Igår följde jag & Max
med ”fassan” och storasyrran
och kikade på storasyrrans gymnastikträning i Älvsbyn…
…och det är ju alltid kul
att få testa lite saker då.
Här är Max i ringarna.
Max började även surra med
en äldre kille där i hallen…..
….och vi hörde de konverserade om lite
allt möjligt, vilka husdjur de hade och vad
de hette och så vidare ;) och roligt, då vi nu ser
att Max gör sig förstådd med sitt tal, av andra så
där självklart ♥
Blir så galet imponerad av tjejerna som
tränar gymnastik. Vad mycket de lär sig hela
tiden och hur de hela tiden utvecklas. Wow,
vilken träning det är gymnastik, för hela kroppen
alltså, ni ska bara se uppvärmningen de har, jag
tycker min dotter inte skulle kunna gå nerför en
trapp idag, men inte en min från henne idag.
Imponerande!
Texilslöjdsalster….
Max kom hem med sin första
sak, han gjort i texilslöjden i veckan,
nämligen ”garn-gubben Kalle”…
…som Max var väldigt stolt över ♥
Fredagsmys väntar….
Nu väntar fredagsmys ikväll.
Kommer snart få hem en kille,
som idag har varit på bad med skolan
och haft vanliga lektioner och varit
på ”fritte”. Säkert med en hel del att
berätta, då vi krypit upp i soffan och
tar fram idagboken ♥
Blir härligt med en helg att
mysa på nu ♥ Trevlig helg på
er alla!!
Igår var debatten på SVT om fosterdiagnostik om det nya testet,
som bara är ett blodprov, där man som
förälder har möjlighet att se om barnet
har någon kromosomavvikelse eller inte.
Där kan man se om fostret till exempel
har Downs syndrom, precis som Max.
Det kommer bli lättare att välja bort
ett barn med ett funktionshinder.
Ni ser programmet på SVT play här >>
Just denna debatt börjar ca 24.50 minuter
in i programmet.
Känslor rivs upp…..
Oj, ja detta river upp känslor och jag
känner att jag går igång och skulle kunna
skriva hur mycket som helst kring detta.
Mina tårar rann då jag tittade
på programmet, över det faktum
att i framtiden så kommer fler att
välja bort barn som Max och det
känns bara helt sorgligt.
(bild lånad från nätet)
Samtidigt efter jag sett programmet,
så känner jag mig lycklig och glad över
att vi har vår Max. Vi valde att inte ta något
test alls och idag är jag så lycklig över det.
Jag känner mig lycklig lottad att ha fått Max.
Inte för att jag som förälder till ett barn med
Downs syndrom känner att jag ”måste säga så”.
Utan det är verkligen så, från djupet av mitt hjärta ♥
En sak vet jag att om vi skulle skaffa något
mer barn idag hade jag inte valt något test, då heller.
Inte då jag idag, har den kunskap som jag har, om
att vara mamma till ett barn med Downs syndrom.
Det är just den kunskapen och den chansen till
kunskap som jag då hoppas föräldrar får chans
att ta del av innan de ska göra ett beslut om att
ta prov eller inte, eller vid valet att behålla barnet
eller inte. Att man som föräldrar har en ”chans” att
få ett barn med Down sysndrom istället för att det
bara framställs som en ”risk”. Där har ju vården
en stor uppgift att informera på ett bra sätt.
Gjorde ett filmklipp 2012….
Jag gjorde ett filmklipp 2012
om Max och hans Downs syndrom
och som berör mig varje gång jag ser det,
sätt på volymen och se….
.
.
…jag hoppas det berör er oxå. Glöm inte sätta
på musiken, där jag tycker jag hittat helt rätt
kombination som verkligen beskriver hur
underbart liv vi har….
”..i en värld full av liv allt förenas här som en cirkel sluts av kärleks kraft
alla har en plats allting har en mening Det är vår värld en värld full av liv….”
Vår värld behöver mångfald.
Jag vill poängtera igen, vi är alla olika, oavsett
funktionshinder eller ej. Men vi behövs alla,
för att vår värld och vårt samhälle ska må bra.
Ni får jättegärna dela videon så fler får se.
Gå in på youtube länken och så väj ”dela” och ni
får en länkadress att dela och sprida ♥
Lyckligt lottad…..
Jag är så ruskigt lyckligt lottad att fått den
här chansen att få vara med på den resan att
få Max med en extra kromosom och allt som det
har gett mig, vår familj och alla runt omkring.
Den kärleken, den kunskapen, den viktiga insikten
om att alla är olika och alla har olika förutsättningar
i livet, med eller utan en funktionsnedsättning och
att det bara berikar livet för alla som har en chans
att få medverka runt omkring.
