Färdigheter….

 

Idag har det verkligen
regnat från morgon till kväll
utan något stopp.
Så det blev ju = innedag!

Tjuvkikaren….

Så vi har spelar lite spel,
jag och Max. Både Bajsspelet, som
är ett skitroligt spel ;) och som är perfekt
för Max att träna att räkna på enkel spelplan.
jag skrev om det spelet tidigare i detta inlägg >>

Men vi spelade även Tårtspelet

…som är perfekt för att träna
sortera saker i olika kategorier…


…så vi spelar så att vi tar 3 st kategorier var
(leksaker, frukter, djur, former, kläder, blommor)
och sedan ska man försöka hitta saker som
man ska pussla, på rätt kategori….


…som ni ser här så är det kategori leksaker
och Max har nu fått upp den fjärde pusselbiten som han
ska få dit. Så man tränar både vad det är för något
på varje bild, men även får Max säga vilken kategori
den tillhör. Att bollen hör till leksaker och även så
blir det träning i att vänta på sin tur och till sist även
finmotorik, att få dit alla pusselbitarna.

Vi gör även så att om man får upp
en pusselbit, som passar på den andres kategori,
så får man lägga ner den igen, då den andra blundar
och inte ser vart den hamnar….

…men det är här vi har TJUVKIKAREN ;)

…för så här ”blundar” Max då vi gör detta
och konstigt nog så hittar han direkt igen den
biten som jag vänt ner i högen och som då förstås
passar in till hans kategorier ! ;)
Det tyckte han förstås var superskoj, vareviga gång :)))

Färdigheter….

Det var roligt idag, då barnen ropade
på mig, då de var i Max rum och lekte.
De ville visa Max färdigheter.

Tidigare så inredde vi ju Max rum med
lite tanke bakom, både att det skulle vara
bland annat lite motoriskt inbjudande.

Här har jag skrivit några tidigare inlägg 
om just tanken bakom Max rum.
Se här >>    och här >> men jag hittar
tyvärr inte igen inlägget där jag beskrivit
hur jag tänkte bakom just detta med
klätterstegen och hur vi pysslade fram sakerna.

Men vi satt ju bland annat upp denna
klätterstege från IKEA och så målade vi
ett vitt moln på väggen ovanför….


…där jag då limmade fast vita
kardborreband, som inte syns så
mycket.

Sedan köpte vi olika färdiga
fanerfigurer från Panduro som
vi klädde in lite roligare i mönstrat
papper. Dessa figurer fick då motsvarande kardborre bakom sig, så att de fastande
där upp i molnet.

Så tanken då jag gjorde detta, var ju att så smånigom
skulle Max fixa själv att klättra upp på stegen och klara
av att ta ner dem.

Det fixar han idag ;)

..så det var ju det som Max och hans
storasyrra ville visa idag. De hade tjuvtränat
lite och visade nu stolta upp det för mig…

 

…Max som klättrar upp själv, med bara syrran
stående bakom, utifall det skulle hända något.
Kan nämna att Max är riktigt höjdrädd, så detta
var verkigen överrasskande ;)

 

 

…och när han fått tag i en figur så släppte han dem
till golvet, innan han klättrade ner själv ;)

Så det känns så roligt,
att då man gjorde detta tidigare och precis tänkte
att han skulle inspireras så smånigom att klättra upp
och ta ner dem. Känns så härligt idag, att det verkligen
blev så!

Inspirerad…

Just nu har jag fått ett sånt där
inspirations-il igen, vad det gäller
lite träning och planering för Max.
Så jag ska återkomma med det, för nu verkar
det ska bli regndagar framöver, vilket passar
bra för sånna saker….

…men kan ju säga att de infattar
sånna här och 2 st vita magnettavlor och så
stora dekaler som jag låtit en kompis trycka upp
som jobbar med det. Förhoppningsvis kommer de
hem imorgon och det känns sååå spännande att se
om de blev som jag tänkt mig, eller om mitt tänk
blev helt åt fanders :/

Ser framemot…

Vill avsluta med att säga att vi har
bokat något riktigt skoj i slutet av oktober!

Ja, vilken framförhållning va?
Jag som egentligen inte gillar att
planera saker så långt fram. Men när det
är något sådant här, så måste man för
biljetterna tar ju slut direkt….

 

…så på kylskåpet pryder nu 3 st biljetter
till konsert med Glada Hudik i Luleå !!!!

Så HÄRLIGT att de kom upp hit till slut,
ser att Luleå inte står på deras affisch, men de kommer
hit den 24 oktober.

Jag mailade ju Pär Johansson 2010,
då de bara kom upp till Umeå..

”…..mailade jag tidigare Pär, på Glada Hudik
teatern och frågade om de inte kunde komma
upp till oss i norr. Men tyvärr, alla ni som hoppats,
så svarade han:  ”…inte då nästa år
(då de har sverigeturnén) ..
men kanske i framtiden”.

..och nu blir det verklighet i höst 2012
och där ska vi sitta och njuta ! Äntligen!!
Tack Pär!!

