Storasyster fick magsjukan i fredags och sedan dess
har vi nog alla väntat på nästa ”offer” här hemma. Har
varit helt övertygad att vi skulle trilla dit, en efter en,
på en gång, eftersom syrrans magsjuka var så intensiv.
Men nu har det gått 3 dygn och inte det!

Jag har sovit nere i vardagsrummet i 3 nätter i dagbädden
med Max på madrass nedanför, för att det skulle underlätta
då han skulle få. Han har tjorvat en del på nätterna och säkert
för att det inte blir detsamma att sova där, mot för hans säng.
Men varje gång han har rört på sig, så har jag ju legat på
helspänn…. ”är det på G”……”är det magsjukan?”……
Usch så jobbigt!

Hoppas, hoppas……

Så nu vet jag inte om vi snart kan börja ropa ”hej” och att
vi klarat oss……men antagligen inte än….eller?

Jag hoppas dock att inte denna natt ska komma med
någon överraskning, för vi har inte tid med det. För
imorgon ska vi nämligen på habiliteringsträff med andra
familjer som har barn med Downs syndrom. Det ska vara
temat ”syskon i fokus” och det ska komma en dramapedagog
som ska ta hand om barnen och de ska få göra en föreställning
och som de ska visa upp för oss vuxna i slutet av dagen.
Så himla skoj och spännande! Vi vuxna ska samtidigt som barnen
har skoj, få sitta och disskutera på ämnet ”syskon i fokus” så det
låter som en kanondag =)

Så därför har vi inte tid med några fler baciller just nu.
Så hoppas, hoppas vi kommer oss iväg !!!

Fascinerad & nöjd…..

Eftersom syrran har fått vara hemma idag från skolan, för
att riktigt hämta sig från magsjukan, så har även Max varit
hemma från dagis. Idag har storasyster varit på blodprovstagning
som var planerad sedan länge. Det är ju väldigt ovanligt att storasyster
gör sådant, det brukar ju vara Max som gör det titt som tätt….

finns många skojiga plåster
nu för tiden

….så när syrran visade Max sitt färgglada plåster i armvecket
så tittade Max fascinerat på det. Sedan drog han upp sin ärm
och kikade i sitt armveck och vänder sig och säger till mig:
”näää…mig”.
Så jag svarar:
”nej det var inte du som behövde ta prover idag,
utan det var syrran”
Då svarar han med ett härligt skratt:
”nääääää…. ” =) och så tittar han igen på syrrans arm
och ser så glad och nöjd ut =))

Sedan blev det leka doktor och Max tog många
blodprovstagningar på syrran och syrran var nog ganska
nöjd att det denna gång bara var lek.

Skidåkning……

Max har kikat på skidåkning på TV i helgen med oss.
Han var så söt, för han skulle ju förstås härma dem och
visa oss att han kunde åka skidor. Så han hasade sig fram på
fötterna och som stavar (eller rättare sagt ”stav”, för han hade
bara en) så tog han en grytslev. Jorå, det gick det med, har man
bara livlig fantasi, så går det mesta att använda =)