Fredag den 4 December 2009

 
Idag har vi varit på Habiliteringens träff för familjer
som har barn med Downs Syndrom i Piteå. Det var väldigt trevligt. Många kom, både gamla bekanskaper men även nya. Fick bland annat träffa en lite kille på 3 månader……mysigt!

Ibland tycker jag inte att det var längesedan Max låg som liten bebis i famnen och att det gått så fort till 2 år och 9 månader. Men samtidigt ibland känns det som om vi har upplevt sååå himla mycket med Max, så jag kan ha honom äldre än vad han är. Så ibland känns det konstigt!

Det var både föräldrar, syskon och resurspersonal från förskola. från habiliteringen var det arbetsterapeut, sjukgymnaster, kurator, psykolog. logopeder och en ny i teamet, som jag inte riktigt hajade hennes arbetstitel, men typ ”specialpedagog/beteendevetare”.

Lek & rytmik…….

Idag börjades det med lek & sång för alla både stora och små i gympasalen. Ett uppskattat inslag av barnen. Jag tog förstås flera kort och helst hade man ju velat visa upp alla barn, men det får ju bli våra barn då jag inte kan lägga ut någon annan här.

Ni skulle ha sett den
GLADA minen….då de
plockade fram den stora trumman.

Då Max gick på Lek & Rytmik tidigare så fick de alltid spela på denna och sjunga. Det är ju så skoj att stå vid trumman och få slå på den med de stora trumpinnarna medans alla andra sjunger  …

”Å Max han spelar på trumman han spear medan vi sjunger så här…goddá, goddá, hur mår du idag, vi hoppas att du mår bra….”

På första bilden fick de även instrument att använda i en del låtar. Koncentrerade barn som lyssnar vad sjukgymnasten säger =) På andra bilden ska barnen springa från en bänk och kasta sig i en madrass då det är deras tur. Superskoj!

Mumsigt fika…..

Efter det gó fika tillsammans och seda fick vi dela upp oss. Arbetsterapeut och sjukgymnaster tog hand om alla barnen med lek och pyssel och vi föräldrar fick sitta och prata om ditten & datten. Det är guld värt!

Vi fick bland annat information om en studiecirkel som 5 av de andra föräldrarna går i Karlstadsmodellen, som är en modell för språkträning. Studiecirkeln låter så intressant och bra och det känns tråkigt att jag inte är med. Men jag tog beslutet att inte vara med tidigare då förfrågan kom eftersom det är långa arbetspass, då de väl träffas och min kropp orkar inte. Så lite tips fick jag och det sitter ju inte helt fel då man själv försöker hanka sig fram mellan lämpliga övningar och dylikt här hemma.

Ho-ho-ho….

Små tomtar fanns
det i pysselrummet =)
Men man fick vara
snabb om man skulle
hinna föreviga dem.
Det blev nog lite varmt
med luvorna inomhus.
De rykte fort av sig dem igen.

Men de var söta som socker =)

När vi kom hem blev det förstås middagsvila efter lunch. När Max vaknar så vill han gärna mysa i sängen eller i famnen en stund. Det är mamsens älsklingstund på dagen men en varm och gó kille i famnen…..

….idag när han sitter i min famn, mot mig med tutten i mun, så börjar han stryka mig med bägge händerna efter bägge kinderna, med sina goá, varma händer. Sedan tittar han mig i ögonen och tar ut tutten och säger…
”min mamma” !!!! Tror ni att mamsens ögon kunde vara torra då….åhnej. Vilken känsla. Den kommer jag ta med mig i mitt hjärta läääänge…..