Mmmm…har väl mått
bättre, om man säger så :/
Mycket på programmet och jag vet
att kroppen inte mår bra såklart och
svarar med ett riktigt bakslag.
Andra natten
som varit galet
dålig och förmiddagen
idag har jag varit så
galet nära kräkas av
smärta, men antagligen
för att jag hatar att kräkas,
så har jag lyckats klarar mig
utan att behöva. Men jag har mått piss.
Mycket smärta = doping med medicin. Mycket medicin = mage som slår bakut.
Så då fått springa på toa åt andra hållet istället.
Trött men svårt ligga still då värken då känns
ännu mer.
Ja, så tyvärr fanns det inte en chans att det idag
skulle ha gått följa på 40-årig födelsedagskalas
med smörgåstårta. Gubben fick fara själv. Känns
trist då det sociala där hade varit trevligt.
Positiva tankar…..
Ja, alltid då det känns lite tungt, så
försöker jag dock alltid avsluta med det
positiva. Det funkar för mig.
Så ja, det positiva är väl att jag verkligen
känner att jag lever sånna här gånger
och att jag hela tiden lär mig att sätta värde
på då jag har bättre dar.
Jag känner mig ett litet snäpp bättre
nu i kväll och hoppas det fortsätter så
och skulle sätta värde på att få sova i natt,
då jag sovit minimalt nu på 2 nätter.
Fick den här bilden av en vän
på facebook idag med frågan:
”…är det så här det känns Anna?”
…ja, det var verkligen en
beskrivande bild på den sjukdom
som jag bär på….fibromyalgi.
För det känns verkligen som om jag går runt
blåslagen över hela kroppen, som att jag skulle
ha varit överkörd över något och just att det känns
så där fläckvis men ändå strålande och speciellt
över revben och ryggraden.
Och …..
…sedan förutom det, då den molande värken
på det och den mer intensiva värken som flyttar
på sig och domningarna i armar, ben och läppar då
jag anstränger mig…och mjölksyran….och kraftlösheten…
och tröttheten….och magen som är orolig…..och så yrseln.
Ja, jag unnar ingen detta kaos som finns
i kroppen och som kör sitt eget race. Ibland
svårt anpassa sig till den, då den ändå gör som
den vill.
Blir tufft framöver….
Kommer bli lite tufft framöver.
Blir sjukt mycket nu i slutet av maj
och början av juni. Det är sjukvårdsbesök,
utvecklingssamtal, avslutningar här & där
och en hel del som ska hinnas med innan examen.
Så få se hur kroppen kommer gilla det…antagligen
inte alls. Redan nu är den i ett ”läge” där den ligger
och ”pyr” och det känns som minsta möjliga saker
kommer ge bakslag så att jag blir sämre.
Så få se, imorgon ska jag spendera dagen med
Max på sjukvårdsbesök större delen av dagen,
så då vet man ju hur dagarna efter det kommer bli.
Inte så roliga antagligen. Men det tar vi då. Allting
går på ett eller annat sätt ;)
Varit några jobbiga dagar
för ”de äldre” i detta hus.
Jag fick en riktig dipp i min
fibro och varit såå risig i kroppen
och varit vaken ett par nätter och
vandrat och knaprat för mycket medicin.
Antagligen påverkan av väder och säkert
andra faktorer oxå. Var kanske för aktiv i
vår lilla skog med Max oxå. Men nu känns
det ett snäpp bättre och fått sova skapligt i natt.
”Fassans” armbåge….
Däremot kom ju ”fassan” hem med en svullen,
ond och röd armbåge för ett par dar sedan. Så vi
skickade in honom på akuten först och där tömde
de den och han fick en kortisonspruta i den. Men sen
på natten fick han hög feber och svullnaden blev större
och spred sig, så det blev läkarbesök igen….
…infektion såklart och med hög feber och sänka så låg
han däckad på soffan här igår kväll. Här på bilderna syns
det hur de ritat för att hålla koll på svullnaden, jag ritade
i förrgår kväll små markeringar och det syns ju att det
svullnade och blev rött en bit över det oxå.
Men nu äter han penicillin, så nu ska det
väl förhoppningsvis vända för honom.
Föräldramöte högstadiet….
