Jag har fått flera meddelanden på instagram
med frågor om min ”frusna skuldra” om hur
det är att ha den, vad fysiotherapeuten sa
och vad det innebär typ. Så tänkte sammanfatta
här lite mer.

Man kan benämna detta på olika sätt, antigen
”frusen axel” eller ”frusen skuldra” eller ”frozen
shoulder”. Jag använder frusen skuldra.

Frusen skuldra kan man få efter ett trauma mot
axel men även som jag, då det kommer smygande.
Frusen skuldra innebär att axelleden är inflammerad
och att ledkapseln som sitter runt axelleden krymper
och drar ihop sig. Då minskar axelns rörlighet och
så småningom kan den bli mycket stel. När axeln
börjar bli stel värker den och det gör ont när du rör
den.

bild från 1177.se

Å de vet inte orsaken till varför man får det.
Beror inte på överansträngning eller dylikt.
Utan vissa får det bara och vanligare hos
kvinnor och i åldern mellan 40-60 år.

Å jag som har fibromyalgi i botten med
värk dygnet runt som det är, trodde väl ett
bra tag att det bara var den som spökade.
Å från början var det mest att jag fick
liknande symtom som inklämningssyndrom
i axeln, det smärtade till i olika rörelser, så där
när man ska ta på sig typ jackan och sätter
armen bakom ryggen och lutar sig fram och
snabbt ska ta något eller liknande. Jag började
smygande även få svårt ligga på vänster sida
i sängen, så jag la mig med armen neråt
bakom ryggen istället efter vänster sida och
började få mer och mer svårt att få den i ett
bra läge, så till slut fick jag ge upp ligga på
vänster sida helt. Å det är inte bra för mig,
jag behöver helst rotera runt med kroppen
på natten hela tiden, för att hantera min
fibromyalgi.

Så det blev bara värre och värre och när
jag inte började få sova för värken och
smärta på flera nätter och inte hittade
något smärtfritt läge, så då bad jag till
slut om att få utskrivet mina starka
värktabletter igen, som jag arbetade
länge med att klara mig utan och som
jag inte haft på många, många år. Jag
har aldrig mått bra på mediciner, så alltid
försökt lindra värk på andra sätt. Men jag
tänkte fortfarande här att det var min fibro
som spökade och att jag kan behöva kapa
smärttopparna lite och att det sedan blir
bättre. För fibron kan ju flytta sig mellan
olika delar av kroppen och ibland sitta
extra länge på vissa ställen då och då.

Men jag började också få dålig rörelse
i axeln oxå. Någon började fråga om
det inte kunde vara ”frusen skuldra”
och jag googlade lite mer på det och
symtomen stämde. Å när jag började
testa lyfta och röra på armen/axeln
så tog det ju verkligen stopp.

Fysioterapeut

Så kände där och då att det kanske
vore bra att någon kikade på axel och
armen och kunde ge ett utlåtande och
speciellt för att se om det gick göra
något åt det, så att jag kunde få sova
på nätterna. För nätterna har varit
absolut värst. Mycket värre då. Mer värk
och väldigt svårt att hitta ett smärtfritt
läge, trots att jag försökt bunta upp på
tusen olika sätt. Å värkmedicin har kanske
hjälpt ett par timmar, men sen på ruta 1
igen. Dagtid har det dock inte varit värre
än min vanliga fibrovärk.

Så jag bokade besök hos en fysioteraput
för 1 vecka sedan. Där blev jag undersökt
av både denne och dess elev. När de gjorde
rörelsetest, visste jag ju att den var begränsad,
men blev jag själv förvånad hur pass instränkt
rörelse jag fått i axel/arm. Både att jag bara
kunde lyfta armen i ca 90 grader åt olika håll
och tydligen hade skulderbladet helt fastnat
där bak. Så efteråt var de eniga bägge att det
var en ”frusen skuldra”.