Tips….

 

Pär Johansson var med i ”sommarpratarna” igår
på SVT. Se här på SVT play:
http://svtplay.se/t/118238/sommarpratarna

Pär Johansson, grundare av Glada Hudik-teatern,
artisten Lill Lindfors, skådespelaren Krister Henriksson,
krönikören Hanna Hellquist och författarinnan
Monika Fagerholm möts i ett underhållande och
tänkvärt samtal som tar avstamp från citat ur deras
sommarprogram.

Glada Hudik…

Sedan glömmer ni väl inte se sista delen i
Glada Hudik ikväll kl 21. Då får man se hela
gänget, så de far till New York och uppträder.

 

Glada hudik väcker funderingar….

 

Ja, jag måste bara skriva om Glada hudik igen.
Ja, namnet, är precis hur jag känner det….glada hudik.
Vilken glädje, värme, charm och spontanitet som genomsyrar
programmet och vilken inspiration och engagemang, han utrålar,
den där Pär Johansson. Sedan är ju dialekten helt underbar!!!!

Pär Johansson…..

…är min nya stora förebild. Vilken person, snacka om
att ha alla rätta kvalifikationer som person.
Absolut rätt man på rätt plats.
Så imponerande att först dra igång
denna teater med utvecklingstörda
och normalstörda utan att knappt ha
någon backup eller positiv respons.
Att sedan helt otroligt genomföra
en resa till New York med alla och
uppträda där, det är ju bara helt sagolikt.

Missade ni han som sommarpratare i sommar. Lyssna här >>
Värt att lyssna på !!!!


bosse, mats, maja, toralf, theresia

Man märker i serien, hur mycket Pär Johansson
betyder för alla deltagare. Som ”Bosse” när han sitter
och pratar med Toralf inför den spännande
New York resan:
Det är Pär Johansson som gjort det här”.
Det är han som gjort det möjligt (såklart med hjälp
av många andra) Så imponerande!

Pär själv säger i serien….

Jag tycker så här ja. Vi har 2 ledord på vår hudikteater.
Ett:
att man ska göra det man är bra på.
Två: är passion.
Får man göra det man är bra på, så infinner sig förmodligen
passionen och det är vårt arbetssätt
.
Att hjälpa en person, är
inte att tycka synd om nån, det handlar om att repektera nån.
Man måste ha en ömsesidig respekt”.

Igår när jag satt och såg 3:e programmet på SVT så kände
jag hur en enorm värme spred sig i kroppen. Jag kände en
sån beundran över både Pär och alla som var med.

Deltagarna  i Glada hudik…..

…eller ska jag kanske säga de utvecklingsstörda. För det
är ju det de är, precis som vår lille Max, men med lite olika
diagnoser. När Max föddes, så hade jag väldigt svårt att säga
att han hade en utvecklingsstörning. Det gick bra att säga att
han hade Downs Syndrom, eller gärna förkortningen DS, som
lät ännu bättre, eller så vända på utvecklingstörning och säga
han har en störning i utvecklingen”, för det lät inte lika
negativt, tyckte jag.

För då kändes det negativt. Han skulle inte bli som alla andra
och det var jobbigt i början. Då kanske mest för att vi var
orolig för honoms skull, hur skulle framtiden bli, hur skulle han
klara sig, skulle han få kompisar osv….

Idag har jag inga problem med att säga att Max har en
utvecklingsstörning. Jag är glad att samhället idag är
mera öppet och accepterande, än det varit tidigare.
Nu är ju inte Max så gammal än, men vi har aldrig
mött något negativt alls. Visst kommer väl alltid oron
finnas för framtiden, men det kan jag släppa idag och
fokusera, på där vi är idag.


Toralf som Elvis i Glada Hudik teatern

Det kändes dock jobbigt att se Toralf i senaste programmet
och jag blev väldigt ledsen för hans skull, då man fick se,
då han var på hockeymatch och någon i publiken sa till
honom:
man hejar bara på brynäs om man är mongo”.
Det syntes hur ledsen han blev, även om han säger
att ” jag lyssnar inte” , ”man ska inte lyssna”.
han tycker väl att han är cool, då han säger så, men
det är han ju inte
”.

Det känns i hjärtat mitt och det känns förstås obegripligt
att man som människa kan säga så till en annan. Men
tyvärr är det ju ju så. Det är ett tufft samhälle, trots att
det blivit mycket bättre.

Toralf säger efter hockymatchen:
De sa att vi var mongo och cp och så. Varför har han
rätt att säga så, för? Ingen kommer nån vart genom att
hacka på varannn och reta varann. Man ska älskar varann
som man är, tycker jag. Jag är så trött på allt folk som hackas
och restas och som håller på. Nu har jag fått nog och tänker att
nu lyssnar jag inge mer
”.

Många kloka ord. Sedan var det underbart att just Brynäs
gjorde mål och Toralf fick ställa sig upp och vifta med
flaggan. En liten lååååång näsa åt killen med kommentaren =))

Träna till normalisering….

