Fonemer…

 

Ja, jag måste säga att det känns konstigt att
man har blivit nominerad till ”lilla bloggpriset”.
Det har tagit så länge för mig att förstå att det faktiskt
är dem som läser bloggen =)

För för mig blir det som en liten dagbok att skriva om vad
som händer här hemma i vardagen och då framförallt
kring vår son Max som föddes med Downs syndrom
och hjärtfel. Jag började ”blogga” då Max hjärtopererades
nere i Göteborg då han var 5 veckor gammal, främst för att
de på hemmplan skulle kunna uppdatera sig. Men sedan insåg
jag hur roligt det var att skriva och hur mycket spännande det
finns att skriva om då man har ett barn med det lilla x-tra.

Fonemer…..

Max ger oss så mycket varje dag….så mycket glädje,
så mycket inspiration och helt nya värderingar.
Det blir en liten ny värld med mer tanke bakom. Där
leken får lite mer innehåll än vad man annars tänker på.

Ja, tänk att man skulle kom in i en värld av ”fonemer
och att man som mamma skulle behöva bli lite av en
pedagog =)

Karlstadmodellen är en modell för språkträning under
ledning av professor Iréne Johansson. Sedan många år
tillbaka har modellen varit banbrytande vad det gäller
språkträning för barn med Downs syndrom”

I paketet om ”talträning” enligt Karlstadsmodellen så
ingår Fonemkort.


exempel på fonemkort

I ett språk finns det ett visst antal ljudtyper  som är
grundläggade enheter i stavelser och ord. Dessa ljudtyper
kallas för ”fonem” och vi lär oss dem samtidigt som vi lär
oss språket i övrigt. Man brukar säga att ett fonem är de
minsta enheten i ett språk som kan skilja ord betydelser åt.

Vi har i svenskan 18 konsonantfonem och 9 vokalfonem.
Syftet med fomenkorten är att tydliggöra svenskans fonem.
Så de har fått olika färger utifrån hur de artikuleras och de
visar även om de är ”tonade” eller ”tonlösa”.
En hel vetenskap (!!) men det står bra och mer information
i materialet om man köper talträningspaketet  från
hatten förlag.

 Jag har skrivit i tidígare inlägg om de mjuka
bokstäverna som Marias Verkstad har och de
träbokstäver som jag gör.
Läs mer här >>


Fonem ärtpåsar……

Jag kände bara lite spontant att korten är ju inte så kul, bara så
där att träna med. Max är dessutom ganska ”kräsen”. Han vill
absolut inte träna och leka om det inte är kul =)
Så därför funderade jag vad man kunde hitta på för något
roligt alternativ till korten.

Då kom jag på att det får bli ärtpåsar i samma färger
och med ”fonemerna” på….

Då kan man ju samtidigt som man tränar ljuden, leka med
påsarna och får mer chans att kunna variera träningen/leken
och få det roligare.

Dessutom behöver Max träna att fånga och kasta saker
så då kan vi träna både ock.

Färdiga ärtpåsar finns att köpa via bland annat ”Varsam
där jag har köpt. De kostar där 15 kr st. Men de har bara
4 färger att välja på så jag har sytt nya överdrag till vissa
bokstäver. Så är man händig med symaskinen, kan man ju
göra alla själva, men det kommer inte jag att idas göra =)

Kanske blev det ett litet tips för träning i ”fonemernas värld
och är det någon som har något annat tips, så mottages det
gärna.

Imorgon ska vi till logopeden med Max så då får vi
kanske lite mer inspiration och träningstips. Blir
spännande att höra vad hon tycker om Max utveckling.

Vicken trevlig förmiddag & mysig eftermiddagsvila….

Fredag den 4 December 2009

 
Idag har vi varit på Habiliteringens träff för familjer
som har barn med Downs Syndrom i Piteå. Det var väldigt trevligt. Många kom, både gamla bekanskaper men även nya. Fick bland annat träffa en lite kille på 3 månader……mysigt!

Ibland tycker jag inte att det var längesedan Max låg som liten bebis i famnen och att det gått så fort till 2 år och 9 månader. Men samtidigt ibland känns det som om vi har upplevt sååå himla mycket med Max, så jag kan ha honom äldre än vad han är. Så ibland känns det konstigt!

