Onsdag den 22 april 2009

Max har varit krasslig idag oxå.
Lillstackarn är så röd under näsan att det gör ont varje gång man måste dit med snytlappen. Natten var jättejobbig. Han var väldigt täppt, trots diverse medikament. Då blev det ju dessutom problem att ha tutten i mun, som han då vill ha. Puh!

Så nu vill jag gärna att det vänder. Det var en väldarns seg förkylning. Nu på eftermiddagen och kvällen har han dock inte haft feber (!!) Så ett steg i rätt riktning. Han ju ledig dag från dagis imorgon, så han har en extra dag att pigga på sig och så hoppas vi på dagis på fredag. Det blir inget bad imorgon, men vi ska in på sjukhuset och röntga hans höfter.

Idag har vi oxå varit in på sjukhuset.
Det har en tendens att hopa sig med träffar och dylikt vissa veckor och vissa är det inget alls. Men om man bara orkar, kan det vara skönt att göra bort flera en vecka, för att bara kunna vara hemma några veckor utan att behöva ranta och fara. Så idag har jag och Jonas och Ingela från dagis varit på uppföljning på habiliteringen. Habiliteringen gör nämligen en habiliteringsplan för Max. Där tar man upp hur det går för honom med allt, både hemmavid och på dagis, motoriskt och kommunikativt samt hur det fungerar med träning, hur det fungerar i familjen och så vidare.

Förutom oss tre var det Max sjukgymnast, kurator och logoped. Jag tycker dessa träffar är bra, då man är samlade allihopa och gemensamt kan se vad som är bäst för Max och följa upp tidigare målsättning och planera vidare.

Det var sista gången vi träffade sjukgymnasten som går i pension i slutet av denna månad. Det känns förstås lite vemodigt då vi har haft mycket kontakt.  Eftersom Max inte träffar henne imorgon på badet, så får Max väl skicka en bamsekram här genom bloggen till dig Christina och önska dig en skön pension. Hoppas att du besöker bloggen även framöver och skriver någon rad =)

Sömnbrist råder……så nu ska jag bädda ner mig och drömma något kul. Jag drömmer nämligen i stort sett varje natt. Det hör till ovanligheten, om jag inte drömmer. Så det är kul. Det känns som man gör något, fast man ”bara” sover. Kanske är ens livliga fanstasi som får spratt eller så har hjärnan inte förmågan att lägga av och vila =) Vad vet jag, men kul är det att vakna och tänka tillbaka på ens tokiga dröm. Egentligen, om man orkade, skulle man skriva ner dem direkt då man vaknade. För min del, skulle det nog kunna bli till en hel bok =)