Kände mig gode pigg imorse
efter dopat mig rejält innan jag
gick och la mig efter varit på
föräldramötet. Sov skapligt.

Kände dock då Max for
med taxin i morse att det
inte stod rätt till. Oroväckande så
blev nacken mer styvare och styvare,
mina ögon hade svårt att vrida sig i
sidled, de hänger som inte med och
jag får yrsel.

La mig….

La mig och hoppades att det
skulle ge med sig, Men icke.
Blev bara värre och värre och till
slut mådde jag så illa, så kräkningar
med ”nära döden upplevelse” som följd.
Galen värk nacke, neråt rygg.

Så lång näsa….

Så lång näsa till mig själv,
som där ett litet tag, trodde att
jag skulle slippa bakslag efter varit
iväg igår.

Nu i efterhand så vet jag att
jag satt inte nå bra igår, de hade
någon konstig variant av bänk med hård
rund utbuktande dyna som man lutade sig
emot, som var i axelhöjd? som man
heller hade velat ha i svanken typ.

Satt även snett med kroppen och
vred huvudet för att se alla bra. Samtidigt
som jag vet att för mycket synintryck påverkar
mina ögon negativt och yrseln kommer som
ett kvitto på det.

Max på kören….

Så ikväll fick ”fassan” fara med Max
på barnkören, hade tänkte försöka orka
sitta där och lyssna, men fick ge upp det
nu i eftermiddag.

Bara ladda batterier igen….

Så bara acceptera detta bakslag igen.
Bara ta det lugnt, vara hemma
och göra så lite som möjligt, igen då,
så repar fibrokroppen kanske ihop sig till
det är dax för någon ny ”utflykt” som måste göras,
men som tur är inget mer inplanerat denna vecka…

…för antagligen har jag ett par dar att må sämre
nu då. Det är ju även så att, då jag måste dopa mig
med mer medicin för smärtan, så bli inte magen glad
och kanske behöver i sin tur medicin.

Detblir både ett kaos i kroppen med alla olika
symtom och blir en rundgång i kroppen med
biverkningar av mediciner.

Men att se det positivt,
jag lever,
jag känner att jag lever,
…jag lovar!