I hate it……

 

Var finns nu de där gamla fina minnena
sedan man var så där i 10- års åldern, då vintern och snön
bara var något positivt och kul. Jag försöker leta bakåt i
tankarna och jovisst kommer jag ihåg hur roligt vi hade ute
i snövallarna, bakom bobben, i skidspåret och i snögrottorna.
Hur spännande det var att klättra upp på lagårdstaken och åka
rutschkana ner i snöhögarna.

Men tyvärr så är vintern inte något som jag tycker om längre.
I hate it! Men det beror förstås mycket på att jag nu mår sämre
under vinterhalvåret och just nu då det är 30 grader minus, som det
har varit en längre tid, då vill min kropp inte alls vara med i matchen.

Jag är helt slut…..

..efter kört Max på dagis på morgonen då det är så här kallt.
Först alla kläder som ska på. Jag skulle lätt kunna ge upp redan
i hallen efter kämpat med att få ut handskarna genom overallens
trånga ärmar. Sedan gå ut till en bil som är stel som en pinne där
det bara är ett helt företag att orka trycka ner handtaget så dörren
öppnar sig. Sedan ett stort bylte i overall, som inte är så
sammarbetsvillig, som man då ska få in i en barnstol, gör att
man måste sätta sig och vila en liten stund på sätet. För att sedan
kämpa med 3-punksbältet i barnstolen som förstås inte vill klicka
i denna kyla, utan ska jä__as ett antal gånger.

Det som oxå är fascinerande med denna vinter, är att trots att det
har varit en massa minusgrader, så har det ändå lyckats snöa (!!)
Så då ska man dessutom fram med sopborsten och borsta av bilen,
där varje lilla soprörelse gör ont i kroppen. När man sedan äntligen
sitter bakom ratten och pustar ut, så är det en stel och kall bil som
inte är så tillmötesgående. Även om motorvärmare har gått, så
känns det knappt i denna kyla. Nyckeln går trögt att vrida om,
ratten känns som någon limmat fast. Sedan blir det förstås en
procedur, ut ur bil på dagis och avklädning där. Men det går alltid
lite lättare då kläderna ska av, ändå.

Så då det är så här kallt…..

…då blir det för mig ett maratonpass bara ta mig till och från dagis.
Jag kan jämföra det med då jag själv var frisk och aktiv och spelade
fotboll (härliga tider) och då vi hade en sån där intensiv träning med
intervallträning (som jag älskade) då tränaren står och jagar på och
man tar ut sig till max. Man springer tills mjölksyran kommer fram
eller tills blodsmaken känns i mun. Den jämförselsen kan jag nu göra
med ”den normalt lilla ansträngningen” att skjutsa Max till dagis idag.
Musklerna är helt slut. Mjölksyran kommer av minimal ansträngning,
jag får intensiv ”träningsvärk” i hela kroppen kombinerat med en
trötthet och matthet i kroppen som slår ut allt annat.

Jag stupar när jag kommer hem och det är bara ladda batterier tills man
på eftermiddagen ska hämta igen. Så även om det blir i stort sett detta
man orkar på en dag just nu, så får det bli så. Jag är ganska envis och
vill gärna vara självständig så mycket som möjligt. Jag vet att jag får
hjälp om jag ringer. Vissa dar måste jag ta hjälp och vissa dar tar jag
tacksamt emot hjälp om den erbjuds. Men det är viktigt att man oxå
anpassar sig till hur det är nu. Annars gräver man nog fort ner sig i
någon bitterhet. Utan man får fokusera på det man klarar av istället
och låta det kännas som en seger då man klarat av det.

Dagsläget…..

I natt har Max haft en tjorvig natt där han varit missnöjd att tutten
försvunnit (säkert 20 ggr) så då blir jag inte fräsch då man har så många
upp och nerstigningar i sängen. Yrseln och värken blir mer påtaglig och
blundar jag nu där jag sitter så snurrar det som en karusell i huvudet.
Så idag körde pappsen Max till dagis, för har jag yrsel, då vågar jag inte
sätta mig bakom ratten och orken hade nog inte heller funnits där
även om jag velat.

Så det är bara så….

…. I hate it …..vintern alltså.
Allt blir så trist. Man orkar ingenting, förutom vardagen. Det blir mycket
att bara vara hemma, hemma, hemma…eftersom man ändå mår bäst, då
man gör minsta möjliga.

Men nu längtar jag till våren, jag längtar till sommaren jag längtar till
mer social gemenskap, jag längtar efter en kropp med mindre värk
och mindre yrsel. Jag längtar efter sol, värme och att man behöver
lite kläder. Jag längtar efter då man kan springa ut barfota i bara shorts.
Det är tider det !! …..och tiden går ju fort.
Snart är denna kyla och vinter ett minne blott
och man får njuta igen =)

För vintern ….I hate you!

Lämna gärna en kommentar:

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.