Lördag den 10 Januari 2009

Igår gick  jag och Max på stan ett tag.
Snacka om killen, som gärna vill ha all uppmärksamhet =)

Det blev en del affärer vi besökte och köpte lite småsaker här och där. Varje gång vi stod i kassan så ”flörtade” han med de som jobbade i affärerna. En del var med på noterna direkt och hälsade först på honom och då är han så nöjd och avfyrar sitt smittsamma leende. Men på vissa ställen har de bara pratat med mig och då har Max protesterat i vagnen och börjat ”hoa” tills de ser honom =)

Vi hittade en ny mössa, några byxor, strumpor och en fleccetröja och ett par fleccebyxor. Hittade lite roliga grejor på Åhlens. De reade ut små plastramar med magnet på baksidan. Så jag köpte en hel hop. Tänkte att vi kunde antigen sätta in kort eller något ritat i dem och så kan Max ha dem på kylskåpet i köket och leka med. De hade även några fondtapetrullar på rea. En var riktigt snorgrön och ”skrikig” i fägen, så den köpte jag. Kan bli en någon cool grej i lekrummet.

Köpte även en ny liten och nätt almanacka att ha i väskan. Jag har en stor almanacka hängande på väggen i köket där vi har var sin rad i familjen och jag skriver kom i håg för varje dag. Den är MITT ALLT.  Skulle inte klarar mig utan den. Men jag har fått börja inse att den är ju lite osmidig att ta med sig den stora, så nu måste jag försöka ha en liten almanacka med ALLT där oxå. För det blir ju en hel del träffar och så med Max + att han nu börjar dagis. Så han kommer ju flänga och fara framöver.

Igår var det en dag, då jag själv fick mig en tankeställare.
Jag var nämligen innan stadsbesöket och träffade min chef. Jag har en tjänst inom landstinget som arbetsterapeut. Jag är ju sjukskriven sedan 6 år tillbaka på grund av min fibromyalgi. Min sjukersättning går ut i Oktober och vi har gjort en ”rehabplan” och jag ska sedan få komma på en utredning/bedömning av min arbetsförmåga. När man läser om försäkringskassans alla nya regler och dylikt, så är det tufft att vara sjukskriven. Så vi får se vad som händer med mig efter oktober…….

Så idag då jag sitter och pratar om detta med min chef. Så får jag verkligen en tankeställare. För här hemma försöker jag i möjligaste mån att ignorera alla mina besvär så mycket som möjligt och fokusera på allt positivt istället. Så som barnen till exempel. Jag lever efter principen ”en dag i taget”. Planerar sällan någoting, utan går efter hur läget är på kroppen just den dagen. När jag då sitter där och börjar beskriva hur jag egentligen har det i kroppen och hur jag mår, så blir det så påtagligt igen.

Ni som kanske inte vet något om fibromyalgi, så kan jag berätta lite hur det påverkar mitt liv. Jag vet att denna blogg ska handla om Max. Men min sjukdom påverkar ju även honom och det kan vara bra att få ut information om Fibromyalgi, då jag vet att det är en luddig sjukdom som inte många vet så mycket om.

Det är dessutom en väldigt ”osynlig” sjukdom. Det syns nog inte många gånger att jag är sjuk. För även om värken gnager, så kan ju utsidan le och skämta =) Men många skulle nog häpna om jag skulle berätta hur det är i kroppen, då de frågar. För man går ju inte direkt och säger det hela tiden.

När man har fibromalgi så kan det förstås variera från person till person hur det kan se ut. Men för mig så har jag en kronsik värk dygnet runt. En molvärk som aldrig försvinner, men att den varierar i intensitet. En molvärk som jag har haft som ständig följeslagare i 6 år. Inte en värkfri dag. Sedan har  jag dessutom en annan sorts värk som flyttar på sig och är mer intensiv. Den kan sitta i rygg, axlar, nacke armbågar, handleder, fingrar fötter osv…..Den kan sitta i 10 minuter på ett ställe, eller flera timmar eller sedan flytta till nästa ställe och vara där i 2 dagar i sträck. Så det varierar hela tiden, vilket för mig känns bättre, än om den skulle vara konstant på ett ställe hela tiden. Måste se det positiva =)

Förutom värken är jag väldigt känslig i hur mycket jag kan anstränga mig. Jag blir fort matt och kraftlös. Jag får domningar i armar, ben och runt läppar. Gör jag för mycket en dag, får jag sota för det i efterhand. Jag har ofta yrsel på nätterna. Dessutom ofta en mage som krånglar. Jag klarar inte köra bil längre sträckor på grund av yrsel.

Nu har jag ju haft sjukdomen så passa länge, så jag ” känner” den. Jag vet vilka begränsningar jag har. Så man har lärt sig leva med den, så att säga. För att den inte ska få styra ens liv helt, så försöker jag mest fokusera på annat än just den, även om det är svårt ibland.  Som just nu då jag sitter med jobbig värk och yrseln har varit jobbig i natt, efter dagsprogrammet igår.

Visst är det trist då man inte har den där lilla extra orken för barnen till något kul, såsom åka pulka i backen, hoppa studsmatta eller brottas på golvet. Men man får se vad man kan istället för det man inte kan. Jag kan ju göra mycket ändå.

Då vi bestämde oss för ett till barn (Max) så var det ju lite oroligt hur det skulle gå att sköta en bebis och hur jag skulle orka. Men jag tänkte att det brukar ordna sig. Klarar mammor utan armar och ben att skaffa barn, så klarar väl jag. Då vi fick Max och han föddes med sitt x-tra i bagaget, så blev jag ju först orolig, hur jag skulle orka med honom. Jag var rädd att jag inte skulle klarar av att sköta honom och hans extra behov. Men i nuläget fungerar det fint. Få se sedan, då han blir mer ”portabel” om han springer ifrån morsan. Jag kanske inte hinner med =)

Men det känns som att det finns en mening med att han kom till oss den där dagen i Mars 2007. Det gjorde definitivt vårt liv mer innehållsrikt och värdefullt. Sedan han kom till oss har han varje dag lyst upp tillvaron och berikat vårt liv. Jag är så glad att jag har två underbara barn och en underbar man. Jag har allt jag behöver för att kunna fokusera på allt bra  inte låta en trist sjukdom styra mitt liv.