Jag tycker det var så bra, det Pär Johannson sa oxå:

På 90 talet var det modernt att utvecklingstörda skulle
tränas på allt, för att bli så normal som möjligt. Det tycker
jag är konstigt. För jag tycker det är konstigt att en onormal
kan bli normal.

 En av aktiviteterna vi gjorde var att de skulle åka på kurs.
och en av kurserna, var att man skulle lära sig knyta skorna.
Då sitter hela gänget i ett rum, med låtsas röda bygelskor,
där sitter man och försöker knyta, och jag sitter och dricker
kaffe och tycker att det här är pedagogik, det här är sverige
och så här utvecklar man utvecklingsstörda.
Men efter 3 gånger, tänkte jag, vad håller vi på med egentligen?
Gången efter kom jag tillbaka och frågade den som höll i kursen
”hur länge har de gått?” Då visade det sig, att den som hade gått
längst, hade gått i 8 år !! Så vi slutade med den här kursen, och så
for jag och köpte kardborreband till alla.

Då säger en kille:
äntligen, kan jag knyta mina skor själv nu?
Ja” svarade jag…”på ditt vis”.
Men gud va skönt” sa då killen =)))

Jag tror det här är väldigt viktigt.
Men det är oerhört svårt som förälder att oxå hitta en
balansgång här. Vi vill inte heller träna Max, för att han ska
normaliseras. Utan han är ju Max och ska absolut få vara Max.
Men däremot vill man ju absolut hjälpa honom lite extra med
det som han har svårt med, för att just kunna hänga med och
få lite bättre förutsättningar i framtiden.

Just med talet och språket, känns som viktig träning. För det
är ju något som man måste träna, då det inte finns där naturligt
som hos normala barn. För att kunna ha en bra kommunikation
och göra sig förstådd, känns otroligt viktigt för oss som
föräldrar. Men vi försöker göra denna träning, så rolig och
så inspirerande som möjligt för Max, så han inte ska känna att
vi just bara tränar, utan det blir en del av leken.

För livet där ute är tufft idag.
Vi vill ju att vårt barn, ska kunna känna sig trygg
och ha en bra självkänsla och självförtroende och
få må bra.


glada hudik gänget

Jag vill avsluta med några kloka ord från serien.
Toralf säger i avsnitt 1:

Jag har utvecklats enormt. Mitt självfötroende är helt grymt.
Very nice, unbelivable, härligt – kan man säga.
Just det här, att inte skämmas för den man är.
Att stå för att jag är Toralf
.”

I nästa avsnitt kommer Toralf att förlova sig med sin tjej.
Han säger verkligen vad han tycker hela tiden och tänk om
man både han en gnutta av hans självfötroende, spontanitet
och kloka ord. You are my hero Toralf!!!

Nu längtar jag till nästa vecka och
få se själva New Yok resan =))
Missade ni detta avsnitt eller vill se alla.
Kolla in denna sida då >>>>>

Något superskoj hände idag…..

…som var väldigt häftigt för Max.
Men det orkar jag inte skriva om idag.
Men det är något väldigt spännande kan jag lova =)

Borrning….

 

Ja, nu är gården full med diverse maskiner och stora
fordon. Igår på börjades det borrning efter jordvärme
och vi gör sedan ”2 flugor på smällen” och även borrar
för vatten.

Intresserad liten herre….

Igår var Max väldigt intresserad av den stora borrmaskinen.
Trots att det spöregnade så ville han ut och kika…..

 

…så iförd regnkläder kollade
han intresserat.

Dagisdagar….

Nu har det varit några dagisdagar
och det är så roligt att läsa i idagboken
varje dag , vad de haft för sig. Men roligast är nog, att Max är nu så intresserad  att få visa varje dag. Så fort vi kommer innanför dörren hemma så säger han ”i-boken” och vill att vi ska titta =)

Vi har däremot en liten retsam kille just nu, som är inne i någon form av 3-års trots kanske?! Både hemma och på dagis. Kan vara lite påfrestande i längden, så vi kan väl bara hoppas att det är snabbt övergående =)

Andra planer….

Nu blir det inget mer dagis i veckan. Imorgon är det bad
med pappsen i habbens badgrupp och på fredag är det
länsträff i Sunderbyn för familjer som har barn med
Downs Syndrom. Så dit ska vi hela familjen.

Glada hudik…..

Såg ni dokumentären om ”Glada Hudik” igår?
Om inte, så kan ni se den här på SVT play:

http://svtplay.se/v/2155757/elvis_i_glada_hudik/del_1_av_4

Det var första av fyra delar. Det var SÅ UNDERBART att se.
Jag blev varm i hela kroppen. Jag skrattade och tårarna
rann om vartannat. Vilka underbara människor som säger
precis vad de tänker och verkligen lever för dagen. Sedan
är ju grundaren av Glada Hudiks teatern Pär Johansson, helt
otrolig. Vilket engagemang och snacka om rätt person på rätt
plats !! Jag önskar just nu att vi bodde närmare Hudiksvall =)