Idag blev det bakning efter dagis.
Storasyster var väldigt sugen på detta, så då blev det
att baka ”igelkottar”…..
…Max hjälpte till att sätta ut formar och så hjälpte
han väldigt gärna till att smaka oxå ;)
Klurigt värre…..
I går kväll och i morse höll Max på att säga ett
ord ”ånna” om och om igen. Men jag kunde först inte
klura ut vad det var, för när jag fråga om han kunde teckna
det, så hade han inget tecken för det.
Men i morse utvecklade han det lite med att börja
prata om ”farfar” och då klack det till….det var ju
förstås farfars ”honda”. Farfar har ju tränat Max att säga
vad hans bil heter =) Ja, ni ska tro att Max blev lycklig
då jag kom på det !!
Ett nytt liv... 
Precis så där var det för min son också innan hans tal kom igång ordentligt. Han sa nåt och när man inte förstod blev han så förtvivlat ledsen och frustrerad över att han inte kunde göra sig förstådd (han var i 3 – 3,5-årsåldern då och började bli medveten om att han pratade dåligt), men precis som du gjorde nu så hände det ju ibland att man kom på i efterhand vad det var han menat och oj vad lycklig han blev då! (och mamma också förstås) Nu har han fyllt 4 år och det har äntligen lossnat för honom när det gäller talet, vilket underlättar otroligt mycket för honom och det känns ju skönt i mammahjärtat.
Ha en trevlig helg!
Petra
Ja, visst känns det verkligen som det!!! Max testar på ett helt annat sätt att försöka säga många ord, som han inte alls försökt tidigare. Det syns att han hajar till själv, ”men hoppsan, det där kunde jag ju säga” =) Det är otroligt roligt, då man är med om en sån här utveckling, då det syns så tydligt utvecklingstegen. Det syns att max blir troligt stolt och glad då han fixar det =))