Nu tänkte jag visa då
Max leker med sina nya
Tio kompisar som vi pysslade
fram tidigare. Kommer i detta inlägg
visa bilder och en film hur Max leker
med dem.
Städa ur dockhuset….
Tio kompisarna ska nu bo i Max
stora dockhus, men först fick vi ju
lov städa undan sagofigurerna, vilket
vi gjorde tidigare här en dag….
…så tre stora förvaringspåsar
fulla med sagofigurer, som nu
får vila i påsarna ett tag ;)
Max har även städat huset….
Max städade oxå huset en dag,
med både dammvippa och
torkade av alla möbler, ….
…han var så noga så ;)
Dax för nya figurerna….
Sedan var det äntligen dax
för de nya figurerna….
…hur vi gjort den mjuka
Tio kompisarna skrev jag om här >>
och hur vi gjort tavlan med förtydligan
om vilka som är Tio kompisar skrev jag om här>>
Så här finns ett filmklipp,
som vi spelat in idag, om exempel
om hur vi brukar leka och busa med det….
.
.
…men finns lite bilder här under oxå,
som beskriver hur vi brukar göra.
Så Max väljer alltså vem av
figurerna han vill leka med,
vi leker alltid med bara 2 åt gången…
…här valde han nummer 5 och sedan
så kollade han på ”tavlan” vem som
är tio kompis med den….
..och såg ju att det var ju den andra 5:an
så då lekte vi en stund med dem…
…här till exempel så hade den ena
fått magsjuka och badkaret agerade
”spyhink” ;)
…och sedan tillbaka med dem på tavlan,
för att sedan välja nya.
Här väljer Max först att
ta nummer 4….
…och så kollar han av,
få se vem var tio kompis
med 4:an….
…jo det var ju 6:an….
…och så fullt bus med dem ;)
Efter vi lekt så får Max sätta
tillbaka figurerna på tavlan,
innan han tar nya, så håller vi
ordning på dem….
…så vi måste säga att vi är supernöjda
med våra nya busiga kompisar i
Dockhuset eller ”sagohuset” som Max
gärna vill kalla huset. Så vi hoppas kunna
befästa tio kompisarna ordentligt med att
leka med detta då & då ;)
Ett nytt liv... 
Så fina nya ”kompisar” Max har fått att leka
med i sitt fina hus, och pedagogiska, tummen upp! :)
Japp, de blev riktigt bra till slut,
tagit ett tag att göra, men jag är nöjd,
då Max är nöjd och vill leka med dem, det
är ett bra betyg ;)
Hej! Tack för din blogg läst den i några år nu. Och max är ju super duktig:)
Jag har en fråga utifrån att jag jobbar i en barngrupp där h-n har downs syndrom. En fråga jag har är vilken sida kan jag bäst friska upp mitt minne till tecken som stöd har läst a och b kursen i teckenspråk för några år sedan.
Min andra fråga är. Hur kan jag få h-n mer kontaktsökande med andra?
barnet har ett syskon som denne leker med som är några år yngre men även där måste någon vuxen finns bredvid hela tiden för att det inte ska uppstå ledsamheter. Barnet är runt 3-5 år åldern men är mer på en nivå av 2 början på 3. men i talet som ca 1-2 år något sådant.
Träffar bara barnet några gånger i veckan och vill ju bara h-n det bästa.
Och hur bemöter du Max när han var?/är i trotsåldern? Eller rent allmänt trotsig?
ps skriver kryptiskt ur sekretessynpunkt
med vänliga hälsningar anonym
Hej Anna!
Kul att du läser bloggen.
Ja, du friska upp tecken. Nu behöver vi inte använda
tecken åt Max längre och jag är inte så uppdaterad, om
det numera finns någon bra teckensida, som jag kanske
har missat. Jag prenumererar på sidan ”Ritade tecken” ännu.
http://www.ritadetecken.se/document/ebba/view
Där har de alla tecken uppritade och man kan leta fram
dem lätt och göra egna dokument. Så jag har mest använt
det samt att vi alltid har sett massor på teckensånger, eftersom
där är det så otroligt många tecken som är inbakade i alla barnvisor
och låtar , så man får så mycket gratis. Vi har alla tecken DVD
”Kom igång med teckensång” som du kan söka på nätet.
Sedan finns det ju Hatten Förlag som säljer både böcker med
tecken samt DVD och materialhatten och annat material här: http://www.hattenforlag.se/index.asp?mainId=104&prodcat=20&label=Tecken&theme=
Vi fick ju aldrig gå någon teckenkurs, utan vi gjorde
en egen här hemma genom att ta tecken från ”ritade tecken”
och med material från Hatten förlag så tränade vi eftersom.
