Jag trodde vi skulle få
en bättre början på 2012
än vad det blivit.
Jag trodde att bacillerna skulle få
parkera under året 2011 och stanna
där.
Trist….
..att åter igen måste skriva ett inlägg
som bara innehåller baciller och sjukdom.
Ni som följer bloggen vet ju att Max varit
sjuk hela hösten och det har varit otroligt
jobbigt, men man har ju hela tiden tänkt att
snart vänder det.
Samma nu, efter halsflussen precis före jul,
så har han ju fortsatt varit konstant snorig,
ingen feber, men tjockt jobbigt snor som har
varit så besvärligt nattetid.
Men nu har man ju oxå i 3 veckor (som barnen
nu har varit hemma) trott att ”ja men idag vänder
det nog, i natt får vi sova”….men en natt blev snabbt
till 3 veckor. Pust!
Feber….
…under dessa 3 veckor med tjockt snor
har man varit förvånad att det inte blivit
någon feber. Max har varit pigg på dagarna,
trots snoret. Tills idag….
…natten var jobbig och nu med inslag
av gråt och ont någonstans, så när jag suttit
uppe med honom i natt nere på soffan i vardagsrummet
har jag förstått, att nu är det nog något på G igen.
…och jodå, idag kom febern igen.
Vet inte riktigt hur det känns. Troligen bra,
på ett konstigt sätt, för det känns som om, nu
reagerar kroppen på allt snor och kanske det
behövs, för att det sedan ska kunna ge sig?
Fast antagligen, då febern kommit, kan det ju även
betyda något mindre kul…hoppas verkligen
han inte behöver någon mer pencillinkur, för
det känns som han har fått överdos x flera hela
hösten. Men det är väl oxå därför som kroppen
inte blir fri, att han är mer mottaglig på grund av
det. Undrar om boven i dramat är alla olika
pencillindoser de fick lov att ge honom intravenöst,
då vi låg inlagda i höstas, innan de hittade rätt sort.
Varannan natt…
Vi har ju verkligen avvaktat in i det sista.
Vi har ju trott för varje dag under hela jullovet
att nu ger det sig, men nu känns orken och
energin helt borta. I natt kändes det att man orkar
inte en natt till….vi måste ta varannnan natt, så man
åtminstone får sova någongång ordentligt. För nu
funkar snart inte hjärnversamheten alls och man
blir på dåligt humör och lättirriterad.
Lilla gubben min….
Men framförallt så vill man ju att
Max ska få vara frisk och kry och få vara
på förskolan och ha skoj, det känns som om
hösten blev det bara lite inhopp då och då.
Max är så söt,
idag så kände han förstås att han fått feber.
Han kommer och säger till mig:
”….idag jag sjuk” och sådär jämrande då det
värker i kroppen. Ville inte släppa mig alls och
låg med filt och kudde, nedanför mina fötter,
då jag lagade mat.
Han säger till mig:
”….du mamma säga: ”lilla gubben min”.
Så jag tar honom i famnen och stryker
honom i håret och så säger jag:
”…lilla gubben min”.
För det är tydligen det som jag alltid säger
till Max då han är sjuk, enligt honom själv
och då ska jag göra det nu oxå ;)
Just nu sover han en stund.
Hopaps det blir en lång stund, så han får
vila kroppen, men antagligen väcker en täppt
och snorig näsa honom snart igen….
Ett nytt liv... 
