Vi har precis avslutat ett pass med tecken. Som vanligt kul, lärorikt och gott.
För man har skrattat så man nästan kissat på sig åt vissa teckenillustrationer. Man har fått lära sig nya ord och så har deltagarna som vanligt med sig go´fika. Max blev nog lite trött att se på allt viftande så han gick och la sig efter halvtid.
I helgen har det varit kanonväder här. Runt 20 plusgrader. Riktiga sommardagar. Igår lördag tror jag vi var ute hela dagen. Vi åt ute och Max sov ute. Vi var ut och cyklade (premiär för Max) och sedan bara myste på altanen. Fanny har nog hunnit få en del ”mil” på sin nya cykel, som har gått varm både på gården och ute på olika tripper i byn. Nu under denna långhelg har det verkligen blivit lite si och så med alla ”måsten”. Vi har fuskat med både gomplattan och träningar. Men det är nog skönt att få en paus oxå. Då kanske man känner sig mer taggad när veckan börjar igen imorgon.
Tänk, i fredags var det precis 1 år sedan Max låg på operationsbordet i Göteborg med öppnad bröstkorg och med hjärtspecialister som gjorde nya väggar och klaffar i hans lilla hjärta. Man känner bara en otrolig tacksamhet över att vi har han hos oss och att han lever och mår bara fint! Nu ser man fram emot en härlig sommar. Troligt blir det med en ny medlem i familjen…..
Ja, vad man kan ta snabba beslut ibland.
Speciellt då man ser något så sött, som man bara inte kan ignorera. Något som blir kärlek vid första ögonkastet !! Jag och Fanny har nämligen börjat prata om en kissemiss. Vi fick se några söta ”bomullstussaar” hos en av hennes kompisar förra veckan och jag har inte kunnat släppa tanken sedan dess. Så jag har varit in på ”blocket” för att kika varje dag. I går ringde vi på en söt kattgubbe, men då var den redan såld. Men nu gick jag in nyss igen och läste annonser och då var det en ny annons på en sååån sööööt liten kattkille, se själva……
Är han inte bara helt underbar ??!!
Jag har ringt och tingat honom, så jag kan knappt fatta det än, att han ska bli vår :-)
Så vi får se vilken dag i veckan vi kan fara och hämta honom.
Jag har nog i stort sett alltid haft en katt, under uppväxten och även sedan vi flyttade hit till huset. Vi hade ju även en katt då Max föddes. Men eftersom Max skulle gå hem med syrgas där i början under permission från sjukhuset, så beslutade vi att lämna bort den katten. Så nu testar vi och ser hur det fungerar med en ny kissemiss. Jag tror att det är bra att kunna växa upp med något djur, om man nu inte är allergisk.
Så jag hoppas det går bra för Max. Jag tror nästan att man får vara mer orolig för katten. För man vet ju vilka nyper Max har och att han gillar att dra i hår :-) Men både barnen och katten brukar ju vänja sig vid varann. Så få se nu hur mycket Fanny kommer att surra om det här :-) Jag antar att skolkompisarna och fröknarna kommer få sår i öronen imorgon!
Ett nytt liv... 