Vilken resa Max gjort………

 

Idag har Max haft besök
av personal från sin förskoleklass,
där han börjar efter jul.

Så han har visat henne runt idag
på förskolan och sedan hade vi efter det
ett ”överskolningsmöte” och utvärdering av
handlingsplan tillsammans med Max resurs,
specialpedagogen på förskolan.

Utvärdering av handlingsplan…..

Vi skulle göra en utvärdering
av Max handlingsplan för hösten
på förskolan. Lite svårt då han varit så
mycket sjuk denna höst. Men vi har samtalat
och delgett förskoleklassens specialpedagog detta.

Överskolningssamtal….

Sedan har vi oxå pratat kring
överskolningen för Max. Att det har
gått bra de dagar han varit på skolan
och att han kommer fara dit en gång till
veckan och vara en heldag. Sedan helt otroligt
har vi ju jul (!)

Så vi har pratat om hur allt fungerat
för Max på förskolan och den utveckling
han har gjort.

Här kan ni se ett kort från första
dagen på förskolan, som var den
12 januari 2009….

3  2

….1 år och 10 månader, lilla, lilla plutten ♥ och den allra
första inskolningdagen, där Max och Max resurs sitter och
läser en bok och hon tecknar. Då hade Max inget tal,
utan bara tecken…..

1

..han kunde inte heller gå och behövde
stöd då han stod. Här får han hjälp och stöd
av en fröken, då han sätter upp sitt namn
och bild på samlingen ♥

Från detta till detta filmklipp,
där han genom sin stora idol Zlatan visar
hur bra han är idag på att prata och sjunga
och motoriskt utvecklats, då han även bjuder
på spel med fotbollen…..
.

.

…jo, det är en fantastisk resa vi har fått vara med
på, under alla dessa år med Max. Något som jag aldrig
skulle vilja ha varit utan. Helt underbart inspirerade
var eviga dag ♥ sedan den underbara förskola han har
fått vara på under alla dessa år, helt amazing ♥

Vemodigt….

Jo, jag har sagt det tidigare
och säger det igen. Vemodigt är bara
förnamnet nu på förskolan. Lite klump
i halsen på sista mötet idag :/

annaskrift2 copy

Träff med specialpedagog & resurs…..

 

Jag ligger ju lite efter med
uppdateringar här på bloggen,
eftersom veckan var så fullspäckad
för min del.

Tisdag så hade vi en planeringsträff
på Max förskola med specialpedagogen
och Max resurs för att lägga upp en
handlingsplan för Max för denna
termin på förskolan.

Handlingsplan…..

Så vi gick igenom en handlingsplan där vi pratade
om Max starka sidor och gjorde en behovsinventering,
vilka behov Max har.

Vi har nog alltid under förskoletiden haft som huvudmål,
att stötta Max i det sociala samspelet och det är ju
superbra träning på förskolan. Att hela tiden utvecklas i det.

Att Max ska se sin egen del i olika händelser,som ska
tydliggöras genom bildstöd. Använda timstock och bildstöd
vid styrda aktiviteter. Att träna på att hålla fokus längre stunder.
Sedan allt annat som att uppmuntra till rollekar och allt annat
busigt skoj som han får göra på förskolan. Träna finmotorik i rita,
klippa, pyssla m.m. Träna grovmotoriken att utmana sig ännu mer
genom att klättra (nerför) fånga bollar, balans m.m.

Idagboks varianten funkar…..

Den idagboks variant som vi
använder nu med lite bildstöd
& bus, funkar bra.

10

Läs mer om det här >>

Sedan har vi börjat använda oss lite utav
”ritprat” att rita ner olika händelseförlopp
som en serie, där en viss situation som uppstått,
kan tydliggöras och att man i slutändan får till
något positivt.
Ni kan läsa mera om tanken bakom
i denna ritprat PDF >>  som jag fick av specialpedagogen
och som jag frågade och kunde lägga in här på bloggen.
Kanske jag kan återkomma med konkret exempel
sedan på hur Max resurs gjort sånna som vi pratat
mycket kring här hemma.

Fungerar bra…..

Det är då så lättsamma träffar på förskolan,
då jag känner att Max resurs och vi tycker lika
och vet var vi har varann. Då flyter ju som allt på.

Sedan är det ju lite spännande framöver. Max tar
klivet upp till skola nästa år. Vi ska förbereda oss
inför det stora klivet. Vi ska välja mellan gå integrerat
i skola eller särskola. Vi ska besöka särskola nu och
det ska bli så galet spännande att få se och ta del av
allt där och få en bild av allt.

Så vi får se vad som händer
och sker framöver ;) Känns bara så tydligt
nu att Max inte längre är så liten :/ …får lite
panik då allt går så fort. De växer ju så fort :/

annaskrift2 copy

Habiliteringsträff….

