I Rapports inslag igår
om KUB-tester och Socialstyrelsens
rapport om ökade antal aborter träffade
Rapport Hedvig och hennes mamma
Jessica Roos Rahmquist.
Hedvig har Downs syndrom….
Se inslaget om ni klickar här >>
eller klickar på bilden.
I Rapports inslag igår
om KUB-tester och Socialstyrelsens
rapport om ökade antal aborter träffade
Rapport Hedvig och hennes mamma
Jessica Roos Rahmquist.
Hedvig har Downs syndrom….
Se inslaget om ni klickar här >>
eller klickar på bilden.
Jag klickade på din länk, men jag såg själv hela inslaget på TV. I Danmark har det väl varit en väldig diskussion kring detta. Jag som jobbat med utvecklingsstörda hade aldrig orkat med att ha ett eget också. Tycker du är otrolig i ditt jobb och din kamp!
Jag tror ju så fort man får ett eget barn som
har en utvecklingsstörning eller annan
funktionsnedsättning, så blir det ju annorlunda
att ”orka”, för det är ju ens barn först och främst
och det andra (funktionsnedsättningen) följer
med i bagaget som lite extra. Så jag ser absolut
inte Max som ett ”jobb” eller min ”kamp” på något
sätt. Han är min son som jag älskar honom precis
lika mycket som min dotter och denna blogg skriver
jag ju just för att Max inspirerar mig så mycket och
jag har möjligheten att kunna visa upp att en vardag
med Max är inte är så annorlunda. Visst kan vissa saker
bli lite annorlunda, då framförallt att en del saker kanske
tar lite längre tid att lära sig, men då på ett sätt som
inbjuder till vi får ta del av en liten ny värld med
framförallt lite mer tanke bakom, något som jag bara
tycker berikar oss alla runtomkring.
Max är vår son med det lilla extra och det är just
det där lilla extra som inspirerar och absolut inte till
det sämre på något sätt. Visst är det lite jobbigt då just
Max varit mycket sjuk, men det är ju som lite annars,
det är ju inte just hans Downs syndrom.
Som mamman säger i klippet. Det är ju inte att man
upplever sitt barn med Downs syndrom som jobbig
på något sätt, som kanske en del tror, utan det är
i så fall samhället runt omkring och alla fördomar
som finns, som gör det jobbigt.
Även som mamman oxå upplever det, att tänk om
jag visste allt jag vet idag, då jag fick Max, då skulle
jag inte ha behövt vara ledsen just där i början, vid
beskedet att Max hade Downs syndrom. Utan då hade
jag redan då kunnat njuta av allt som Max ger oss varje,
varje dag här hemma, som är så mycket mer, än vad jag
någonsin hade kunnat ana innan.
Det är ju såklart upp till alla att själv bestämma
om man vill ta tester och så. Men för mig är det
en sorg, att fler väljer bort foster som har
Downs syndrom. Jag önskar att de verkligen
först kollade upp ordentligt, vad det är de väljer bort.
Jag älskar att alla är olika, det är ju
så berikande, så gräsligt tråkigt om alla var lika.
Jag tycker det är skrämmande att i dagens samhälle
att det fortfarande finns kvar så mycket av detta synsätt.
Det gjorde det mig så glad då jag läser att i årets
medlodifestival finns det med en tjej från Glada Hudikteatern
som kommer bidra med det som jag tycker det
borde finnas mer av……olikheter….. och att man just
duger precis som man är, oavsett om man har en
funktionsnedsättning eller inte.
Vad roligt att en från glada Hudik ska va med i Mellon! Visste jag inte. Likaså tycker jag ICAs reklam görs väldigt bra. I vilket fall som helst tycker jag du är fantastisk , vad du än vill kalla det. Jag kallade det kamp, när jag försökte förhindra krampanfall efter krampanfall hos mitt lilla barn, och läkaren undrade hur länge jag skulle orka. Hoppas du inte tar illa upp, man behöver inte tycka lika.
Ja, men absolut är det okej att kalla
det vad man vill, förstår ju varför du
använder det ordet, då du beskriver det nu ;)
Absolut behöver man inte heller tänka lika såklart.
Alla är olika och har olika uppfattningar om allt, det
är ju så livet ska vara. Trist både om alla var lika
och om alla tänkte lika ;)