Idag har jag fått snusa,
i en liten tunn kalufs.
Idag har jag fått placera mitt
pekfinger i en liten, liten, go hand.
Idag har jag fått stryka en liten, liten
rund och mysig bebisfot….

…och det bästa var, att det var en liten
kille med lite extra i bagaget, precis som
Max ;)

Man förflyttas tillbaka i tiden….

…sådär 4 år, då man själv hade Max sådär
i famnen, med samma lilla tunna slang in
genom näsan för sondmatning.
En underbar känsla.
(funderade allvarligt där för en
sekund att kidnappa honom ;))

Här en bild på Max då han är
ungefär 2 månader gammal ….

…och då vi hunnit sova hemma ett dygn på permis
från sjukhuset, sedan vi kommit hem efter hjärtoperationen.
Han har här fortfarande lite behov av syrgas, men 8 dagar
senare så blev han utskriven helt och slapp även syrgasen.
Det är ett kärt minne det ;))

Mysigt är bara förnamnet….

Det var så härligt att sitta idag och hålla det
lilla knytet i min famn och bara känna kärlek.
Även om man själv hade precis samma tankar
och funderingar, då Max var lika liten,
så känner jag, att hade jag vetat det som
jag vet idag, då Max nu är 4 år, så hade jag
aldrig behövt känna mig orolig på något sätt.
Har försökt förmedla den känslan idag ;)

Jag känner mig till och med lite avundsjuk
på allt som denna familj har framför sig,
alla de spännande och underbara utvecklingsstegen
som blir så stora. De där första åren då barnen
lär sig allt det grundläggande. Tiden går ju så fort!

Jag är så lycklig att vi har fått gått igenom det
med Max och fått njuta lite extra länge och
mycket av det. Vi har ju många utvecklingsteg
kvar och framför oss och det känns som om
Max på en gång blev så stor :)

Stora killen våran som snart börjar på den
stora avdelningen på förskolan, kan ni fatta :))