Fredag den 23 Oktober 2009
Artikel i Aftonbladet idag handlar om att
”Fler gör abort om fostret har Downs”.
Sedan är det en artikel om en mamma med
en son med DS som är 6 år och jag håller med
henne i allt hon skriver i artikeln .
”Jag är glad att jag aldrig fick välja…”
Max ger oss så OTROLIGT mycket av allt och jag är så glad att han kom till oss. Så det är skönt att vi aldrig behövde ta någon ställning. Att vi aldrig visste i förväg. För jag kan förstå dem som blir oroliga och så. Max är vår solstråle. Han berikar vårt liv dagligen. Han sprider en sån värme, glädje och knyter ihop oss som familj extra mycket. Kanske låter som en klyscha, men det är verkligen så. Han lär oss så mycket och man sätter verkligen värde på livet på ett helt annat sätt =)
Ett nytt liv... 
Instämmer helt!
Hei Anna! Vi fikk valget…halvveis i svangerskapet. Legene mente at abort var en selvfølge, men det er et umenneskelig valg…det å ta et liv.
Vi fikk valget, men valgte livet! Og det er vi veldig glad for i dag. Han gir oss uendelig mye…hver eneste dag!
God klem til deg og Max!
Vad glad jag blir att läsa det =)
Tack för att du delade med dig. Ha ett underbart liv !!
Jag instämmer helt! Ester är vårt hjärta och hon ger oss så otroligt mycket. Vi ser livet på ett annat sett och har lärt oss mycket
ja, vi har fått ta del av en annan del av livet, som vi aldrig skulle ha gjort annars och det är så intressant och inspirerande. Jag känner mig faktiskt lyckligt lottat att vara en av dem som får den erfarenheten och kunskapen. Jag önskar att fler skulle få den chansen.
Ja, som jag sagt tidigare, så är jag inte drabbad på nåt sätt, tvärtom, lyckligt lottad att ha Vilma. Hon kärleksbombar (Tack Sören) oss varje dag…
/Annica
instämmer helt och fullt ;)
Hej!
Trillade in här när jag sökte på väggord över sängen. Jag är mamma till en tjej på 10 år som har DS och ja jag kan bara säga att jag är glad att jag aldrig fick välja för när min Emma föddes så visste jag inte mycket alls om DS eller handikappade barn. Idag vet jag bättre!
Vår dotter går i 3:e klass i grundskolan och hon klarar sig kanonon bra här i livet även om hon givetvis har betydligt svårare att lära sig nya saker än de andra barnen har. Emma går själv till och från skolan och har gjort det länge nu (vi bor iofs nära) hon går på gympa, simskola och dans i vanliga grupper. I somras lärde hon sig simma när vi var på Mallorca. När Emma föddes blev livet inte som vi tänkt oss, men när jag nu 10 år senare jämför med vad jag hade för förväntningar på min nyfödda dotter som hade/har ds så kan jag bara säga att det blev inte alls som jag tänkt mig det blev MYCKET bättre!
Härligt att läsa!