(den där extra lilla kromosomen,
bild lånad från nätet)
Det känns så trist att det är att just
Downs syndrom som blir i fokus, då det
gäller detta blodprov. Att det är just
Downs syndrom som det fokuseras på,
då det för mig känns som bara något som
berikar livet.
Visst vi hade en tuff start då Max föddes.
Vi visste inget före och det blev en chock. Vi
visste då inget om Downs syndrom och det kändes
främmande just då, men Max föddes även med
2 komplicerade hjärtfel. Dessa hjärtfel, hjälpte
verkligen oss med bearbetningen av att Max hade
fått en extra kromosom. För det kändes då, att det
var ju ingen katastrof alls. Det går att leva ett bra liv
med detta, men det går det inte – utan ett hjärta.
Så för oss där och då, kändes Downs syndrom
som det”lätta i sammanhanget”, bara han överlevde
sin hjärtoperation.
För mig är Downs syndrom något som ger
alla ett bra perspektiv på livet och som gör att
man stannar upp och reflekterar över livet och
dess innehåll. Downs syndrom för mig är bara
något positivt. Det är ”det lilla extra” som
gör vardagen så mycket roligare, gladare och
mer kärleksfullt här hemma ♥
Max opererade sitt hjärta då han var 5 veckor
gammal de gjorde helt nya väggar och klaffar i hjärtat.
Allt fungerar bra idag. Max är en pigg, aktiv kille och
som gör allt som andra barn gör, fast kanske behöver
lite mer tid att nå dit och behöver lite mer stöd för att
nå dit. Men bara det ger ju en som förälder inspiration
i livet. Jag känner ingen oro idag för något som gäller
hans extra kromosom, som kan göra att han tar längre
tid på sig att lära sig vissa saker i livet. Jag är övertygad
att han kommer få ett bra liv. Det som jag är mer orolig
över är hans hjärta, hur det ska hålla i alla år. Så tänk
gärna och jämför saker i livet.
För egen del….
Jag kan ta paralellen till mig själv.
Jag blev sjuk 2002, i 12 år har jag nu gått
med kronisk smärta och värk dygnet runt
och även andra jobbiga symtom. Jag fungerar
inte som jag ska. Jag klarar inte att arbeta. Jag
fixar inte vara social i större uträckning, för då
kommer bakslag och jag blir sämre. Jag klarar
inte min vardag så som jag skulle vilja. Jag får hela
tiden anpassa mina dagar för att klara av dem.
Jag är ganska begränsad så.
Detta visste jag inte heller om att jag skulle
få tilldelat i mitt liv. Det var en infektion, som
utlöste min sjukdom fibromyalgi, som dessutom
är av en jobbig karaktär.
Men just det, att det går inte att välja bort.
Det är mitt liv nu och jag får leva med det och
även det går. Det måste gå. Så min sjukdom, berikar
även mitt liv oxå, på ett konstigt sätt, den formar ju mig
till den jag är idag. Alla runt omkring mig, får även de
anpassa sig och lära sig hur det är att vara närstående
till någon som har en sjukdom.
Så oavsett funktionshinder eller sjukdom,
vad man föds med, eller får senare i livet, så
är ju något som gör dig till den människa
och individ du är.
Om föräldrar väljer att välja bort vissa barn
i framtiden, för att det inte passar in hos dem
och deras livsstil eller för att ”de inte känner att
de inte har tid” med det, då tycker jag inte att man
överhuvudtaget är lämplig som en förälder.
För om man vill ha ett perfekt liv och inte ha ett
barn med ett funktionshinder, då tror jag faktiskt
att det är just det, som den familjen skulle behöver.
Just för att reflektera över, vad som är viktigt i livet. Få det
där perspektivet på livet. Att verkligen se vad som är viktigt.
Drömsenariot är egentligen att varje familj skulle skulle
ha ett barn med ”det lilla extra”. Wow vilken värld vi
skulle ha då ♥
Visst kan det vara ”jobbig dagar” men det är det
ju i alla familjer, oavsett. Det är ju sånt som gör att
man får reflektera över sin situation , hitta lösningar
och se att allt är inte en ”räckmacka” i livet. Det är
ju sånna siutationer som gör att man växer som
människa och som ger en så mycket, som man aldrig
annars skulle få uppleva. Det öppnar så mycket nya
dörrar och framförallt ger detta underbara liv med
en extra kromosom i familjen, en kärlek så stor och
så varm och som sprider sig och ”spränger broar”
som aldrig skulle kunna tro.
Även om det tagit Max längre tid att lära sig
samma saker som andra barn, så gör han det
till slut. Det gör att Max framsteg blir så stora och
så galet värdefulla att vi skulle vilja ha en fest varje gång.
Att han nästan varje gång får visa och nästan ”göra lång näsa”
att det här fixar jag nu, ser ni.