Jag var igår iväg på föräldramöte
inför Max storasyrra som börjar högstadiet
till hösten. Min gamla högstadieskola. Så det kändes
så konstigt sitta där och försöka ta in att hon blivit så
gammal att hon ska börja där (!) ;)
Ja, det blir stort till hösten, hon som
börjar högstadiet och Max som börjar
första klass. 2 stycken små milstolpar i livet ♥
Starta helgen med skogspromenad….
Äntligen idag nu på förmiddagen
kunde jag ge mig ut på en liten skogspromenad
med vovven Kalle. Då sätter man värde på att bli
bättre i sjukdomen igen. Kunde inte fått startat
helgen nå bättre. Sol och härligt väder, skogsmark
under fötterna, invigt mina nya asics skor och så
lyssna på underbara ljudboken ”En man som hette Ove”
i öronen, av förfarttare Fredrik Backman och inläsare
Torsten Wahlund. Har ni inte lyssnat på den
rekommenderar jag den varmt.
”..Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom ‘bitter’ och ‘grannarnas skräck’. Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt!”
Helt underbar! Många skratt, många leenden bjuder den på
hela tiden Hi-hi! Den är så pass bra att jag rent utav inte vill
att den ska ta slut…för vad ska jag lyssna på då? Det var
längesen jag lyssna på en sån bra bok med perfekt berättarröst till.
Njuta av våren i helgen…..
Ja, i helgen tror jag bara vi ska vara
hemmavid och både försöka ladda med
lite ny energi och samtidigt njuta av våren,
för jag tror vädret skulle bjuda på härligt väder
och då får vi vara ute och börja ”dona” med vårbestyren
som det alltid finns gott om. Men trevliga bestyr, då man
kan hjälpas åt hela familjen och framförallt får vara utomhus.
Så hoppas ni alla får ha en
trevlig helg och njuta av den
härliga våren, som jag antar går över
till försommar nu i helgen, för det kan
explodera grönt och slå ut nu om värmen
kommer …I love it:)))
Jag har fibromyalgi.
Jag fick fibromyalgi i samband med en
kraftig virusinfektion för 12 år sedan, som
i sin tur utlöste denna kroniska värk och andra
symtom i min kropp.
Det är såklart en sorg i att få en sjukdom,
speciellt då jag var mitt i livet, hade en bebis
på 1 1/2 år och hade ett jobb som jag tyckte mycket om.
Jag hade redan då såklart, planerat en del, hur mitt (vårt) liv
skulle se ut med hem, barn och en aktiv fritid….
…att få en sjukdom, vänder upp & ner på livet.
Det är verkligen att gå igenom en kris. För att gå
från att vara en mycket aktiv person som sportade
jämt och som älskade vara kreativ och alltid ha tusen
järn i elden, till att helt få stanna upp och byta ut alla
dagar mot kronisk värk dygnet runt och vara helt sjukskriven.
Det är en stor omställning.
De har gjort en film….
Varför jag skriver om detta just idag,
är för att de har just nu släppt en film om
hur det är att leva med fibromyalgi
vilken kan vara bra för många att se,
för det är många som inte vet vad fibromyalgi är,
eller hur det är att leva med det…..
…”en film som riktar sig dels till dem som inte vet vad fibromyalgi är och dels till dem som är drabbade av sjukdomen. Bland annat tar filmen upp betydelsen av att vara medlem i enfibromyalgi-
förening och därmed i Fibromyalgiförbundet”.
Känner igen mig i mycket…..
Jag känner igen mig i mycket
som de berättar. Fast det är ju oerhört olika
från person till person vilka symtom man har
och hur mycket värk man går och bär på….
…jag har skrivit mycket om fibromyalgi här på bloggen
genom åren, sett ur mitt liv med sjukdomen. Vill du läsa
inlägg om då jag har mått dåligt, där jag försökt beskriva
hur det är en dålig dag eller mitt i ett ”bakslag” , så gå in på denna länk >> och leta er fram mellan inläggen.
Jag skriver då & då om fibromyalgi, bara för att folk ska
veta hur det är att leva med det, inte för att få en massa
medlidande, men att visa både att det är tufft med en
dold sjukdom, som påverkar vardagen, men oxå att man
kan få vardagen att fungera ändå ;)
Jag sörjer ett friskt liv…..