Jag tänkte ju då, okej, men så bra då vet jag
vad det är och då går det säkert göra något
åt saken, så jag får sova på nätterna. Men
ack så fel jag hade. Jag fick veta att i frusen
skuldra är det 3 stadier man ska igenom
och varje stadie är väldigt långdraget (!)….

Så fy bubblan.
Å dessutom fick jag veta att de brukar inte ge
kortison längre för frusen axel då de sett att det
kan ge mer skada. Så det enda fysioteraputen
sa var att i nuläget är det bara smärtlindring &
superduper lätta cirkulationsövningar & vila
som gäller. Annars kommer det förvärras. Sedan
då jag kommer in i nästa fas, då smärtan blir
bättre och jag kan känna att det blir lite bättre
rörelse i axel/armen, då ska jag komma tillbaka
och då kan man köra igång träningsprogram.
Men då tillade han att: ”…men nu pratar vi
månader, innan du är i nästa fas, minst 3
månader” (!)

Så det var inte roligt att höra. Han sa oxå att
Det är vanligt att det gör som mest ont på
nätterna när du ligger och ska sova. Sjukdomen
utvecklas under flera månader. Så småningom
brukar axeln läka av sig själv, även om läkningen
tar lång tid. Det tar ofta två till tre år från det att
besvären börjar till man blir frisk (!) Å sedan tillade
fysiotherapeuten att det är även ganska vanligt att
man kan få även frusen skuldra i den andra axeln,
då den andra är bättre. Hur kul var det att höra :(
Men han tilllade då att när man väl har haft detta,
så får man inte igen det sen igen. En liiiten tröst.

Så i nuläget ingen hjälp av fysioterapeuten
förutom diagnosen. Han ville dock koppla in
sjuksköterska för lägga upp schema med
smärtlindring. Å jag som mår så dålig på
alla mediciner (!) Det kändes inte som
nån höjdare att höra.

Sjuksköterskekontakt

Hade sedan kontakt med en sköterska som
tyckte jag skulle köra smärtstillande efter ett
schema i 2 veckor och köra maxdos som man
kan ta och sedan komplettera med medicin
mot magen.

Detta började jag med, men nä. Jag mår
verkligen dåligt på alla medicinering, det har
jag alltid gjort och att då utsätta magen för
det och att den ska paja helt känns inte som
något jag vill. Å att äta medicin för medicin
känns ju inte heller bra. Så jag bestämde mig
för att endast äta vid behov istället och just för
att få sova ett par timmar. För jag har jobbat
sååå många år att få bort smärtmedicin för
min fibro och vill verkligen inte hamna i det
träsket igen. Å dagtid så är ju det här i axeln
ungefär som min övriga fibro i värk och vet ju
hur jag ska hantera det på lika sätt för att
distrahera och lindra. Å på natten så funkar ju
ändå värkmedicin så dåligt på mig, högst 2
timmar och när det är över, kan jag ju hur
som helst inte proppa i mig ny, då det ska
gå vissa timmar mellan.

Så nu lägger jag upp det som så att jag
tar då jag går och lägger mig och jag går
oftast runt 21-22 tiden och då brukar jag
få sova till 23-24 tiden innan värken tar
över igen och jag måste upp i sittande.

Sedan är det verkligen ”halibaloo” just nu
på nätterna. Att hitta smärtfritt läge med
armen är så svårt. Har bara 2 lägen som
jag kan välja på, inget annat går och
dessa 2 lägen funkar skapligt vissa
gånger och vissa gånger inte alls.

Det ena är på rygg med en lägre kudde
instoppad under skulderbladet på vänster
sida, så skulderbladet kommer upp
litegrann och sedan lägger jag en kudde
över bröstet och där lägger jag då upp
vänster arm. Den andra varianten är
liggandes på höger sida. Jag staplar
2 kuddar på varann ganska högt så
jag kan lägga vänster arm rakt ut
vilande över dessa.