Men som sagt, du kanske ska fråga någon annan, kanske
det finns några mer och bra tips nu.
Det här med kontaktsökande, tror jag både kan vara
ganska vanligt med barn med DS och väldigt individuellt.
Det var något som vi jobbade mycket med Max då han
gick på förskolan, att fungera i grupp och den sociala biten.
Men just där tror jag du behöver prata med någon duktig
pedagog eller specialpedagog inom förskolan, jag är
bara en förälder. Men på Max förskola så försökte Max resurs
hela tiden att jobba för att Max skulle vara delaktig i grupp
och samspela med andra barn. Jag märker att Max har alltid
haft lite svårt där, även om Max upplevs som en ”social” kille,
så söker han sig oftast iväg, om det blir mycket barn och stojigt.
Då är han oxå väldigt ljudkänslig och jag tror det blir för mycket
intryck för honom. De försökte på förskolan oxå göra lite mindre
grupper som underlättade. Tror just att man får nog jobba med
att locka in i en lek och kanske hjälpa till med att starta upp en lek
och vara med och hjälpa till med just kommunikationen
med andra barn, att behövs det tecken som stöd, så ska alla runt
om kring vara delaktig i det. Om inte barnet kan göra sig förstådd
eller att andra inte förstår han/hon gör ju att barnet blir frustrerad.
På Max förskola, hade alla barn och pedagoger egna personliga
tecken och de pratade med tecken i samlingar och sjöng med
tecken som stöd, allt för att Max skulle kunna vara delaktig
på samma villkor. I varje rum och vid varje aktivitet, satt de upp
tecken med bilder, så att alla barn kunde se tecken och lära
sig och barn lär sig snabbt. Så till exempel i en målarhörna ha
uppe teckenillustrationer på allt man använder där, från pensel
till papper, lim, sax osv….så helt underbart kunde vi lämna Max
där och veta att han kunde både göra sig förstådd genom att
teckna och de förstod honom och de kunde teckna och han
förstod dem. Det tror jag är oerhört viktigt.
Max trivs bäst idag då han leker med en person.
Han älskar då han får styra leken och gärna då det
är med en vuxen eller ett äldre barn. Då funkar han
bäst. Även om det funkar bra för Max att vara med i
aktiviteter med andra barn på fritiden, så ska det helst vara
sånt där det är på en nivå, där det inte går för fort för honom
eller det krävs ett för högt tempo.
Max är just nu i lite ”trots” där han testar gränser och utmanar
och humöret går upp & ner och brusar fort upp. Det har han
haft lite då & då under uppväxten. Men vi gör nog ingen skillnad
med honom, än vad vi gjort med storasyster. Utan vi försöker
vara tydliga och säga till då det inte är okej och vi är nog ganska
”hårda” där, att vi inte ger oss. Även om Max testar en gräns för
att se om det går, exempelvis slänger något på golvet och jag
säger att han ska ta upp det och han vägrar. Så håller vi verkligen
ut tills han har plockat upp den igen och satt den där den ska
vara. Spelar ingen roll om han skriker eller blir sur. Vi väntar ut
honom och så pratar vi om vad som är rätt och fel. Vi är inte
rädda att säga till på skarpen om han exempelvis smäller i en
dörr eller testar putta till oss, eller vägrar någonting, eller vad
det kan vara. Då är vi stenhård att hans ska säga förlåt innan
vi lämnar saken eller att just den saken ska genomföras, om
det är något sånt. Även om han får sitta och ”tjura” ett tag, så
orkar inte Max så länge, utan då kommer han och säger förlåt
och vi pratar om att så gör man ju inte och kanske går igenom
varför. Så det funkar då för oss. Max brukar dock inte ha så
”långa perioder med trots” men det är tydligt märkbara och
jobbiga då de är, så det är bara vara envis själv och inte
töja på gränserna. Men just ”trots” är så individuellt oxå, det
här är ju hur vi gör och har gjort med våra barn och det
har funkat för bägge.
Ja, svårt skiva och svara på det här. Men hoppas
jag kunde berätta lite i alla fall hur vi har gjort.
Men som sagt så individuellt allt.
/ Anna
Ping: Max – Sveriges goaste hamburgerförsäljare… | Ett nytt liv.....
Ping: Mys & läshörna är klar…. | Ett nytt liv.....
Ping: Busigt rolig söndag…. | Ett nytt liv.....
Ping: Bus i Sagohuset…. | Ett nytt liv.....