Jo, visst sörjer jag ett friskt liv.
Det är många saker som jag inte klarar
av att göra, då framförallt allt aktivt och allt
som man skulle vilja ha orkat göra med sina
barn och familj.
Jag sörjer att inte klara av att arbeta. All den
sociala kontakt som det innebär. Jag saknar
även ett vanligt socialt umgänge, som jag inte
riktigt orkar, det här med att orka bjuda hem folk på
middag eller fara och ranta en massa. För det innebär
för mig alltid ett ”bakslag” med mer värk, yrsel och kraftlöshet
varje gång och därför orkar jag inte det tyvärr. Det blir
att man måste ”välja” sina saker man far på och när jag då har
2 underbara barn, så blir det oftast att man lägger sin ork och
energi på dem och deras intressen såklart….
….men även om jag sörjer vissa delar och att det är mycket
som jag itne fixar, så klarar jag ändå mycket, bara med att jag
anpassat min vardagen. Jag har lärt mig leva med min sjukdom
och vet idag vad jag inte ska göra och jag väljer själv, när jag ska
”ta ett bakslag”.
Underbara familj….
Vi fick ju sedan Max, då jag hade
varit sjuk i ungefär 5 år. Vi ville så
mycket ha ett syskon och det var helt
underbart. Sedan är ju den resan, med
att Max då föddes med Downs syndom
och 2 komplicerade hjärtfel en helt annan
”resa i livet” och ett annat kapitel.
Med helt underbart vad det har berikat mig
och oss. Jag tror det var menat att han skulle
komma till oss och förgylla dagarna ♥
Så jag kan redan nu sammanfatta mitt liv
med att den har gett mig en massa innehåll,
och har gett mig otroligt mycket, som jag aldrig
annars skulle ha fått uppleva.
Lyckligt lottad….
Framförallt känner jag mig
så lyckligt lottad med alla nära
och kära runt omkring mig. Min
familj, mina barn och de närmaste.
Det är ju de som gör ”livet” för mig.
Aldrig ge upp…..
Jag kommer dock aldrig ge upp
hoppet mot en mirakelmedicin eller
att jag kan bli bättre och kunna få göra
något betydelsefullt i livet….
…så försöker göra lite förändringar nu. Just nu har
jag plockat bort, i stort sett allt socker i mitt liv och
hoppas att kroppen ska må bättre av det. Jag kör
träning i miniformat som jag hoppas jag ska kunna
utöka med pyttesmå steg och på sätt kunna
må bättre. BAra det i sig är en utmaning, att inte gå
för fort fram, då jag helt skulle vilja ut och tok-köra
intervaller, som på den ”gamla goda tiden”.
Jag lovade mig då jag fick diagnosen, då min läkare
bland annat sa att det är vanligt att man går upp i vikt
då man inte klarar av att röra sig som tidigare, då lovade
jag mig sjävl att jag skulle inte bli någon ”tjock fibrokärring” ;)
Vad tror ni då nu, precis det som jag börjar bli, känns det som.
Så därför har jag börjat med ny taktik och hoppas det ska funka.
För en tung kropp, är ju inget som jag tror min sjukdom mår bra av.
Sedan…(hur det nu hur gått till? ) så har man ju passerat 40 (!)
och går ju lite sämre få bort dessa trevlighetskilon då…hmmm ;)
Många fina texter…..
Jag tycker just ordspråk och fina citat
är så berikande ibland att läsa, som den här….
…för livet blir ju som man själv gör det.
Vilket liv vi än fått, måste man ju försöka göra
det bästa av det. Avslutar med denna text,
här nere, för det tror jag….
…såklart har ju allting en mening i livet.
Då måste man ju göra det bästa utav det man fått.
Även om det vissa stunder och dagar kan kännas lite
jobbigt, så är det ju oftast, ”att efter regn kommer det solsken igen”. Bara att fokusera på att de soliga
dagarna kommer, just då man mår som sämst ;)
Även om jag blir styrd och begränsad över
att ha en sjukdom, så blir ju ändå livet till
vad jag gör av det och därför fokuserar jag på
allt positivt och alla saker som gör att jag mår
bra inombords ♥
Andra natten
Ett nytt liv... 