…då man själv varit på läkarbesök idag. 
Det blir som att hemmavid så försöker jag inte fokusera på
min Fibromylagi , utan helst ignorera den så mycket som det
bara går, även om det är omöjligt, då den alltid är där, mer eller
i mindre skala.

Men vid läkarbesök….

…så blir allt så påtagligt och verkligt. Jag måste sitta och
berätta hur jag mår, hur kroppen fungerar och hur jag klarar
vardagen. Då blir jag på ett sätt alltid lika överrumplad, att ja…det
är verkligen så här jag har det. Det blir att jag själv får en påminnelse 
över hur pissigt kroppen egentligen mår.

Jag kan skratta mig lycklig…..

…över att jag har den läkaren jag har. Han är så fruktansvärt bra,
både i egenskap av läkare och samtidigt som person, som gör att
han bara är bäst. Det känns underbart att fått ha samma läkare i
flera år, då man har en kronisk sjukdom. Det ger en otroligt trygghet
och känns så skönt, eftersom han känner mig så bra och vet allt om
mig. Han ska dock sluta nu på den vårdcentralen jag går för att
öppna en egen praktik tillsammans med andra läkare. Men då följer
jag med =) Bara tanken att börja om på ny kula med ny läkare eller
ännu värre, bara hamna hos nya stafettläkaren hela tiden.
Det skulle vara en mardröm.

Tyvärr….

…så kom jag väl inte hem med någon mirakelmedicin idag heller. 
Jag vet ju innerst inne att det inte finns någon medicin till
fibromyalgi idag, men hoppet är ju det sista som överger en och
någon gång, så kanske man ändå möts av:
”men vet du Anna, att nu ska du få prova något….”  =)

Däremot blev det ändå dyrt på apoteket att lösa ut all
annan medcin i form av värktabletter och allergimedicin.

Ni som inte vet vad Fibromyalgi är för något…
Läs här >>

Jag ser dock positivt framåt. Vi går mot rätt årstid och
förhoppningsvis ska jag få må bättre. Jag hoppas jag ska bli
mindre trött, få mer ork, få mindre domningar, framförallt
mindre yrsel på nätterna och en lindrigare värk. Jag hoppas
på en lång, skön och varm sommar =)

Jag skulle dock vilja hitta en lösning…

…. till sommaren, hur jag ska kunna vara aktiv och ta
mig ut och cykla eller annat alternativ med barnen, utan
att behöva anstränga mig så mycket. Men det är inte lätt….
Jag klarar att cykla om det inte är allför långt, men då är
kruxet att få med sig Max. Jag klarar inte längre ha honom
i barnstol på cykeln. Han börjar vara för tung och jag är så
rädd att tippa med honom, för så fort han rör sig lite, så rör
sig ju hela cykeln. Men en cykelkärra bakom cykeln orkar jag
inte dra, då vi kommer till någon backe.

Först funderade jag på en elcykel som ska hjälpa till i backar
och motlut, men då tror jag inte den orkar dra en hel cykelkärra
oxå. Sedan har funderingar varit på moppe eller fyrhjuling, men
då har jag först lite svårt att se mig på något sådant fordon =) och
så är det ju en liten nackdel att de brummar. Skulle ju vara skönt
kunna ta sig fram ljudlöst, som man gör då man cyklar. Dessutom
gillar ju storasyster att cykla och har fått en ny cykel på födelsedagen.
Men då blir vi ju låsta av att inte kunna få med Max. Är det någon som
har tips eller någon toppenidé så mottages den gärna.

Nu är det fredagsmys…..