Etikettarkiv: Dagis

IUP samtal på dagis….

Publicerat den av

 

…. eller förkortning av ”individuell utvecklingplan”.
Jag säger fortfarande ”dagis” och inte förskola,
fast man kanske inte ska? Men dagis känns så naturligt,
då jag alltid sagt det. Men det artar sig, ibland kan det
faktiskt slinka ut ”förskola” oxå ;)

IUP samtal igår…..

Trots att IUP samtalet var uppskrivit på almanackan
och att jag och pappsen pratat om det tidigare i veckan,
så var det som bortblåst igår morse, Max resurs på dagis såg lite
frågande på mig, då jag inte klädde av mig vid lämnandet.
Men det gick ju bra ändå, det var bara kasta ytterkläderna
och gå in i samtalsrummet.

Så vi diskuterade ju förstås hur det går för Max
på dagis. Fast det är väl inte så många nyheter, då vi
har en dialog mellan oss hela tiden och även har haft
träff tidigare med specialpedagog och habben.

Socialt samspel…..

Det fungerar ju bra för Max på dagis. Han trivs och
det fungerar bra i gruppen. Vid tidigare samtal pratade
vi om att försöka hålla Max kvar i leken lite längre, då han
gärna for mellan flera.

Idag varierar det lite. Vissa dagar är han längre i någon lek,
vissa dagar, så ska han gärna gå igenom alla leksaker och leka
korta stunder med allt, speceillt om han varit borta, eller sjuk
eller efter en helg. Då vill han gärna leka med allt =)

Sedan går det bra att leka med andra om det är Max som
betämmer leken och de andra ska haka på. Däremot  när
någon annan startat en lek, är det svårare att locka med Max
alla gånger. Men där brukar personalen vara en hjälpande hand
mellan Max och andra barn, så de förstår varann och vad de har för
tankar med leken. Kan ju även spela roll, hur intreserad han är,
utav att leka just den leken, som han inte själv valt ;)

Många sånna saker som man diskuterar, hur Max
fungerar på dagis. Så måste man ju oxå väga in, vad som
kanske är ”naturligt” på hans sätt. Alla är vi ju olika
och det kan ju även vara personliga drag och även naturligt
för vilken 3 åring som helst. Kan vara lite klurigt.

Karlstadsmodellen…..

Karlstadsmodellen har ju mycket bra pedagogik för
barn med Downs Syndrom och vi använder delar av
detta hemma och på dagis. Däremot är ju den här
modellen väldigt styrt, om man nu ska följa den slaviskt
och vi diskuterade just att vi får nog anpassa den lite så
den passar Max. För Max är väldigt envis och ibland känner
han inte för en sak och då är det ”nej”. Så trots om det i modellen
står att han ska jobba själv med vissa delar, innan andra barn
är med, så kanske man måste släppa det ibland och ta in andra
barn tidigare om det funkar bättre då och det blir roligt. En
ständig balansgång.

Här hemma är det just nu mycket ”nej” till all ”träning”.
Ingen sugrörsträning, ingen tuggummiträning m.m. Så då
har vi oxå släppt allt för ett tag. Max behöver nog
”bara vara” i perioder oxå, då kan det kännas skoj igen
om ett tag.

Prat & tecken…..

Vi upplever oxå, både hemma och på dagis att Max kan
vara svår att förstå ibland. Detta beroende på att han gärna
vill prata och använda mer ord. Visst, det är ju jätteskoj och är
ju förstås ett utvecklingsteg i rätt riktning. Vissa ord är ju klockrena
och går bra att förstå, men då vissa blir som ”grekiska” och då när
man inte förstår, ber man honom teckna istället, men då kan det
ju nu vara ord, som han inte har tecken för och då blir det trubbel!

Förberedelser för flytt…..

Nästa termin på dagis blir det att förbereda Max på flytt
till den stora avdelningen på dagis. Detta ska vi göra under
en lång tid och både Max och avdelningen ska få tid på sig
att anpassa sig och skolas in. Ja, tänk att vi redan är där.
Max fyller 4 år i vår och det känns helt sanslöst, vad tiden har
gått fort.

Ja, det var väl en sammafattning på vad vi pratade om.
Man kan bara vara så nöjd, att allt fungerar så bra som det gör,
både att Max gillar dagis och att personalen är underbara och
att allt känns tryggt och bra.

Habiliteringsträff på dagis….

Publicerat den av

 

…idag träffades resurs från dagis, specialpedagog från dagis
samt logoped och arbetsterapeut från habiliteringen och jag
på en träff på dagis.

Innan träffen….

…så hann jag sitta med vid frukosten på dagis och fick
sitta vid Max bord, där han sitter med 2 andra grabbar.

