Ja, fy vilka dagar.
Först Max som åkte dit  lördag kväll
och som började kräkas nå hemskt.
På en timme hade han kräkts 10 ggr
och sedan hela natten med exakt 20
minuters mellanrum. Lilla stackare.
Det var jättejobbigt för honom!!

Sedan hela söndagen då vi började
pytsa honom med lite vätskeersättning
så blev det hela tiden hulkningar, fast inga
kräk. Natten mot måndag så var han orolig
i sängen och små hulkade än, men inget kräk
och det blev inte förrän måndag som det gav sig
och vi kunde pytsa med vätskeersättning och
någon sked fil.

Mamsens tur…..

Jag var gode slut efter 2 nätter med
Max och måndag låg vi mest på soffan
i vardagsrummet jag och Max. Jag hade lite
magknip på morgonen, men tänkte att det säkert
bara var kroppen som reagerade då jag var
trött & slut.

Men så började jag frysa väldigt mycket och började
må väldigt illa, så då smsa jag pappsen och sa att
han gärna kunde få vabba på eftermiddagen, för
jag mådde pyton…..och jo men visst, det dröjde
inte länge innan jag kände ”den där typiska feelingen”
av att det var ingen återvändo, jag måste till toa.

Så Max var så snäll, han satt med iPad i soffan
medan jag sprang på toa flera gånger för att
kräkas. En gång när jag la mig på soffan kallsvettig
efter tömt, så lägger han bort iPaden och kommer
fram till mig och stryker mig på pannan och säger:
” ….hur mår du idag?” och så står han och stryker
mig runt i ansiktet med sina goa händer och
pussar mig på pannan. Sedan återvänder han
och ser racingfilmer på YouTube :)
Goa unge!

Så jag fortsätter med hemska uppkastningar
och är helt slut. Fokuserar dock hela tiden på
att snart har man ändå gjort bort det för denna
gång. Jag känner dock att värken tilltar nå ofantligt
i kroppen och det är ju svårt få i sig värkmedicin nu.

Räddade änglar…..

Ja, jag såg dem verkligen som det,
när både storasyster och pappsen kom hem.
Då drog jag direkt in en madrass i badrummet
vid toan och gjorde bort en tömning till och
sedan däckade jag på madrassen. Så skönt att bara
kunna däcka helt och känna att inte behöva bry sig
samtidigt om Max eller vovven.

Dotterns tur…..

Sov, sov, sov på madrassen i badrummet
några timmar medan de andra gjort bort
middag och sånt. Vaknar av att dottern
knackar på dörren och säger:
”…. nu har jag oxå åkt dit”
Så hon har då varit på den andra toan
och startat.

Jag känner mig piggare efter sovit och bäddar
till dottern i soffan med en hink och samtidigt
säger jag lite skämtsamt till pappen:
”…..ja, nu får du det kanske svårt att klara dig?”

Pappsens tur….

Sedan tar det inte så länge så åker
även pappsen dit och man hör de första
kräkningarna på toa.

Helt sanslöst!
Så timmarna framöver är det typ
skytteltrafik på bägge toaletterna,
både fram och bakvägen. Då är det tur
att dottern sitter med sin hink, för
annars hade vi nog krockat!

Emellanåt  trångt i soffan, där alla
mellanlandar och hips, vips folktomt
förutom då Max, som nu nog är ganska
glad över att han gjort bort det redan ;)

Fy sjutton!

Värken outlidlig.

För mig blev värken bara mer
intensiv, så desperat tog jag dubbla
suppar alvedon ur Max medicin för
att vanliga tabletter skulle ju bara
komma upp. Men det gick tyvärr inte
så bra, de gjorde bara att jag oxå, som
de andra, fick lös mage :(

Sedan under denna natt, har jag försökt
pytsa i mig mer och mer fil och dryck, samtidigt
som jag fått hjälpa dottern som kräkts större delen av
natten. Samtidigt har jag hört pappsen på övervåningen
hur han oxå tömt sig flera gånger. Max har varit orolig och
jag har matat han lite med någon fil sked och banan
och han blev lugnare med lite mer i  magen.

På grund av värken har jag mest vandrat i natt,
och jag testade till slut blanda min värkmedicin i fil
och fick i mig. Lyckade ha det så länge att jag fick
lite effekt och sedan kom det upp. Men nöjd över effekten
så fick jag på morgonsidan sova ett par timmar innan
hundvalpen vaknade och ville ut vid 05.30 ;)

Men nu är vi på gång….

Nu är det bara sån lycka att vi inte kräks nå mer,
även om det är bit kvar innan det går att äta normalt,
men lite fil och lite dryck har gått ner idag.

Troligen rent utav maginfluensa, då vi
alla haft feber oxå och ont i kropparna.

Så nu blir det ladda några dagar
med nya krafter, mer och mer mat
och sedan det bästa…lägga det bakom oss.
Jippiiii! Almost over for this time!