Det var både föräldrar, syskon och resurspersonal från förskola. från habiliteringen var det arbetsterapeut, sjukgymnaster, kurator, psykolog. logopeder och en ny i teamet, som jag inte riktigt hajade hennes arbetstitel, men typ ”specialpedagog/beteendevetare”.

Lek & rytmik…….

Idag börjades det med lek & sång för alla både stora och små i gympasalen. Ett uppskattat inslag av barnen. Jag tog förstås flera kort och helst hade man ju velat visa upp alla barn, men det får ju bli våra barn då jag inte kan lägga ut någon annan här.

Ni skulle ha sett den
GLADA minen….då de
plockade fram den stora trumman.

Då Max gick på Lek & Rytmik tidigare så fick de alltid spela på denna och sjunga. Det är ju så skoj att stå vid trumman och få slå på den med de stora trumpinnarna medans alla andra sjunger  …

”Å Max han spelar på trumman han spear medan vi sjunger så här…goddá, goddá, hur mår du idag, vi hoppas att du mår bra….”

 

På första bilden fick de även instrument att använda i en del låtar. Koncentrerade barn som lyssnar vad sjukgymnasten säger =) På andra bilden ska barnen springa från en bänk och kasta sig i en madrass då det är deras tur. Superskoj!

Mumsigt fika…..

Efter det gó fika tillsammans och seda fick vi dela upp oss. Arbetsterapeut och sjukgymnaster tog hand om alla barnen med lek och pyssel och vi föräldrar fick sitta och prata om ditten & datten. Det är guld värt!

Vi fick bland annat information om en studiecirkel som 5 av de andra föräldrarna går i Karlstadsmodellen, som är en modell för språkträning. Studiecirkeln låter så intressant och bra och det känns tråkigt att jag inte är med. Men jag tog beslutet att inte vara med tidigare då förfrågan kom eftersom det är långa arbetspass, då de väl träffas och min kropp orkar inte. Så lite tips fick jag och det sitter ju inte helt fel då man själv försöker hanka sig fram mellan lämpliga övningar och dylikt här hemma.

Ho-ho-ho….

Små tomtar fanns
det i pysselrummet =)
Men man fick vara
snabb om man skulle
hinna föreviga dem.
Det blev nog lite varmt
med luvorna inomhus.
De rykte fort av sig dem igen.

Men de var söta som socker =)

När vi kom hem blev det förstås middagsvila efter lunch. När Max vaknar så vill han gärna mysa i sängen eller i famnen en stund. Det är mamsens älsklingstund på dagen men en varm och gó kille i famnen…..

….idag när han sitter i min famn, mot mig med tutten i mun, så börjar han stryka mig med bägge händerna efter bägge kinderna, med sina goá, varma händer. Sedan tittar han mig i ögonen och tar ut tutten och säger…
min mamma” !!!! Tror ni att mamsens ögon kunde vara torra då….åhnej. Vilken känsla. Den kommer jag ta med mig i mitt hjärta läääänge…..

Logopedbesök….

Onsdag den 16 September 2009

 
Igår hade jag en tjejkompis på besök medans
barnen var på skola och dagis. Det var supernajs och surra! Dessutom följde hon och hämtade Max på dagis och hann träffa honom och han fick visa henne Idagboken och vad de hade gjort på dagis under dagen. Max var supernöjd !!

Idag har Max varit ledig från dagis eftersom vi har på logopedbesök. Innan  besöket hann vi kika in på mammas gamla jobb ”arbetsterapin” och det var jättekul att träffa alla. Max charmade hela bunten med sitt smile och en massa slängpussar =)

logoped

logoped2

Hos logopeden Cecilia
så började de som
vanligt med att leka.
Hon hade gjort iordning
ett dukat bord och vid
bordet satt teckendockan
”Molle”. Så de åt lite mat tillsamans. Sedan var de även på golvet poch lekte lite med ”Babblarna hus”.
De leker alltid först en stund och på så sätt kan Cecilia både se och höra hur långt han har hunnit i utvecklingen. Sedan sitter vi förstås och diskuterar hur det går för honom och hon ger tips hur vi ska fortsätta med träningen.