Max tyckte det var lite konstigt att jag var kvar på dagis
men han var nog mest nöjd och lite stolt till och med att få
visa då han äter frukost………=)

Jag sa till killarna vid bordet…..
”så ni är så stora att ni kan sitter själva,
vid det här bordet”
Då svarade en av killarna….
”japp, vi är ju till och med större än papporna” =)

Habiliteringsplan…..

Vi träffades för att skriva en habiliteringsplan för Max.
Ett bra sätt att hålla koll och kunna prata ihop sig.
Det är väl dock inte så mycket förändringar sedan sist.

Uppföljning av uppsatta mål….

Tidigare mål var att prova en cykel och ett träningsprogram
för benen i badet.
Vi provade ju en cykel i sommar, men det fungerade inte hemma
hos oss med det ojämna underlaget och tyvärr har de lika dåligt
underlag på dagis. Så det är något vi får avvakta med och se om
det går bättre för Max till nästa sommar. Däremot hade det ju
varit bra träning för honom att cykla för att träna muskelerna
i benen. Däremot har ju Max blivit ännu ett snäpp bättre på att
springa nu och även att försöka hoppa.

Resursen Ingela berättar att på deras gympa på dagis, så försöker
verkligen Max att göra allt. Han tar i, då han ska hoppa, även om
han bara lyfter någon millimeter över golvet =) och när de ska stå
på ett ben, så gör han sig inte uppställd, utan då går han och håller i
en stol eller liknande och lyfter på 1 ben ;)
Hemma gillar han att visa hur man ligger på rygg och cyklar med
benen i luften, att det är något han lärt sig på dagis och berättar att 
han då cyklar till antigen mormor eller farmor =)

Träningsprogrammet i badet har inte blivit av och pappsen tycker
nu att Max har börjat få kläm och använda benen mer och sist kunde
han ju börja ”simma” själv med dynorna, så det kommer nog kanske
nu mer och mer av sig själv.

Bostadsanpassning staket…..

Vi pratade även om bostadsanpassningen av staket som vi gjorde
ansökning om tidigare, där vi fick tillbaka att vi bara beviljats
merkostnaden mellan ett vanligt staket och höjningen på 20 cm (?!)
detta med motiveringen att Max var för liten (!?) Pappsen sa just till
honom som handlägger ärendet ” om han är för liten, då kanske han
aldrig hinner få ett staket, om han hinner bli överkörd före”.
Konstigt resonemang de har.  Så vi får se hur vi gör, om vi söker
på nytt till våren då han blivit 1 år äldre. Arbetsterapeuten som
har haft likaknde ärenden skulle ringa och prata med handläggaren
och höra lite.

Annars…..

Vi pratade om hur det fungerar på dagis och hur Max fungerar
i barngruppen och det är väl ungefär som tidigare. Han har bra
fantasi och kan gärna styra upp en lek och få med sig andra i leken.
Han har dock lite svårare om någon annan har startat en lek, då
står han gärna och tittar på istället, tills någon lockar in honom
i leken.
Han har ju sin ”nej” period och det har han även på dagis just nu.
Om han är omotiverad till att leka/träna något på dagis, så går
det bättre om något mer barn är med. Så oftast tar resursen Ingela
med sig ett till barn och då blir det genast intressant för Max igen =)

Pottan….

Vi pratade lite kring pottan. Vi har ju som rutin både hemma
och på dagis att Max får sitta på pottan och han gör både det
lilla och stora då han sitter där. Men han säger inte till att han vill
kissa eller bajsa och inte om han har gjort det. Så vi avvaktar, det
känns inte som han är redo än att sluta med blöja, men jättebra att
han ändå har rutinerna att gå på pottan ….då tror vi att det kanske
kommer av sig själv såsmånigom, inget vi behöver stressa fram.

Planering framåt…..

Ja, vi kommer ju fortsätta träning från framförallt logoped
både på dagis och hemma med ljudningar, talövningar och att
bygga språk. vi gör uppehåll i sugrörsträningen eftersom han
är totalt ointresserad av det nu. Vi ska fortsätta med vidare steg
i tuggummiträningen.

Specialpedagogen pratade tillsammans med oss om den vidare
planeringen att Max sedan till nästa höst ska flytta över på nästa
avdelning och att det då nästa termin behöver vara teckenkurser
för andra avdelningen och förberedselser där. Det ska skrivas ett
underlag  för reurstimmarna till Max så då ska jag, resurs och
specialpedagog träffas snart igen och göra det.
Vi planerar nästa habiliteringträff till nästa höst.

