Vi tar igen oss
jag & Max i soffan efter
en tuff natt med magsjuka.
Känns stabilt nu, inga bakslag
och Max sitter med iPaden och
tittar på rallyfilmer ;)
Vill bara göra er uppmärksam
på att SNART är det dags för tävling.
Förhoppningsvis kommer den ut ikväll
på bloggen och den vill ni INTE missa ;)
Jag säger bara….
….återkommer!
Klockan är 01.50 och Max sover här
nere på madrass i vardagsrummet.
Jag sitter här med iPaden och just nu
bara pustar ut en stund. Vid 19.30
påbörjade han kräksjuka (!) och har
mått risigt fram till nu :(
Nog trodde jag det var färdigt med
sånna baciller för i år, då vi hade så rejält
förut. Men lilla stackaren som verkligen
får alla baciller som går att fiska upp.
Tycker så galet synd om Max just nu.
Får ju bara gästspela på förskolan några
dagar för att sedan måsta vara hemma igen.
Blir ju ingen kontinuitet, bara hattande fram och
tillbaka.
Hoppas bara nu att han gjort färdigt
och slipper må dåligt nå mer och att han nu får sova
resten av natten och att ingen mer åker dit.
/ Anna
Idag fick jag se ett videoklipp
som var helt underbart och som jag
måste lägga in här, då det fortfarande är
World of Down Syndrome Day idag.
Just like you , beskriver verkligen allt
om Downs syndrom och det här är något
som många borde se, det förklarar ju verkligen
allt, verkligen jättefint….
…jag blir såklart alldeles varm i mitt hjärta ♥
Sedan måste jag även få kopiera in en text
som jag läste på Facebook, som en vid
namn Niqué Matros Erikssons har skrivit:
”När jag var riktigt liten så hade jag en vän som hette Maria. Hon brukade komma och knacka på min dörr tidigt på morgnarna och glatt fråga – och svara åt sig själv – ‘Ska vi leka? JA!!’ Jag beundrade Maria för hennes glada och positiva sätt och hennes förmåga att aldrig se något hinder utan bara möjligheter. Jag tyckte om Maria. Jag umgicks hellre med henne än med andra barn för hon var genuint snäll och försökte aldrig bevisa något genom att hävda sig själv. Hon var som hon var. Hon hade ett rättframt sätt och var rättvis, rättvis rakt igenom. Jag avundades henne ibland och kommer ihåg att jag – på ett litet barns vis – fantiserade om att ha henne som min fru när vi blev gamla. Hon skulle vara allt annat än som min mamma som var oberäknelig och hade häftiga humörsvängningar emellanåt och oftast var nära på allt omöjligt för henne. Då visste jag inte att det fanns något som hette handikapp, jag visste inte vad utvecklingsstörd betydde, Downs syndrom var ett ord jag inte ens klarade av att uttala. Idag förstår jag att ”min” Maria hade Downssyndrom och tanken slår mej – ‘Är det verkligen ett handikapp eller är det vi andra som är handikappade som skapat en värld full av krav och förväntningar anpassade efter vår inbillade förmåga? Enkelheten är ju undvikligen enklast och Maria var så enkel, lösningen var så glasklar då hon tog sej ann ett problem, själv komplicerade jag saker genom mitt sätt att tänka. Var det jag eller hon som var handikappad? Är vår värld eller deras värld handikappad? Vem borde ta stöd av vem?’ Det var många år sedan jag och Maria kom ifrån varandra och tyvärr minns jag inte ens (i min komplicerade hjärna) om hennes namn var Maria eller om hon hette något annat. Men jag minns så enkelt allt var tillsammans med henne. Ett av världens främsta handikapp är fördomar och då vi tror oss vara bättre än andra. Hade vi alla varit en åttondel som Maria så skulle det inte funnits krig i världen, ingen sorg, inga maktkamper bara en massa skratt och äventyr”.
..visst var det fint! ♥
Igår var ju Max födelsedag
och han fyllde 6 år. Det kändes
förstås väldigt stort, känns lite speciellt
då man går från 5 till 6, tycker jag personligen,
då blir man direkt så himla stor :)
Blev ju förstås fira hela dagen,
först på morgonen med sång, kaka
och paket i sängen….
..mmmm chokladboll i sängen, bara på
födelsedagen man har tillåtelse till det ;)
Vi öppna ett paket i sängen och sedan
tog vi frukost och gjorde oss klar för dagen
och sedan satt sig Max och öppnade fler
innan vi skulle till förskolan….
…här hade storasyrran varit snäll och det blev Rorri Racerbil
med garage, bana och gubbar ;)
…en tuff skinnpaj till en tuff 6 åring ;)
…ja, han hann till och med att leka, med de nya sakerna, innan det
var dags för förskolan, men då hade vi oxå gått upp 05.30
eftersom det var en liten kille (eller nu stor ;) som väckte oss då ;)
På förskolan hade de sjungit
för Max och han hade fått sitta på
”guldstolen” och så hade han bjudit
barnen på glass. De får välja valfri
sak ur en ”födelsedagslåda” och vet ni
vad Max valde för fint?
Jo…..
…en hårsnodd med Barbie på ;))
Så jag frågade:
”…..vad fin, vad ska du göra med den?”
”…jag tänkte ha den i håret på mitt kalas”
säger han och skrattar.
”…okej” säger jag och skrattar, för han har
den luriga minen, då jag vet att han skojar ;)
”...jag ska ge den till Fanny”, säger han sen, omtänksam
som han är (då har man inte mage att säga att storasyrran
nog har vuxit ifrån Barbie)
Max har ju verkligen längtat efter
kalaset. När han kom hem från förskolan
så väntade och väntade han….
…passande på att spela lite ballong medan
storasyster la sin sista hand på tårtan….
…när pappsen kom hem så pratade de om allt som hänt
på förskolan under dagen och vi hade en förväntansfull och
rastlös kille som bara väntade på gästerna. Han hade nu svirat
om till skjorta och slips…
…så det blev en busig Max som underhöll oss ett tag
med diverse spex, medans han väntande och väntade….
…men har ni sett vilken stor kille vi har nu. Med nya skinnpajen
växte han ju ännu några centimetrar tror jag ;) Skinnpajen ska han
ha när han ska spela gitarr och uppträda med sina morbröder senare
säger han ;)
Max var så nöjd över
kalaset efteråt med flera fina paket….
…bland favoriterna var det nog walkie-talkies och en pilbåge ;)
…blåsa ut ljusen ville han göra, men äta tårta vill han inte prova än,
nä han håller sig till favoriterna som chokladbollar, kladdkakemuffins
och bullar ;)
Ja, det märks så tydligt att Max
inte längre är den lilla killen,
då lilla kusinen Elis kommer på besök….
…han ser bokstavligen ”upp” till Max och lyser upp som en solstråle, så
fort han får syn på honom ;) Oj, så kul de kommer ha, nu när han snart
oxå börjar springa fram ;))
Men det var en trött Max efter kalaset.
Då tog all energi som han byggt upp under
dagen, helt slut på en gång, han var så trött
att han grät, lille gubben. Somnade såklart bums.
När jag frågade dagen efter:
”..var nu kalaset bra igår?”
”…..Jaaaa” säger han och skiner upp
som en sol och fortsätter:
”…..det var bäst!”
Så det kändes bra, att det blev som han ville ha det
och så tänkte vi oss ett barnkalas lite längre fram.
Vi behöver nog smälta detta lite först :))
Ett nytt liv... 