Idag har Max fått vara hos mormor och morfar
efter dagis, då jag själv skulle på läkarbesök.
Vi blev bjudna på middag där. Mums!  :)))

Lite skoj var det då vi till efterrätt fick
chokladtoppar, alltså bredare nertill och smalnade
upp mot toppen. Max älskar allt som har choklad i sig.
Så han började äta snabbt. Men oj så skoj, då han skulle
sätta ner chokladtoppen, igen på bordet, för han hade
ju bitit av på ena sidan och nu kunde den ju inte stå
längre, men Max var så envis, at den skulle ju STÅ,
så han kämpade och kämpande och ställde upp kakan
och den i sin tur ramlade. Gång efter gång.
Ja, oj vad vi skrattade allihopa.
Till slut löste han det, med att äta upp den istället :)

Busig bild…..

Idag var det så söt & busig bild på Max
i idagboken…..

…han hade tydligen klättrat i träd på dagis
och visst ser han superbusig ut ?! :)

Inget mirakel….

…eller någon mirakelkur, fick jag med mig på mitt
eget läkarbesök idag. Men det var väl ganska väntat.
Jag kan ändå tycka att det är otroligt, jag har varit
sjuk i 8 år och under denna tid har det forskats
mycket i fibromyalgi men inte har de kommit fram
till något som riktigt hjälper än. Många andra kroniska
sjukdomar, har ju då ialla fall någon sorts medicin som
kan lindra och kanske till och med göra dem i stort sett friska.
Själv får man bara proppa i sig värktabletter i maxdos.

Utförsäkrad i april….

Sedan hör jag till dem som kommer bli utförsäkrad i april.
De ringde från försäkringskassan och frågade om jag kan
arbetsträna 2 timmar /dag. Så jag sa som det var:
”jo, visst kan jag nog komma första dagen och eventuellt
andra dagen, men sedan kommer jag vara helt liggande
och får världens bakslag”.
Så då konstaterade hon…att det kunde jag ju inte.

Då har jag möjlighet att göra ansökan om fortsatt sjukskrivning,
men det är ju inte alls säkert att den blir förlängd (som ni vet
efter alla beslut inom politiken) och får jag inte förlängt, så ska
jag då infinna mig på arbetsförmedlingen och göra upp en plan
där, trots att jag inte orkar jobba och att ingen kommer att vilja
ha mig. Tydligen ska det räcka att jag bara orkar infinna mig
2 ggr/vecka på arbetsförmedlingen, om det är bara det jag orkar
och klarar jag då inte, det som de har tänkt, så har jag efter 3
månader möjlighet att komma tillbaka till försäkringskassan
och göra en ny ansökan om sjukskrivning.

Ja, vad säger man? Det är bara gilla läget och se.
Jag ska då få komma tillbaka till min läkare i november och så
ska vi gemensamt skriva en ansökan till försäkringskassan om
fortsatt sjukskrivning. Min läkare betona just idag att det jag har
är en kronsik sjukdom och inget som kommer ”gå över”. Han
försöker få mig att förstå att jag kanske inte blir så mycket bättre
än det här. Det vet jag ju förstås redan, men man vill ju ändå slå lite
av dövörat till. Jag har ändå det där hoppet om att bli bättre
framöver. Jag kan absolut inte tänka mig att, jag aldrig mer ska jobba.
Det finns inte. Även om det inte går nu, så har jag ändå framtidstro.
Det finns ju ändå så mycket under ”skalet ”mitt, som jag skulle
vilja förverkliga i livet. Så någongång, ska jag banne mig oxå
klara det !

Jag hoppas dock att denna ansökan ska räcka, så man kan slipper
de andra turerna till arbetsförmedlingen, som bara kommer bli
att jag återkommer till försäkringskassan efter 3 månader.
Det känns skönt att ha en läkare som jag har haft i flera år och som
jag känner förtroende för och som känner mig. Det är tryggt.