Ännu en underbar eftermiddag,
som vi bara måste ta vara på.

Så när barnen kom hem trån förskola och
skola, frågade jag vad de ville göra utomhus.
De fick välja vad de ville och bägge var
eniga……gå till skogen!

Skogspromenad….

…så då packade vi en liten picknickkorg
och så gick vi iväg. Vi har inte långt till
skogen direkt, men Max fick åka en bit….

…storasyster kör lillbror i träskrindan
en bit och sedan fick han gå själv….

…så härligt att gå i skogen. Barnen ville snabbt
att vi skulle hitta en plats och fika ;) så vi slog oss
ner på filten vid några stenar och mumsade några
glutenfria chokladbollar och saft….

…vilket förstås var mumsfilibabba!
Det är nog inget som går upp mot att
fika ute i naturen.

Stor myrstack….

På vägen hem tog vi en annan stig och där
hittade vi en jättestor myrstack….

…den var nästan lika hög som Max!
Dock har jag lite svårt för, då det kryper överallt,
så vi stanna inte så länge ;) Dessutom blev det mygg
efter denna stig, så vi hann få flera myggbett innan
vi var hemma igen.

Vill orka mera….

Det kändes lite trist att man själv inte orkar gå
så långt och det som man helst skulle vilja göra.
Trist när man känner att man måste vända, alldeles
för fort. Det känns alltid som ett litet nederlag inombords.
Hade även varit roligt hjälpa Max och klättar upp på
de stora bamse stenarna i skogen, eller springa
och jaga varann och gömma sig under grankvistar
och en massa bus. Det är sånt som kan göra mig lite
ledsen, då jag går där i skogen och tänker på det,
men orkar inte genomföra det, eftersom jag känner
hur värken tilltar eller då jag börjar domna bort i ben,
armar och läppar.

Men gullebarnen vet ju hur jag är och de anpassar
sig efter det. Så de var nog nöjda med den korta
varianten, för även om den är kort, så går det ju
att göra den mysig och trevlig.

Egentligen är jag bara nöjd att kunna göra det
här med min barn, jag får vara glad över det lilla
och sätta värde på det…och det gör jag för det
mesta, men visst kommer längtan då och då
efter sådant som man klarade förr. Tänk bara kunna
dra på sig joggingskorna och springa efter stigarna
kilometer efter kilometer över rötter och stenar.
Det är något som jag saknar mycket.

Stigar är mysiga….

Vi har hur mycket olika stigar som helst
att välja på i skogen och det är något som
jag älskar med skogen. Dessa upptrampade
stigar som snirklar sig fram…..

…det är ju spännande att följa dem och man känner sig
så ”ett med naturen” då man går där :)

Det var synd att myggen kom och förstörde,
men innan de kom, så var det riktigt trevligt
och mysigt och riktigt kanonväder. Gäller att
passa på att ta tillvara på de fina dagarna.

Måste avsluta med den här låten,
den texten säger ju allt….
.