Fredag den 31 Oktober 2008

Ja, då var det gjort.
Nu har vi varit på hjärtkollen på Sunderbyns sjukhus. Max fick först väga och mäta sig. Sedan fick han ta ett EKG på hjärtat av en sköterska. Storasyster fick försöka hålla honom sysselsatt med en lektavla, så att han inte skulle dra ut några sladdar. Så det gick ganska bra.

Sedan var det dags för ultraljudet. Både hjärtspecialisten och hjärtläkaren från Sunderbyn var med på undersökningen. Max var väl lite skeptisk till att ligga ner och ha en makapär som far över hjärtat och framförallt att jag måste hålla fast händerna. Men han var riktigt duktig på att ligga still.
De tyckte att det såg ungefär ut som tidigare med hjärtat. Han har fortfarande ett läckage i en segelkalaff inne i hjärtat. De bedömmer att läckaget är litet till måttligt. Det är okej så länge det håller sig så här, men om läckaget skulle öka så kanske han är i behov av ytterligare en hjärtoperation längre fram. Så han vill titta på honom om 6 månader igen.

De frågade om vi upplever något problem eller så. Vi tog upp detta om bökiga nätter och frågade om det kan på något sätt ha och göra med hjärtat. Vi fick svar att det iallafall inte beror på att han syresätter sig sämre på nätterna, som vi funderat över. De tyckte bara att vi skulle hålla koll, om han skulle börja bli anfådd och få svettningar, då ska vi höra av oss.

Vi frågade även om den borttagna klaffen upp till lungpulsådern, om det kan bli aktuellt längre fram med att man måste sätta dit någon ny klaff. Det är förstås svårt att svara på. Men hjärtläkaren sa att om så är fallet om kanske 10 år så är det säkert en mycket liten åtgärd då, inget som kräver en hel operation.

Efter undersökningen blev det en fika på sjukhuset innan hemgång. Max slocknade i bilen och sover än här hemma, så han lär vakna hungrig om en liten stund, kan jag tro.