 

Igår hade vi habiliteringsträff
på förskolan. Det var jag, Max resurs,
förskolans specialpedagog samt kurator
och logped från habiliteringen som
träffades.

Det kan var lite olika vem som är
med från gång till gång. Ibland är
arbetsterapeut eller sjukgymnast
med och ibland pappsen.

Teamet kring Max…..

Som vanligt måste jag skryta med
hur bra vi har det runt Max. Känns
underbart att sitta i ett rum, omringad
av personer med olika specialiteter och
med otroliga kunskaper och som sitter där
för Max skull. Det är en underbar känsla som
förälder att känna att alla vill det bästa för Max
och att vi jobbar åt samma håll.

När man sitter på ett sånt här möte och
tar in och ser diskussionen om Max mellan
alla, då inser man verkligen hur bra han har det.
Hur bra allt fungerar här, med habilitering, med
förskola och framförallt samarbetet mellan alla
parter.

Nu när jag skriver om det, så kan nästan
tårarna rinna av tacksamhet och av trygghet.
För från början då man får ett barn med Downs
syndrom, så bär man på en massa frågor, hur
framtiden ska bli, hur allt ska fungera. Jag hade
en stor oro, vilket liv han skulle få och hur det
skulle fungera på förskolan med resurs och med
kompisar och så.

Så nu när man sitter här med facit i hand
och tänker tillbaka, så önskar jag att jag
vetat då, allt som jag vet idag,
och sluppit oroa mig ;)

Uppföljning av mål och vidare….

På dessa träffar, blir det att vi diskuterar
kring hur allt fungerar för Max. Allt från
kommunikation, socialt, motoriskt till
praktiska och pedagogiska saker.

De stora sakerna sedan vi träffas senast är ju
framförallt att Max börjat prata så mycket och
mer tydligt. Logopeden redogjorde från vårat
besök i fredags.

Specialpedagogen har som vanligt varit
på förskolan en dag och varit med i verksamheten
för att se hur Max är och hur han fungerar i
gruppen och på förskolan.
Det var roligt att höra henne berätta, att hon
hon hade följt med Max grupp ner till Brukets
badplats en dag och säger att Max var väldigt
mån om henne och skulle visa henne allt, värsta
turistguiden ;)

Hon tycker att han utvecklas sedan sist hon såg
honom, både kommunikativt och också att han
är mer involverad i gruppen och tar för sig.
Han hade även bjudit henne på pianospel (på
en bräda där nere på stranden) och när hon
frågade om han kunde sjunga något till, så hade
han sjungit hela ”lilla snigel” för henne ;)

Max resurs pratade om att Max nu är helt
utan blöja på dagarna och att fungerar bra.
I barngruppen har han nu börjat komma in
ordentligt, efter varit lite blyg i början, då det
blev ny avdelning och nya äldre barn. Han leker
helst med dem i samma ålder, 3-4 års åldern.
Inte 5 åringarna och de minsta tycker han är lite
besvärliga ;)

Idagboken….

Vi pratade om idagboken och om att
vi nu försöker låta Max vara mer delaktig
i den, genom att han får berätta vad de ska
skriva i den, vad han gjort under dagen.
Så även om det bara blir någon enstaka rad,
så är det han som varit aktiv och han som
sagt vad han vill berätta och välja bilder.
Bra för det egna berättandet.

Tyvärr är det lite svårt att få han motiverad
till idagboken på eftermiddagen på förskolan
ibland, eftersom det blir precis efter vilan, för
han är lite ”trögstartad” efter ha vilat, så planen
är att vi ska se om vi kan göra på något litet annat
sätt för att det ska gå bättre, typ sitta mer avskilt
och ev prova använda en timstock.

Timstock är ett hjälpmedel som hjälper
en att räkna ner tiden med lampor.
Kanske kan den ge en liten kick till Max
att ”så här länge” ska vi sitta med idagboken
för att sedan gå och leka.
Det kan vara en bra sak att introducera och
bra sak som hjälpmedel framöver då han
kommer närmare skolåldern och det här med
tidsbegreppen. Det är arbetsterapeuten som
provar ut denna, så vi får väl se vad hon säger.

Fundering….

Något som både jag och Max reurs har
haft våra funderingar över, är lite det
här ”om vi gör tillräckligt för Max”.
Man är ju ingen expert och vi diskuterade just
detta idag om det är något som missar
och som vi borde tänka på extra, med Max.