Å detta är ibland smärtfritt ett tag,
men ofta kommer värken och smärtan
smygande och då ligger jag och försöker
ändra läge med minimala rörelser hit
och dit och försöker hitta något läge
som går, men oftast måste jag sätta
mig upp och sedan massera med
handen över axel och arm. När jag suttit
ett tag blir det bättre. Jag har även testat
ställa upp huvudändan på sängen i
sittande ställning, då jag har en ställbar
säng. Men det går inte. Det blir ju som
ändå lite lutande bakåt och jag får inte
till något smärtfritt läge där, trots att jag
buntar upp. Så egentligen skulle jag behövt
sova sittande väldigt rakt upp och det är ju
svårt. Men absolut har jag klurat på
lösningar där, tankar som flugit upp i
huvudet är att ha en sjal hängande ner,
där jag kunde stoppa in huvudet och vila
eller så får jag upp en sån där massagebänk
med hål framför mig , som står rakt upp
och ner och jag hakar in huvudet där, hi-hi :)

Ja, men fy bubblan, att inte få sova, det
är jobbigt i längden. Det blir lite som
panikångest till slut, då huvudet är så
slut men det går inte sova för att värken
och smärtan tar över.

Å det bir ju lite speciellt för mig, eftersom
jag har min fibromylagi i botten. Jag har
kronisk värk dygnet runt som det är och
den är känslig vid påverkan av andra saker.
Så absolut slår den ju bakut nu oxå och jag
känner hur symtomen från den ökar. Å där
är det ju värsta just natten. För normalt
sover jag dåligt på grund av den värken
och är då så beroende av att få vända mig
och byta mycket sovställningar under natten
och vända mig mellan höger och vänster
och ligga på mage och rygg. Å nu är jag
begränsad till bara höger sida och rygg,
vilket gör att det blir för mycket påfrestadnde
på höger sida framförallt höftpartiet och
axelpartiet. Blä.

Men jag gör som så nu att nu tar jag
smärtmedicin vid behov och då tar jag
även då och då och försöker få mig ett
par timmar sömn på dagen oxå. Å på
något sätt, så anpassar sig ju kroppen till
situationen till slut, så känns som att nu
klarar jag vara lite slumrande trots viss
värk och smärta. Så än har jag huvudet
över vattenytan, men det får väldigt
gärna vända till det bättre nu.

Men som tur är får jag ju bra
andhämtning från smärtan dagtid
ändå och kan distrahera med
annat då.

Mina symtom

Det molvärker ju i axeln och ner
efter hela överarmen. Å det varierar
ju i styrka och hur det känns. Men
mest känns det dagtid som typ då
du har varit och tagit vaccin i
överarmen och fått en reaktion
eftertåt ( några kanske kan kanske
relatera till det) med värk, ömhet
och svårt röra och belasta armen.

Väldigt öm på vissa punkter kring
axeln. Å även kring muskelfästen
både vid axel och nere vid armbågen.
Å har fått mer värk i underarmens
muskler på bägge armar och det
har ju säkert att göra med att de
kompenserar just nu och får jobba
mer. Till och med jobbigt hålla i
mobilen, får lägga den på en kudde.
Å bara rörelsen att lyfta en kudde
från sidan eller dra fram lite, känns
som en stor bedrift och jag måste
tänka hur jag ska hålla och spänna
armen för att det ska gå.

När jag är ute och går, kan jag få
lägga in vänster handen i fickan för
att avlastta lite, eller så krokar jag fast
armen upp vid jackan vid halsen och
hänger där ett tag, eller då jag går
på löpbandet inne, i byxlinningen. Då
känns det som om axelleden avlastas
lite då det annars sliter lite där ibland
vid gång.

Sedan är vissa saker svårt att göra,
där man gärna använda 2 armar,
exempelvis att få upp håret i en
svans. Alltså det är så svårt, eftersom
min rörelseförmåga är så begränsad
och det gör så ont och behöver ju som
stöd av ena handen för att hålla medans
snodden ska runt. Å det känns inte heller
bra att dra upp armen i det läge och
påfresta den. Så maken har fått hjälpa
mig vissa gånger. eller så får det vara
”halvdant”. Men faktiskt har tankarna
gått till om jag skulle behöva klippa
av mig håret, för det är bara besvär just nu.

