Jaha, då var snart tisdagen över.
Max har precis lagt sig att sova. Innan dess så var det en
hjälpsam kille. Han är nämligen så snäll och hjälper mig att
hänga upp tvätt. Han langar ut den färdiga tvätten från
tvättmaskinen och ger till mig, så slipper jag böja mig ner.
För det är något som min fibro-kropp inte gillar. Egentligen
skulle man ju ha tvättmaskinen högt, i bra arbetshöjd, men
det är svårt att få till, tyvärr. Men så länge jag har en sån
duktig hjälpreda, går det ju superbra =)

Lite färdigheter….

Måste berätta att Max har tagit ett litet hopp i den motoriska
utvecklingen. Nu har han som fått kläm ordentligt på att springa
och det lättar nog, i allafall, ett par centimeter, från golvet, då han
ska visa att han kan hoppa =)

Dessutom är han fasligt duktig på att säga ”nej” just nu !!!
Det är ”nej” åt precis allt! Det är det första han svarar just nu.
Både charmigt men lite påfrestande oxå. Det hör väl till hans
3 – års trots just nu. Lite skoj, är ju dock då man ska testa honom.
vi säger kanske ” ska du sova?” han svarar ”nej”. Då frågar man
”ska du vara vaken?” och på rutin svarar han först ”nej”, men
avvaktar man några sekunder, så ändrar han sig, då han tänkt
till, på vad det är han säger nej till =)

Legat i myrstack….

På dagis idag har de varit till skogen.
De passerar då alltid en stor myrstack
efter stigen och där kollar de om de är
flitiga. Idag hade tydligen Max lagt sig
i myrstacken och var inte alls bekymrad,
desto värre var det för Max resurs Ingela,
som inte tyckte det var så trevligt att
borsta bort myrorna =)

Föräldramöte….

Igår var jag iväg på föräldramöte på dagis. Alltid trevligt
träffa de andra försäldrarna och få ett ansikte på nya, som
man inte träffat. Sedan är det alltid roligt att se bildspel på
barnen och hur deras dag på dagis ser ut.

Nu speglar vi oss….

Farmor har varit här hela dagen och nu kan man spegla
sig i alla fönster på bottenvåningen. Vi skickar en stor kram
som tack för detta…..

Kroppen min……

..är inte på något trevligt humör. Värken har börjat gnaga så
mycket nu ikväll igen. Dessutom har dagen varit yrslig.  När
jag var ut en kort sväng på promenad så kändes det lite som
man gick på ”lyran”. Tur man har stavarna som stöd.

Nätterna har varit jobbiga nu länge och det tar på krafter
och humöret, känner jag. Jag orkar inte mycket. Det blir
i stort sett att vila och försöka sova och göra så lite som
möjligt, medan barnen är på skola och dagis, så man har
lite ork igen, då de kommer hem. Idag kändes det som en
kraftansträngning att laga plättar till middag, sedan blev
det soffan igen.

Jag ska snart till läkaren igen. Varje gång, hoppas jag på
något mirakelmedel som ska komma och ta bort den här
sjukdomen. Eller i alla fall lindra den. Nej, nog med klagan,
bara bita ihop och hitta det positiva i stunden.

Nu blir det ju nämligen mys i soffan med dottern och idol.
Sedan klockan 21 är det ju fortsättningen på glada hudik
på SVT. Missa inte det!