Det är det som är det unika med Max. Det är det
som är det underbara med Max. Jag vill inte förändra
och normalisera Max. Utan han ska få vara Max
och med det rätta stödet för honom fram i livet, så
är jag övertygad att han kommer få ett underbart liv
och som vi är lyckligt lottade att få dela med honom.
Jag hoppas…..
Längst in i hjärtat så hoppas jag att
ändå många föräldrar, inte väljer att göra
något test. Att man är villig att älska vilket
barn man ändå får. För vilken rätt har man
att välja vilken liv som ska bort eller inte?
Vi behöver den mångfald i världen för att
världen ska vara bra.
Sockan ska få liv…..
Jag ritade ett par ”udda sockar”
tidigare till Downs syndrom dagen i fjol…
…vilket ska vara formen av en
extra kromosom och just att alla är olika.
Som en hyllning till just Downs syndrom.
Idag blev jag inspirerad och har jag suttit
och skissat och skrivit en text till dem. Jag
ska trycka upp den som en tavla här hemma
och jag ska känna mig som en stolt mamma
varje gång jag passerar den ♥
Avslutningsvis…
Ja, det skulle gå att skirva
hur mycket som helst på detta ämne.
Det är ju upp till varje förälder
att ta sitt beslut. Men så skrämmande
utveckling att det ska vara så ”lätt” att
välja bort liv och ta ställning till vilket liv
som inte är värt att få leva.
Jag hoppas verkligen att föräldrar
tänker till, innan de gör valet. Jag tror
absolut det finns en mening med livet
och vad man föds med eller vad som
händer under livets gång. Det är det
unika just i mitt, ditt , vårt eller ert liv. Alla är vi olika ♥
Om ni klickar på bilderna
här nere blir de större ;)
…tipset som vi pysslar ihop, med bilder och lister
för att kunna berätta sagor i timmerkojan, kan
ni läsa mer om här >> hur vi gjort.
Instagram….
Instagram enligt Wikipedia:
”Instagram är en gratis mobilapplikation för fotodelning och ett socialt nätverk som lanserades i oktober 2010. Programmet tillåter användaren att ta bilder, lägga på ett filter och därefter dela med sig av bilden till olika sociala medier, som Facebook, Twitter, Foursquare, Tumblr, Flickr och Posterous.[1] Applikationen fanns från början bara till operativsystemet IOS i produkterna Iphone, Ipad och Ipod Touch, men en version för Android släpptes den 3 april 2012.[2] Redan den första veckan efter lanseringen laddades Androidversionen ned över en miljon gånger. 2013 kom det till 15 sekunders videofilmning. Den 9 april 2012 meddelades att Facebook köper Instagram för en miljard amerikanska dollar.[3][4] Grundarna av Instagram är Kevin Systrom och Mike Krieger”
Så instagram är ett snabbt och smidigt sätt
att ta en bild och lägga upp direkt med mobilen.
Ni ser ju våra senaste bilder på instagram i
högerspalten där uppe på bloggen >>
När man kikar in på BCWWs sida
på instagram så känns det lite kul då man ser en
snickrande Max uppe där bredvid Björn själv….
(klicka på bilden om ni vill se större )
…..skulle ni vilja följa BCWW på instagram och se
Max dyka upp där någongång då och så
letar ni efter #bcwwbjorn och Max har fått en egen
adress oxå via dem #bcwwmax och Max egna
instagram följer ni på#ettnyttlivmax ♥
Max fick ju sin första läxa
förra veckan. Han fick tre ord
att träna skriva och läsa,
nämligen MOR, ROS och LE….
…och taggad så satt han sig redan första
dagen läxan kom hem och började ;)
….så läxan i sig är att träna skriva de
stora bokstäverna i dessa tre ord och
ljuda ihop och läsa orden.
Känns bra att de börjar med de stora
bokstäverna, för Max är ju mer van de
små från alla år, då vi ljudat bokstäver/
fonemer då vi tränat tal/språk genom
logoped.
Så eftersom Max oxå, är så taggad
och gärna vill ha ”morgonbus” på
mornarna innan skola (och även på
helgerna då han oxå kliver upp lika
tidigt) så har vi givet tagit vara på
veckans läxa och gjort varianter
på den läxan här hemma, för att
befästa dessa ord extra mycket…
Variera är Max melodi….
Så just att variera och göra saker
lite busigt och som lek, är ju Max
melodi, då det gäller inlärning, så vi har
såklart busat till det under veckan.
Lördag morgon, fortfarande i pyjamas
och klockan sisådär 06.30 kanske och Max var sugen på
”morgonbus” som jag faktiskt hade förberett, genom att
ha skrivit ut bilder på just ”läxans ord”….
….jag hade satt dem i ena ”bus-väskan”
som är som en buss, som vi har stående
på en hylla i vardagsrummet, lätt & snabbt
att ta fram….
