…idag fick jag besök av en liten kille
med downs syndrom som har börjat
vända sig åt bägge håll på golvet.

En liten goding….

….alltså :))))
En riktig lite kämpe som fått utstå
mycket i början av sitt liv, men ser ut att
vara en riktig fighter. Sedan kommer man
ju otroligt långt på sin charm och utstrålning :)

Lyckligt lottade….

När jag sitter och pratar med mamman
så kommer jag på mig själv att tänka, att
oj, vad vi ändå är unika som bägge har fått barn
med det lilla exta i bagaget. Jag känner mig så
lyckligt lottad, då det inte är alla som får
vara med om det….

….bara det att man får chansen att njuta extra
länge av alla utvecklingsteg, känns för mig
som en stor bonus. Det och att man får uppleva
en helt ny värld, som man aldrig annars skulle få göra.

Hämtade på förskolan….

Idag längtade jag extra mycket efter Max och
det var härligt få hämta hem en snart 5 åring
som haft en jätterolig dag på förskolan och som
bara strålar hela han

Mys i soffan….

Nu efter jag hämtat Max på förskolan
så har vi suttit en stund i soffan och pratat
om dagen på förskolan. Max har glatt
pratat om att han har varit och snickrat,
han har byggt med sand och lekt kurragömma.
Jag frågar:
”…du tycker det är roligt på förskolan va?”
”…ja massa skoj” säger han.

Jag kramar om min gobit och säger:
”…jag har hunnit sakna dig idag”
Max svarar genom att sätta sig grensle över
mina ben och ge mig en sån där bamsekram
som man blir varm av, hela jag.
Så säger han:
”…..jag älsar dig mamma” (!!)
(så där klockrent förutom avsaknaden av ”k” i
älskar) samtidigt som han ger mig en puss på näsan….

…ögonen blir ju helt blanka och håller
på att svämma över av kärlek.
Ja, det är STORT……..Det största!
Ja, det är kärlek av den abolsut bästa sorten!!

(bilderna är från nätet)