Å sedan kan jag då få den där
”galna smärtan” i axeln, som jag kallar
den. Den kommer ju då jag sätter axeln
i vissa lägen. När jag inte riktigt tänker
mig för, så kommer den som en blixt
och den gör så galet ont, så jag får ofta
lägga mig dubbelvikt på golvet och
stöna ett tag, för såååå ont gör det.
Å som att all kraft i armen försvinner
och känns nästan som den domnar
bort ett tag. Sedan efter några minuter
så avtar smärtan och känslan av
kraftlöshet sitter i ett tag.

Exempel då den kommer är ibland vid
av- eller påklädning, då jag inte tänkt
mig för och rutinmässigt ska dra av
mig en tröja eller dylikt. Då hugger det
till och smärtan kommer. Höll på fastna
i en klänning då vi hade nått kalas, kom
halvvägs och så gjorde det så ont, så
fick gå ner på knä på golvet med
klänningen halvers över mig och
genomlida smärtan. Så när jag ska av
med något sådant måste jag luta mig
framåt och försöka försiktigt få av mig
den så. Eller satsa på lite större plagg,
där jag får av höger arm först.

Ett annat exempel då smärtan kan
komma, är när jag går in genom
ytterdörren och reflexmässigt ska dra
igen dörren efter mig, gjort det vid ett
par tillfällen och däckat totalt, så nu är
jag väldigt försiktig med dörrstängning;)
Jag har även sträckt mig efter mobilen på
nattuksbordet då jag legat i sängen och
det har huggt i, så jag har fått resa mig
upp och däcka ner på golvet av smärta.
Å Max ropade en natt och jag skulle snabbt
reflexmässigt sätta mig upp i sängen och
tog tag med armen för att skjuta mig upp
och det gjorde sååå ont att jag fick krypa
ihop stönande där ett tag, innan jag kunde
gå till honom. Jag skulle även en gång
röra om maten i ugnen och höll stekspaden
i höger hand och skulle ”bara” öppna
ugnsluckan och gjorde det reflexmässigt
med vänster arm…. gaaah (!)

Eller till exempel, som idag skulle gå ut med
kompostpåsen till soptunnan och höll den
i vänster hand och vovven Abbe i höger hand,
för jag vill inte att Abbe ska få för sig och
tvär-dra om jag håller honom med vänster.
Å det gick väl bra att hålla kompostpåsen,
tills jag gick nerför stegen på altanen, då
gungar det ju till lite och det blir lite extra
tyngd som drog ner påsen i armen och bara
det lilla, utlöste även denna enorma smärta.

Japp, så så här ser det ut för mig, det kan
ju säkert skilja sig åt vad andra har för
besvär. Men känns ju lite att det är mycket
att bara gilla läget och fokusera på att det
kommer att ta tid.

Min träning just nu

Eftersom fysioterapeuten förbjöd mig att
försöka göra någon träning för axel och
armen i detta läge, så gör jag dagligen
bara mina ”cirkulationsövningar” som jag
fått tillåtelse att göra, då jag hänger över
en stolsrygg och vänster arm hänger neråt
och jag pendlar med den fram och tillbaka
försiktigt typ 30 gånger. Sedan brukar jag
även göra cirklar åt bägge hållen oxå. Detta
gör jag morgon, mitt på dagen och kväll.
Sedan har jag massagepistolen uppsatt på
väggen i vardagsrummet och kör ett par
pass med den under och innanför
skulderbladet för att massera musklerna
där. Där oxå direktiv från sjukgymnast,
att jag får inte göra runt själva axeln och
det fåt absolut inte göra ont.
Det var även postitivt att röra på sig i övrigt
för att få igång allmän cikulation i kroppen
och gärna med flås. Men det är lite svårt för
mig, tränar jag för hårt, får jag ju bakslag i
min fibro. Men jag går ju med Abbe korta
promenader och så försöker jag ta ett pass
och går på mitt löpband oxå.