…just bussväskan, går att dra i ett snöre och vi
lekte att Max hade uppdrag att dra bussen fram och tillbaka
till köket för att sedan öppna och ta ut en lapp och kika vad
det är….
…så Max plockade upp en lapp och fick sedan
ta den till bordet och vår ”magnettavla” som
vi skriver på…
…där fick han då skiva det ord,
som passar med bilden. Om ni vill läsa mer om
hur vi gjort denna magnetplatta, finns det att läsa här >>
…sedan ville han såklart göra samma rutt in i köket
igen, innan han skulle ta fram nästa lapp och är noga
med att säga ”..hejdå” när han far och så ville Max föra in
i leken att jag skulle låtsas – ringa honom i köket oxå och
säga till när det var dags för honom att komma och givetvis
avsluta med ett ”…klart-slut” i luren ;)
…så det blev att han ”körde runt” först på
alla ord och avslutade med att träna och skriva
alla orden till slut.
Fler varianter…
För att göra det spännande och nytt,
så skrev jag ut 3 olika bilder på samma
ord och här ser ni upplaga 2….
…och här har vi något annat
tillfälle i veckan han skrev ….
…det behöver ju inte ta lång tid och man behöver
inte heller sitta vid bordet, som här söndag morgon,
då skrev Max orden på magnettavlan i soffan i pyjamas
och ”fassan” i morgonrock och så var den lilla
träningsstunden klar på sisådär 5 min…
…sedan tog vi se sista 3 varianterna på bilderna
till samma ord och gick upp till stora skrivtavlan och
klistrade fast bilderna och Max skulle skriva till bilderna
där på plats….
…och det var ju extra kul då både mamma själv var på bild nu
och en smiles gubbe med stort leende ;)
Innan sänggående har vi
även en variant….
…vi har ju sedan tidigare en tavla jag
gjort i Max rum där en orm i filttyg
hänger och där man kan fästa lappar
med antigen kardborre bakom eller
flanellograf-papper. Ni kan läsa här >>
hur jag gjort den tidigare.
Så nu har vi i alla fall satt upp veckans läxa
där oxå, så då läser han orden innan han går
och sover och det är Max som påminner oss
om det, om vi skulle glömma ;)
…som nu ikväll till exempel, då jag var
redo att släcka lampan och Max säger:
”…men orden då?” ;)
Sedan ritar han lampan till orden och
drar fingret under orden och läser ♥
Funkar för oss….
Så det här verkar funka bra för oss,
men kanske inte för andra, men jag
vill ändå skriva lite om det, kanske kan ge
något lite tips till någon.
Just det att variera med olika saker.
Att göra klart några saker, som finns tillgängliga att
snabbt ta fram bara sisådär 5 -10 minuter. För då hinner
man göra det, medans man väntar på att maten ska bli klar
eller liknande små stunder under dagen, vi lägger oftast
vårat på morgonen, då är Max full av energi.
Sedan ett stort plus…att skoja till det.
Ha roligt medans. Det ska inbjuda till att
vilja fortsätta nästa gång oxå.
I sin skrivbok har nu Max hunnit
skriva dessa….
…och hinner skriva en sista gång imorgon,
innan läxan ska lämnas in och vi får något
nytt igen ♥ och jag är stolt över Max. Han har haft
svårt att hålla i penna och få till det finmotoriskt med
att greppa penna och styra. Så det känns underbart för mig att
se den utveckling som nu kommer genom att han börjat skolan
och får så bra hjälp och stöd där ♥
Läxa….
En del kanske inte tycker om
att barnen har läxor. Jag tycker det
är helt okej, bara det inte blir för mycket.
Tycker Max storasyster har haft lite för mycket
läxor periodvis. Speciellt då de ändå har ganska
långa dar, pluggar på skola hela dagar och det
första de ska göra när de kommer hem, att plugga
ännu mer.
Men jag tycker ändå att läxor också ger ganska
mycket. Både det att barnen får lära sig att de har läxa
som ska göras, planera och ha disiplin till att få det gjort
men även kan jag tycka att det faktiskt blir en stund, att
göra något tillsammans. Att förhöra storasyster på glosor
och till olika prov, känns trevligt, istället för att hon bara
skulle sitta uppe på rummet och plugga allt själv. Som mamma
får man ju även lite koll på vad de gör i skolan oxå.
Sedan för Max skull, tror jag det är bra att
befästa saker utanför skolmiljö oxå. Just den
där variationen, att kunna leka och samtidigt
träna. Fast inte överdrivet då. Ni kanske tycker
det ser mycket ut, här uppe, men det är det inte.
Det är typ 5-10 minuter per dag kanske det handlar om,
utifall nu inte Max tycker det är superskoj, så vi busar
så vi gömmer tid och rum och paff har det gått 15-20
minuter istället ;) ♥