pepparkaksbak | Ett nytt liv...

Äntligen har vi fått baka pepparkakor.
Det är så mysigt, luktar jul och så underbart skoj
få se barnen ”in action”.

Med julmusik i bakgrunden och formar, mjöl och deg
lite överallt, samtidigt som det även snart började
dofta nybakade pepparkakor i köket, så kände man
hur julstämningen bara infann sig. Mmmmm….

Jag skötte att grädda pepparkakorna medans
barnen skötte själva bakandet. För mig känns det
viktigt att verkligen barnen får baka själva. Då spelar
det ingen roll om det blir lite kaos överallt, det går ju
städa efteråt. Roligare för dem om man inte ska säga till
dem hela tiden. Sedan tycker jag, att är man ute efter
perfekta pepparkakor, så köper man dem i affären.
Barnens egna ska ju ha den där charmen, att de är
sina egna….

Max var ganska ihärdig i baket. Han behövde lite hjälp att kavla ut
degen. Sedan älskade han att trycka formar i degen, huller om buller =)

Efter han hade tryckt formar lite hur som helst i degen,
så hjälpte jag honom sedan att trycka genom formarna
ordentligt och tack vare att han tryckt formar huller
om buller, så blev det vackra mönster på hans
pepparkakor…..

..och resultatet…..

…visst blev de fina Max nygräddade pepparkakor!!

….jag har några riktigt gamla pepparkaksformar
och de är så mysiga, så man skulle nästan vilja ha
dem framme för jämnan ;)

Avsmakning…..

Efter bakningen så var det förstås provsmakning.
Så den sista plåten, fick hamna på bordet och så
blev det ett glas mjölk till…..

…..Max gjorde tummen upp och tyckt det var jättegott med
nygräddade pepparkakor och bäst var nog att de hade gjort
dem själva ;)

Torsdag den 26 november 2009

Pepparkaksbak är ett måste
innan första advent tycker jag.
För jag gillar inte själv lussebullar
så därför blir det aldrig baka några sånna. Men pepparkakor är smarriga och så luktar det ju så UNDERBART juligt i köket då man bakar.

Så idag då bägge barnen är hemma och Fanny har blivit pigg, så slog vi slag i saken på eftermiddagen. Däremot så köper vi ”färdig” deg. Vi fuskar lite och gör inte en egen.

Jag gillar mest våra riktigt gamla pepparkaksformar som jag någon gång köpt på loppis. Rejäla och lite klumpiga. Men de får dela pepparkaksdeg, med nya och moderna i form av ”katt”, ”nalle” och ”ängel” som jag och Fanny köpte tillsammans tidigare något år, samt förstås en hel hop av de ”vanliga” nämligen grisar gubbe, gumma, gran och julbock m.m…

Så iförda pepparkakskläder så har banen haft kul runt bordet….

Jag gruvade mig lite för att köra igång baket idag,
jag blir fort tröt och det brukar vara ett helt företag
innan man är klar. Men inte hade jag behövt oroa mig,
då jag har Fanny som nu är så stor. Hon gjorde i princip allt själv.

För det blev faktiskt mest Fanny som bakade. Max började att kavla och sätta några formar men sedan förstod han ju att degen gick att äta. Vi hade inte tänkt säga något till honom, så att vi hann baka lite först, innan smakprov. Men inte gick det. Han fattade ju nästa direkt att degen gick att äta, så han försökte smussla med att äta den hela tiden….=)

…här försöker han luta sig fram, så jag inte ser att han stoppar i munnen
och sedan njuter hela ha med ett ”MMmmmm….”

Så för att Max inte
skulle få ont i magen
(hi,hi) så fick han istället
hjälpa mamsen och
grädda pepparkakorna
i ugnen och se när de
var färdiga.

Tog en bild på vårt
härligt röriga bord.
Det ska vara rörigt,
mjöligt och lite stökigt
då man bakar pepparkakor !!!

Pepparkaksbak väcker minnen….

Just detta är väl något som förs vidare i traditioner. Så det känns så otorligt att jag står här idag och bakar med mina 2 egan barn då jag inte känner att det var så länge som jag själv stod där med min mamma och lillebror och bakade.

Då alla pepparkakor var gräddade och klara så satt vi dem i ”gammelfarmors Bertas” plåtburk, bara det väcker en massa minnen och bidrar till den mysiga stämningen.