Ibland kan jag känna panik lite sådär, då
man är in på någon annans blogg och de följer
Karlstadsmodellen till punkt och pricka eller
då man läser att det är många som har handledare
i karlstadsmodellen och som även besöker förskolan
och ger tips om träning och dylikt.
Jag tycker böckerna om Karlstadsmodellen, mest
har gjort mig stressad och jag har fått prestationsångest.
Så vi valde tidigt att bara ta någon viss liten del av
karlstadsmodellen som vi har känt varit aktuell
just för Max. Annars har vi följt vad vår logpoed
rekommenderar.

Men ibland har man undrat om det är tillräckligt,
eller om vi missar något, som han kommer sakna
sedan?? Man tänker just på detta, förberedande
inför skolan.

Är det superviktigt detta med att det ska
var strikt träning och enskilda träningstillfällen
på förskolan?

Vi har ju istället fokuserat mer på att låta
”träningen” bakas in i övrig verksamhet, att
den görs tillsammans med andra barn i kanske
mindre grupper och att Max träningsmaterial
på förskolan, typ ljudbokstäver ligger framme
för alla barn.

Så då känns det tryggt då i sitter här på träffen
och kan diskutera detta och logopeden säger
att  hon precis läst något forskningsprojekt
på just detta kring enskild skrikt träning kontra
träning i grupp och som visar väldigt positivt
som så vi gör idag. Så då tror jag att både jag och
Max resurs kände…. perfekt! ;)

Dessutom så ser vi ju att det går framåt för Max.
Jag tycker bland den bästa lärdomen, är väl att
man tar efter andra barn och man lär sig ju mycket
genom att man är i en grupp och kan ta hjälp av
varann och tillsammans komma fram till en lösning. 

Så om vi fokuserar på idagboken som Max egna
lilla stund, där han får sitta och koncentrera sig
och allt annat övrigt i den vanliga verksamheten. 
Idagboken känns viktig och kommer säkert följa
Max upp i skolan oxå. Den är guld värd, för det är
det första vi öppnar då vi kommer hem och så får
Max berätta vad han gjort under dagen.

Gomplatta….

Vi pratade lite om Max gomplatta
som vi snart ska få utprovat och då
kom det fram att man kanske kan göra det
hos våran vanliga tandläkare, att vi inte behöver
vänta på remissen till specialstmottagningen i Luleå.
Så logopeden tog kontakt igår och idag ringde tandläkaren
och vi ska få komma nästa vecka och göra ett försök
avtryck! Snabba puckar istället för vänta på remissen
som nu legat 8 månader i Luleå.

Oj vad långt….

Oj, jag känner det blev ett långt inlägg.
Många kanske gav upp efter hälften ;)

Som jag skrivit många gånger tidigare
här på bloggen, så vill jag klargöra att
allt som jag skriver om typ träning och bus,
träningsväskor, idagboken, tecken …är ju mina 
egna tankar och funderingar. Det är ju absolut
inget, att jag vet bäst hur det ska vara, varken
i träning eller så.

Utan jag är bara en vanlig mamma, ingen
utbildad pedagog på något sätt. Utan vi går på
vad som passar oss och Max och fokuserar nog
mer på att träningen ska vara skoj och kännas
inspirerande, istället för detta strikta och fokuserade
upplägget som kanske många rekommenderar….  

….åh, än så läng, funk dä för åss :)

Specialpedagog…..

 

Idag har jag varit på träff med specialpedagogen
och Max resurs på dagis, medan barnen har
kurat hemma med mormor.

Barnen varit hemma….

Det blev att barnen fick vara hemma från skola
och dagis idag. Storasyster med feber och Max
både snorade och hostade så mycket imorse.
Men ingen feber för han och det har varit full
gas hemma idag.

Träffen på dagis….

Träffen idag var för att göra en ny resursansökan 
för Max till hösten på förskolan. Specialpedagogen
hade varit en dag med Max på dagis förra veckan
och vi pratade lite kring det och hur det fungerar
för Max.

Till hösten blir det ju flytt till stora avdelningen,
så det kommer förstås bli en massa nytt, både för
Max och för personal. Men det känns faktiskt inte oroligt
alls, måste jag säga. Tidigare har jag trott, att det skulle
kännas nervöst inför detta. Men det gör det inte. Det
beror förstås på att det är så bra ordnat kring Max.

Det är härligt att fara från en träff och känna att alla
tänker lika kring Max, kring hans utveckling och det stöd
han behöver. Det är precis som man vill att det ska vara :)

Nu kanske det blir lite extra stöd han behöver, då det blir
ny avdelning, en del ny personal och nya rutiner. Men Max
nuvarande reurs kommer följa med honom och det känns
tryggt.

Sedan var vi överens att vi ser lite hur allt verkar
då de har flyttat över till hösten och ser då hur allt
fungerar och om något speciellt behov finns.

En skön känsla….

Idag kommer jag lägga mig med en skön känsla
av trygghet i kroppen och det är underbart när
man får känna så om sina barn.