Åh, halledudandes….

 

….så gullig man kan vara !!!
Åh, vi har varit och hållt i ett
 litet underverk, bara 1 vecka gammal.
Åh…..är bara förnamnet :)))

Lille Elis….

Lilla goa söta Elis, barnens
lillkusin och min brorsson…

…det kändes som om man kunde ha
stannat kvar där en vecka och skippa
allt som heter tv och dator och bara
sitta där och titta på honom ;)
Eller varför inte, bara ta hem honom ;)

Pillade av strumporna och kände
på goa fossingarna oxå, förstås ;)

Max ointresserad….

Dock var Max i stort sett helt
ointresserad av bebisen (!!) som kändes
väldigt otippat, han som har surrat så mycket
om han och att vi skulle dit och kika…

..nä, han kollade bara lite snabbt på honom när
syrran lyfte upp honom men jag tror rent han var
blyg for honom ;)

Näpp, det var morbror som var mest kul
tyckte Max. Så han satt med honom i
rummet och berättade historier med inlevelse
(meddelande min bror sedan) medan storasyrran
och jag gosade i köket ;)

Max hann dock hoppa in i vaggan
och testa den…

…i samma vagga som han själv legat i då
han var liten. Men han hann inte ligga så mycket
i den eftersom han spenderade sin första tid på
sjukhus med sina hjärtfel och hjärtoperation. Men
jag har ett par kort på honom i vaggan, då vi fick fara
hem på permis en sväng, med syrgas och sond…


..och då såg han ut så här. Tänk vad fort man
glömmer att de varit så här himla små ;)

Så nu blev Max blev förstås jättestor i
jämförelse, då det nu finns en minsting :))

Annonser

En liten kusin….

 

Så underbart.
Max har fått en liten kusin idag.
Själv har jag blivit faster för 7 gången :)
Tänkt att min lillebror nu är pappa för
första gången. Det är stort!

Tårarna rann…

Jag gick ju förstås i väntans tider
här hemma idag och kunde inte ta för
mig något vettigt alls. Bara vänta….

Men så på förmiddagen plingade det
i telefonen, en liten grabb, då rann det
lite lycka-tårar nerför kinderna, så känslig
som man är ;) Nu längtar man att få se det lilla
underverket.

I morse….

…då jag sa att Max skulle få en kusin idag.
Då säger han:
”….så Erika ska bajsa ut bebisen nu?” ;)

I eftermiddag….

…då jag hämtat hem Max från förskolan
så pratade vi förstås om bebisen. Lite mallig
var han, för han trodde ju att det skulle bli en
pojke hela tiden.
När jag frågade Max:
”…vad tycker du han ska heta då?”
Då svarar Max:
”…Birgitta” :))

Så jag har sms:a till sjukhuset att de behöver
ju inte klura något mer på namnet, Max har ju
redan fixat det ;)

Så vi avslutar väl med att säga
Välkommen till världen, lilla kusin!

Mysigt är bara förnamnet….

 
Idag har jag fått snusa,
i en liten tunn kalufs.
Idag har jag fått placera mitt
pekfinger i en liten, liten, go hand.
Idag har jag fått stryka en liten, liten
rund och mysig bebisfot….

…och det bästa var, att det var en liten
kille med lite extra i bagaget, precis som
Max ;)

Man förflyttas tillbaka i tiden….

…sådär 4 år, då man själv hade Max sådär
i famnen, med samma lilla tunna slang in
genom näsan för sondmatning.
En underbar känsla.
(funderade allvarligt där för en
sekund att kidnappa honom ;))

Här en bild på Max då han är
ungefär 2 månader gammal ….

…och då vi hunnit sova hemma ett dygn på permis
från sjukhuset, sedan vi kommit hem efter hjärtoperationen.
Han har här fortfarande lite behov av syrgas, men 8 dagar
senare så blev han utskriven helt och slapp även syrgasen.
Det är ett kärt minne det ;))

Mysigt är bara förnamnet….

Det var så härligt att sitta idag och hålla det
lilla knytet i min famn och bara känna kärlek.
Även om man själv hade precis samma tankar
och funderingar, då Max var lika liten,
så känner jag, att hade jag vetat det som
jag vet idag, då Max nu är 4 år, så hade jag
aldrig behövt känna mig orolig på något sätt.
Har försökt förmedla den känslan idag ;)

Jag känner mig till och med lite avundsjuk
på allt som denna familj har framför sig,
alla de spännande och underbara utvecklingsstegen
som blir så stora. De där första åren då barnen
lär sig allt det grundläggande. Tiden går ju så fort!

Jag är så lycklig att vi har fått gått igenom det
med Max och fått njuta lite extra länge och
mycket av det. Vi har ju många utvecklingsteg
kvar och framför oss och det känns som om
Max på en gång blev så stor :)

Stora killen våran som snart börjar på den
stora avdelningen på förskolan, kan ni fatta :))

Åhhh…..

Måndag den 22 Juni 2009

…det är något visst med alla små bebisar.
Att man dessutom får besök av en 3 månaders bebis med Downs Syndrom gör det xtra speciellt =)

En familj som jag fick mail av tidigare från Västerbotten är på semester i härliga Norrbotten =) och då blev de bokade in ett besök hos oss. Så himla trevligt.

Så vi har suttit runt köksbordet och draftat både den ena och andra. Ingen brist på samtalsämne, direkt (hi,hi) om ni förstår. Jag hoppas att de tyckte det var kul attt träffa Max och se hur han är nu vid drygt 2 år.  Max tyckte mycket om bebisen =)))) Helst skulle han nog vilja både hålla, leka och rå om honom helt själv, om han fick. Det blev en hel del slängpussar och han hjälpte till att bädda ner honom med filten i bilbarnstolen. När de skulle hem så vinkar han och säger ett gulligt ”hejdå”.

När Max ser en bebis, så tecknar han ”bebis” som man ska, med armarna som man vaggar en bebis men sedan tillsätter han även ett ”oj,oj,oj” som är så gulligt. Max fick även visa familjen lite av sin kunskap vad gäller tecknande och jag hoppas att det blev en sporre för dem, när det blir aktuellt.

verandaveranda3 veranda2

Idag har äntligen sommaren börjat göra entré. Lite varmare. Runt 20 grader, men fortfarande lite kylig blåst om man inte sitter i lä. Vi har bara varit på hemmaplan idag. Här sitter Max med sina Byggare Bob fordon på verandan. Kanske blir det ett bad imorgon om det är fint väder.

annaskrift2 copy