Så för Max gäller det nu (om jag nu kommer ihåg allt som hon sa =) :

Ljudning – vi ska fortsätta att träna ljudning med olika ordfigurer. Vi frågade just om vi ska ta de i någon speciell ordning. Men det behövdes inte. Dock är det ju vissa ljud som är svårare än andra och som man kanske kan vänta lite längre med…typ figurerna med ”r” och ”s”. Men vi kunde fortsätta att ta 2 olika ljud och träna 2 ordfigurer åt gången. Vi har ju valt jobba med ”Mommo” och ”Fuffu” just nu och även om inte Max klarar riktigt få till ” f ” än så tyckte hon att vi ska köra på dem ett tag. Det bästa är om man har 1 st ljudfigur som han klarar och så ha 1 st som han ska lära sig. Både för att han ska känna att han klarar av en bra, men att den andra ska kännas som en utmaning. Vi ska även försöka använda ljudningsbokstäverna som passar till dessa ordfigurer samt att de mimik-övningar vi gör i spegeln oxå kan höra ihop med de ljud man tränar. Allt för att träna just dessa ljud upprepande gånger.

Begrepp
– är något vi ska träna med Max.  Typ begreppet ”till” och ”lika” osv…Det finns många tips i Irene Johanssons bok ”Språkutveckling hos handikappade barn 2”.

Vi ska träna färgerna.

Lyssna – träna skillnad mellan olika ljud, att höra skillnad på ex bibbi och bobbo och välja rätt figur.

Hon tycker vi ska köra igång och träna med ordsatser och använda läggplattan som har en kvadrat, triangel och cirkel som står för substantiv och verb och träna meningar. Max har ju börjat smått har börjat säga två- och tre ordsmeningar samt tecknar meningar, så då tycker hon att han är redo för detta. Vi har ju börjat med detta litegrann under sommaren, och använder dem tillsammans med teckenböckerna, här skrev jag om det
Till detta ska det finnas tips i boken ”Språkutveckling hos handikappade barn 3; enkel grammatik” Den har inte vi köpt in än, men det blir nog en investering snart.

Då det gäller tecken så tycker hon att han är jätteduktig och att teckenkursen vi kör hemma är kanonbra, och hon är helt övertygad att det beror på att han får tecken från så många håll, både från alla omkring honom hemma samt på dagis.

Vi diskuterade lite hur det går för Max på dagis. Det är ju super allt Max resurs Ingela gör där i gruppen och för Max. Logopeden ska skriva ett intyg inför vår ansökan om längre dagar på dagis efter jul. Hon ska skriva ner vilka behov Max har vad hon tycker att förskolan ska hjälpa honom med. Kan vara ett bra underlag vid resursansökan.

Ja, efter ett logopedbesök har man oftast lite blandade känslor. Det känns toppen då hon ser hur duktig Max har blivit! Sedan kan det kännas lite jobbigt med all ny träning, främst kanske för att vardagen innefattar ju så mycket annat man ska hinna med och en storasyster som behöver fokus och har en massa läxa. Men framförallt känns det sporrande då man varit dit. Man har fått ny energi och ny inspiration att gå vidare. Vi har ju haft sommarlov här hemma och nu känner man sig inspirerad igen att ta nya tag. Jag tror dock att vi ska bli bättre på att dela upp träningen här hemma. Att vi alla tar någon liten bit då och då. Behöver inte vara länge. Runt 10 minuter åt gången räcker gott. Hellre små stunder och oftare. Sedan kan vi ta en paus då och då och ”bara vara”. Det tror jag är viktigt. Jag ska försöka få ner några lämpliga övningar på papper och delegera till de övriga och så får vi leka oss fram med Max och baka in lite nyttig träning i leken.

…på vägen hem….