Det är ju nu jag såklart saknar allt som
inte går att göra, mina yogapass och
annan rörelse och styrketräning som
jag haft som rutin länge. Skit oxå, för
där kring midsommar i fjol, var jag i
ett sånt bra läge allmänt i kroppen,
Kände mig så stark och träning hade
äntligen gett fina resultat efter att jag
alltid fått anpassa mig att gå 1 steg
fram och 2 tillbaka. Men där och då
mådde jag så bra och var så
förhoppningsfull över mycket. Men det
var ju då och nu är nu.

Mer i bagaget

Jo, för det var ju då, där efter midsommar,
som jag även klev in i klimakteriet och
dess besvär. Jag hade ju längtat till klimakteriet
och att äntligen bli kvitt mensen. Trodde ju inte
att jag istället bara skulle få mer problem.
Började ju blöda och hade mensvärk konstant
hela sommaren typ. Väntande hela tiden att
snart ger det sig och så vidare. Men gjorde ju
som inte det och fick till slut söka för dem
besvären oxå och efter diverse undersökningar
så fick jag ju veta här ganska nyligt att jag har
flera myom i livmodern som kanske spökar.
En som en tennnisboll stor och sedan många
andra i varierande och mindre storlekar. Å myom
är väl ofarliga i sig, men kan orsaka besvär då
de växer.

Å så i samband med det beskedet så kom ju
då även denna frusna axel som en trist bonus
och som oxå ville ha fokus. Så jopp, det är inte
bara det ena, utan även det andra och tredje
på samma gång.

Så just nu är jag lite nedgången och vi som
dessutom avverkat kalas på kalas på kalas
dessutom. Så nu blir fokus återhämtning,
fokus på vila och avlastning, men samtidigt
i någon form av balans med rörelse, så att
inte min fibro får helt frispel. Å mina
blödningar är just nu bättre, men jag
kunde inte äta medicinerna som jag fick
utskrivet av gyn, mått jättedåligt på dem.
Å jag har fortfarande molande mensvärk
hela tiden,å ni som vet hur det är, vet ju
hur jobbigt det är i längden. Jag har även
tryckkänsla neråt i underlivet och om det
då beror på myomen eller själva klimakteriet
vet jag inte. Men jag har nu bollat över till
dem på sjukhuset igen, för känner inte
att jag orkar ha det så här i 3 månader till,
i väntan på det återbesök jag skulle, få då.
Så vi får se vad det blir av det. Väntar
fortfarande på besked då de tagit en
massa vävnadsprover och biopsi i livmodern.

Å hjälp för axeln, lär ju inte vara tänkbart de
närmaste månaderna. Så den hoppas jag blir
bättre av sig själv. Läste att de ibland kan
operera genom att gå in och ”spränga”
ledkapspel i axeln med goda resultat, men
det verkar bara vara om man inte blivit bättre
efter typ 6 månader eller nånting. Såg även
att alternativet fanns att gå in och sätta
smärtblockad om man har mycket ont.
Så vi får väl se hur det utvecklar sig.

Jag är ju tyvärr lite van att hålla ut och brukar
sällan söka för mina besvär med fibron, även
om det kan vara tuffa perioder. Så känns väldigt
konstigt att jag på senaste veckorna har varit på
sjukvårdsbesök 3 gånger med olika besvär. Så det
var som inga roliga 50 års presenter som jag fick
på köpet typ ;)

Så nu gäller det att gräva fram all positivitet
som går att hitta hela tiden och lägga fokus
på rätt saker. Å en tröst är ju att jag är van då
det går tungt, så det är bara ta sig igenom
detta oxå och sedan när jag är ”tillbaka” med
bara min fibro, då ska jag omfamna den då
den är extra tung och tänka tillbaka på denna
tid, att det kan vara ännu värre ;)

Så hoppas ni nu alla som skrivit med
olika funderingar har fått nått svar, även om
det här bara är min variant, det kan ju
säkert variera mellan person till person
hur och var man får besvär & hur mycket.
/ Anna