Nu var denna helg
avverkad, går snabbt
som vanligt.

Max sovit borta…..

Max fick fara iväg fredag kväll och sova
hos sin farmor och farfar och blev så glad,
han formligen studsade upp och ner av glädje ;)
Det var längesedan han var iväg och sov över
hos någon nu, eftersom han mest varit sjuk
hela hösten och fram till jul.

Så jag tror Max har kört på bra
med sin farmor & farfar, somnade sent
på fredag kväll och såklart pigg som
en mört tidigt på lördag morgon ;)
Det var skönt för ”mossan & fassan”här
hemmavid med en sovmorgon. För Max är en piggelin
kille på mornarna nu, brukar vara runt 5.30-06.00
alla dagar (ibland skulle han gärna stiga upp 03.00
om han fick ;) och vi hör då han vaknat, då börjar
han läsa högt ur böcker i sitt rum ;)

Glömde visa teckningar…..

Jag glömde ju visa alla teckningar som
Max fick med sig hem av sina kompisar
på förskolan…..

….det var allt från hästar till dem som visade
upp att de kunde skriva några bokstäver, så fina
minnen att spara…

…vi fick även hem ”Max teckenpärm” som han haft
på förskolan, som vi uppdaterade med nya saker lite
eftersom och det var så roligt se den igen och framförallt
att den var så ”nött” och välanvänd, både av Max och alla
andra barn :)

…i den hade vi bland annat olika bilder
och meningar med tecken och även de ”ljud-bilar”
som vi tränade med Max…..

… och Max har nu suttit mycket med boken och ”repeterat” ;)
Så jag och ”fassan” satt just och pratade om allt vi ändå lagt
ner i träning under förskoletiden, att nog är det guld värt idag.
Framförallt tecken. Det är helt otroligt vad tecken har har gett Max
och alla oss runt omkring. Han fick ett språk, då han inte kunde prata
och sedan kunde han omvandla ordförrådet han hade i tecken till ord
och idag surrar han som aldrig förr ;)

Så det känns ibland som en svår balansgång, det här med träning.
Gör man för lite? Gör man för mycket? Jag vill ju inte träna för att
till varje pris ”normalisera” mitt barn. Max har ju sin utvecklingsstörning.
Men däremot så vill man ju ändå att han ska kunna klarar sig så bra
som möjligt. Så träning är ju viktigt för att klara olika saker i livet.
Att kunna bli så självständig som möjligt, samtidigt som jag inte vill
”göra om Max” till någon som han inte är. Men jag har just nu suttit
och funderat mycket på förskoletiden och ändå kanske främst allt vi
fokuserat på att träna hemmavid genom morgonbus och i vardagen
allmänt med både tecken, tal och språk och vardagliga saker. Då
känner jag mig idag väldigt glad över att vi gjort det. Att vi tagit oss tid
och prioriterat det, samtidigt som vi vävt in det i bus & skoj, så det inte
ska kännas som träning. Vi har alltid försökt göra det till något roligt
och något inspirerande. Så än idag tycker vi det är kul med vårt
”morgonbus” :)

Melodifestivalen…..

Lördag var storasyrran och pappsen
på skridskobanan hela dagen samtidigt
som då Max oxå var borta, så jag själv
försökte komma ikapp med städ & tvätt
och sånt trist, som hopat sig, då man själv
varit lite risig.

Melodifestivalen på kvällen såklart.
Jag gillade inte programledarna, jag
tycker de förstörde hela mello-känslan jag
brukar ha. De ska absolut bara istället hållt i
några sketcher mellan istället, där passar de nog bäst.
Denna tjej som sjöng den lugna låten, var helt outstandig
med sin röst tycker jag. Sedan var inte jag så betagen alls,
tycker dock Helena skulle ha gått vidare och inte Yohio.
Max uppträdde på sidan om TV apparaten, antigen sjöng,
dansade eller spelade gitarr, så vi hade dubbla föreställningar,
så att säga ;)

Åkt skidor…..

Idag har vi varit ute och äntligen
ligger typ temperaturen runt minus
3 grader och snöar….

…Max skottade först och det var jättekul få skotta
över sin mamma  med snöföran :)

Sedan plockade vi fram Max skidor idag
och det gick över förväntan…..

…mot för tidigare år, då har det inte gått så bra.
Han har känt sig osäker med balansen och inte velat.
Var även idag väldigt emot, men jag  peppade honom
och Max ville från början att jag skulle vara bakom honom
och hålla i honom, så han kände sig trygg, men till slut
sa han:
”…släpp mig nu mossan” ;)
och så blev han Marcus Hellner ;)

..men lite mixade feelings. Han blir nämligen på lite
dåligt humör, då han inte har riktig koll. Så då grymtar
han en aning, samtidigt som han mellan varven lyser.
Så det är lite roligt höra honom. Ni ser ju ”sur-minen”
på bilden och här får ni se en liten filmsnutt ….
.

.

…jag tycker det var bra gjort, för att vara
premiär. Ser lovande ut att vi kan vara ute
och åka lite skidor i vinter :))