Vet inte om jag fick med allt vi surrade om här idag, tur
det kommer en sammanfattning sedan med posten ;)

”mej banman”……

Publicerat den av

 

Ja, så sa Max FLERA gånger på morgonen
innan vi for till dagis.  ”Banman” är förstås ”Batman” ……..

 

Idag skulle de ju nämligen ha maskerad på dagis och farmor
hitta denna batman kostym i veckan. Det blir premiär för Max att
ha en maskeraddräkt tidigare har han bara klätt ut sig i kläder hemmavid.

Den var väldigt precis i storlek, då Max har blöja
och en liten putmage =) Men det gick!

Max kände sig väldigt busig i den, då han
fick på sig capen med de spännande ögonen
och öronen =)

…samt väldigt tuff , för han skulle då
skrämma mamsen =)

Inget mirakel…..

Publicerat den av

 

Idag har Max fått vara hos mormor och morfar
efter dagis, då jag själv skulle på läkarbesök.
Vi blev bjudna på middag där. Mums!  :)))

Lite skoj var det då vi till efterrätt fick
chokladtoppar, alltså bredare nertill och smalnade
upp mot toppen. Max älskar allt som har choklad i sig.
Så han började äta snabbt. Men oj så skoj, då han skulle
sätta ner chokladtoppen, igen på bordet, för han hade
ju bitit av på ena sidan och nu kunde den ju inte stå
längre, men Max var så envis, at den skulle ju STÅ,
så han kämpade och kämpande och ställde upp kakan
och den i sin tur ramlade. Gång efter gång.
Ja, oj vad vi skrattade allihopa.
Till slut löste han det, med att äta upp den istället :)

Busig bild…..

Idag var det så söt & busig bild på Max
i idagboken…..

…han hade tydligen klättrat i träd på dagis
och visst ser han superbusig ut ?! :)

Inget mirakel….

…eller någon mirakelkur, fick jag med mig på mitt
eget läkarbesök idag. Men det var väl ganska väntat.
Jag kan ändå tycka att det är otroligt, jag har varit
sjuk i 8 år och under denna tid har det forskats
mycket i fibromyalgi men inte har de kommit fram
till något som riktigt hjälper än. Många andra kroniska
sjukdomar, har ju då ialla fall någon sorts medicin som
kan lindra och kanske till och med göra dem i stort sett friska.
Själv får man bara proppa i sig värktabletter i maxdos.

Utförsäkrad i april….

Sedan hör jag till dem som kommer bli utförsäkrad i april.
De ringde från försäkringskassan och frågade om jag kan
arbetsträna 2 timmar /dag. Så jag sa som det var:
”jo, visst kan jag nog komma första dagen och eventuellt
andra dagen, men sedan kommer jag vara helt liggande
och får världens bakslag”.
Så då konstaterade hon…att det kunde jag ju inte.

Då har jag möjlighet att göra ansökan om fortsatt sjukskrivning,
men det är ju inte alls säkert att den blir förlängd (som ni vet
efter alla beslut inom politiken) och får jag inte förlängt, så ska
jag då infinna mig på arbetsförmedlingen och göra upp en plan
där, trots att jag inte orkar jobba och att ingen kommer att vilja
ha mig. Tydligen ska det räcka att jag bara orkar infinna mig
2 ggr/vecka på arbetsförmedlingen, om det är bara det jag orkar
och klarar jag då inte, det som de har tänkt, så har jag efter 3
månader möjlighet att komma tillbaka till försäkringskassan
och göra en ny ansökan om sjukskrivning.

Ja, vad säger man? Det är bara gilla läget och se.
Jag ska då få komma tillbaka till min läkare i november och så
ska vi gemensamt skriva en ansökan till försäkringskassan om
fortsatt sjukskrivning. Min läkare betona just idag att det jag har
är en kronsik sjukdom och inget som kommer ”gå över”. Han
försöker få mig att förstå att jag kanske inte blir så mycket bättre
än det här. Det vet jag ju förstås redan, men man vill ju ändå slå lite
av dövörat till. Jag har ändå det där hoppet om att bli bättre
framöver. Jag kan absolut inte tänka mig att, jag aldrig mer ska jobba.
Det finns inte. Även om det inte går nu, så har jag ändå framtidstro.
Det finns ju ändå så mycket under ”skalet ”mitt, som jag skulle
vilja förverkliga i livet. Så någongång, ska jag banne mig oxå
klara det !

Jag hoppas dock att denna ansökan ska räcka, så man kan slipper
de andra turerna till arbetsförmedlingen, som bara kommer bli
att jag återkommer till försäkringskassan efter 3 månader.
Det känns skönt att ha en läkare som jag har haft i flera år och som
jag känner förtroende för och som känner mig. Det är tryggt.