Måste få avsluta med en gullig sak.
När vi går från logopednen i den långa korridoren fram emot entrén på sjukhuset. Så kommer det en kvinna som kör en elrullstol. Hon ser väldigt sjuk ut och på en sida har hon personal som håller en syrgasflaska i famnen och på andra sidan går en personal och skjuter en droppställning. När hon kommer närmre oss i korridoren så säger kvinnan:
Så söt liten kille” och tittar på Max.
Då sträcker Max upp handen och säger ”hej” till henne.
Kvinnan blir jätteglad och stannar elrullstolen.
Hon sträcker fram handen mot Max och man ser att det är en kraftansträngning från hennes sida. Jag tänkte att Max kanske blir rädd och lite avvaktande med så många apparater. Men icke.
Han går fram och tar henne i handen och säger ”hej” igen.
Kvinnan blir så glad. Sedan släpper Max hennes hand och sträcker upp den igen i luften och säger ”hejdå” och fortsätter att gå fram i korridoren……=)

annaskrift2 copy

Logopedbesök och ortoped”dojjorna” har anlänt….

Måndag den 16 Febrari 2009

Idag har vi varit hos logopeden.
Max resurs Ingela följde oxå med. Logopeden gjorde lite som hon gjort tidigare och placerade sig på golvet och lekte med Max för att se hans färdigheter. Hon hade en tygpåse med en massa spännande saker. Jo, visst Max ville leka, men han var inte så sugen idag att visa sina teckenfärdigheter. Han hade inte tid.

Bland annat hade logopeden tre stycken mjuka stora bokstäver i tyg i form a ”M”, ”B” och ”D”. De ljud som man först ska börja härma. Max har väl börjat litegrann att härma och ljuda. Han har lättast för ”D” ljuden. Sedan tog hon även fram de välbekanta ”babblarna” som de hade i ett litet hus. Så lite bus med dem hann han oxå med.

Vi pratade sedan lite allmänt om hur det går här hemma med allt. Tecknandet går ju bra, Max är snabb att lära sig och så kör vi teckenkursen här hemma en gång i veckan, så på den biten känner vi oss ganska stabila. Vi pratade om att börja mer med att teckna 2 ord satser till Max. Så att han börjar få in ”tänket” om detta. Han tecknar  ju vissa 2 ords meningar ibland. Att just fokusera på detta och fortsätta med att träna ljudningar och munmotorikövningar. Att träna miner och mimik i spegelen och babbla på med babblarna. Vi har fått ett papper med tips om munmotorik lekar, så det måste vi kolla in närmare. Har även fått tips om en liten ”hörlur” som man håller vid örat och munnen som en telefon och när man pratar i den så förstärkt ljudet upp i örat och det kan vara bra då man ska börja göra olika ljud. Så den kanske vi testar och köper, eftersom Max gillar ”prata telefon”.

Sedan frågade även Ingela om hur hon ska tänka på dagis och träna där. Dagis ska köpa in ”babblarna” så det blir nog perfekt att träna även detta på dagis med de andra barnen.

Max hann vara på dagis ett par timmar efter logopedbesöket. Men han har inte riktigt varit samma fart som det bruar enligt Ingela. Nu på eftermiddagen här hemma, har han bara velat vara i famnen. Men ingen feber eller så. Hmmmm….Han har fått en munsår, som säkert gör lite aj-aj, så det kanske är någon eftersläng från infektion, eller så.

Idag kom Max ortopediska ”dojjor” med posten.
Så här ser de ut:

 ortopediska-skor

 Inte så dumma faktikt.
påminner om ”Pax” skor.

Sitter bra på foten, om än de är lite jobbiga ta på, iallfall nu i början, då de är nya och stela.
Lite onödigt är det att det var snören på dem, hade hellre haft kardborre överallt. För Max vill bara dra i snörerna då han får chansen. Så de ska vi nog försöka trolla bort på något sätt.

Men han ser ut lite som en ”moonwalker” då han går i dem. Han lyfter väldigt högt på benen och tar stora kliv =) Nu är det bara få in vanan att använda dem. Måste kanske försöka introducera dem även inne på dagis. Fast han giller ju inte då han ska ha  dem då han ska ta sig fram sittande……då blir han arg. Men om han blir lite arg på dem, så kanske han kommer på att det är lättare att GÅ med dem =)

annaskrift2 copy