Bakslag & nostalgitripp….

 

Fredag eftermiddag var jag på stan med
Max storasyster för viktig mor/dotter tid.
Jag tror det var mitt första besök på stan sedan
i höstas någongång (!!)

Med min fibromyalgi…..

…så finns det inte mycket energi till att ränna
och fara iväg på olika saker. Dessutom är de otrevliga
bakslagen efteråt, ingen ”hit”. Så oftast så känns det inte
värt att fara.

Men vissa gånger, som den här, känns det som att det är
viktigt för både mig själv och omgivningen. Men mitt
stadsbesök skiljer sig nog från många andras ändå.

  1. Först och främst packar jag med mig en nätt
    sulkyvagn, inte för att Max ska med, utan för
    att den är perfekt att lasta eventuella påsar
    man handlar på, eftersom jag inte skulle orka
    bära på dem. Sedan är även vagnen ett bra
    stöd, då jag går, för jag blir fort trött, speciellt
    vid stadsbesök.
  2. Sedan är planering A och O för mig.
    Jag planerar vad det är som ska handlas och var
    och så skiver jag inköpslistan utefter var affärerna
    är placerade, så att det blir minsta möjliga väg att gå.
  3. Sedan är det viktigt planera in ett par pauser
    någonstans mitt i så man får en andhämtning. 
    Såsom en kaffetår eller en glasspaus.  
  4. Till slut är det oxå oftast oxå korta besök som
    gäller. Ungefär 2 timmar är lagomt. För mig känns
    det, som om jag har gått heeeela långa dan på stan.
    Fast ibland om jag är själv och ska försöka orka prova
    kläder till mig själv (som är det absolut jobbigaste på
    ett stadsbesök och blir oerhört sällan) då vill jag istället
    dra ut på tiden och vara där längre,  just för att hinna med
    att ta fler pauser mellan istället. annars blir det för stressigt
    och då orkar jag inte.

Jag tror att min nedsatta förmåga att sortera intryck
gör att jag får sånna baklag, just på stadsbesök. För det
är ju alltid mycket folk överallt och liv och rörelser. Tydligen
så klarar inte min ögon att sortera undan vissa intryck, som man
normalt gör, sa en ögonläkare jag var hos tidigare.
Utan det blir jättejobbigt att gå och det passerar männsikor
på bägge sidor och åt olika håll. Det i kombination med att man
tittar på skyltar och på olika saker uppradade på hyllor osv…gör
att det blir för mycket. Jag får känslan att jag skulle vilja
ta på mig skygglappar på sidan av ögonen och bara få ett
tunnelseende och bara fokusera rakt fram.

 Nostalgitripp….

Fredagens stadsbesök blev verkligen så där mysig som
jag önskade. Att få ägna all energi åt storasyster.
Jag känner nu när hon fyller 10 år, att det är så mycket
som jag själv får uppleva igen, som jag själv gjorde då
man var i ungefär samma ålder. Början till intresse för
utseendet, killar osv….Jag tror tamifanken att jag blir
yngre själv på köpet . Ha,ha!

I fredags skulle storsyster göra hål i öronen, efter en lång
tid av övervägande. Lill-stackarn var så nervös att hela
hon skakade på pallen, men fullt beslutsam att hon skulle
nu göra detta….

 Hon valde fina turkosa ”ploppar” och var otroligt stolt efteråt
och lyste som en solstråle. Mammas stora lilla flicka ;)

Baklaget, ja…..

Japp, såklart kom det som ett brev på posten med en
jobbig natt. Dessutom spädde jag på det, genom att även
ränna lördag till några kompisar på middag. Vilket var
supertrevligt. Vääääälidgt längesedan vi var iväg på något
sådant. Det blir att vi mest håller oss hemma, eftersom jag inte
orkar med bakslagen hela tiden. Men såklart blev ju då även
denna natt väldigt jobbig med mycket värk och yrsel och
illamående. Då har även Max haft en jobbig natt, så min kropp
har kännts ungefär som en urvriden trasa. Helt slutkörd.

Barnen på skotertripp…..

Idag dök farfar upp med skotern och skoterpulkan på
morgonkvisten, då jag själv låg halvt i dvala i vardagsrums-
soffan. Så han tog bägge barnen med sig i skoterpulkan och så for
de iväg på en tripp…..

 …de hade stannat och gjort en brasa och grillat
korv. Så mysigt…..

…storasyster hade med sig kameran och tog kort på
Max sitter överlycklig och gasar på skotern ;)

Sliten efter helgen…..

…men trots en djävulusisk värk ,yrsel, trötthet och allmänt
knäckt, så sitter jag här med ett leende på läpparna. För i helgen
har det ändå kännts som värt det att ta bakslag, det har varit så
trevligt komma sig utanför husets 4 väggar!

Nu hoppas jag att jag får sova i natt och hämta lite ny energi
och så hoppas jag att Max får sova. Vi har fått lite bekymmersamt
med lilleman som äter dåligt, troligtvis har ont i magen på
nätterna och pruttar ovanligt mycket. Lite lur om att det inte
står rätt till i magen och ska slå en pling imorgon och höra mig
för. Tror att de nu ska få kolla upp magen ordentligt. Kanske
det kan vara något gluten eller liknande som ligger och spökar?!
Något är då inte rätt i alla fall.  Nu har det gått så långt att han
skippar mer och mer saker att äta. Till och med glass (!!)

Fast han är ju ändå pigg på dagarna.
Men som sagt något är galet och det måste vi kolla upp.

Nya rutiner….

 

Nya rutiner är för min kropp, som att dra ut en plugg
och allt blir kaos i kroppen. Värken får tuppjuck
och det är som den inte vet, var, den ska sätta sig,
utan far runt som värsta virvelvinden i kroppen.

10 minuter sätter den sig i
ena axeln för att sedan går ner
till ryggslutet och vara där kanske
20 minuter för att sedan åka
berg-och dalbana ner i ben,
fötter och knän och sedan göra
någon avstickare till handleder
eller en armbåge.

Förutom denna virvelvind av
värk, så finns alltid molvärken
där, som om jag har flunsan
eller värsta träningsvärken.

Det känns även idag som om
någon varit framme och stoppt i mig sömnmedel, för tröttheten ligger som
ett töcken över mig.

Mjölksyran ligger även den på ytan och bara pyr.
Det är sånna här dar, jag får mjölksyra bara av att
lyfta ut ett mjölkpaket ur kylen.

Behövs inte mycket…..

Just att byta rutiner, nu från att dra igång
dagis och skola igen efter sportlovet, så blir
jag sämre, för att sedan långsamt komma in
i de nya rutinerna igen och känna mig bättre igen.

Så nu i 2 dar har jag mest inte gjort någonting
medan barnen varit på skola och dagis.
Känner mig alltid frustrerad, då jag är så här.
Huvudknoppen vill, vill, vill allt möjligt, men
den måste tyvärr dra på ett stor betongklump 
som inte vill vara med i matchen.  

Tur har jag då….

…att jag sedan mot eftermiddagen får något annat
att fokusera på, när barnen kommer hem ;)
Då försöker jag om möjligt ignorera kroppen helt.
Fast det blir förstås mest mys och lugna lekar.

Det är sånna här dagar, man kan bli överlycklig
över att man just idag hade kvar rester från gårdagens
middag, som bara behövs värmas upp i micron :))

På dagis…..

På Max avdelning har det bara varit han och en
tjej till idag, resten sjuka. Så idag har de fått vara på
den stora avdelningen hela dagen. Max har tydligen
trivts som fisken i vattnet :) Trevligt att höra, då det
närmar sig överflyttning dit efter sommaren.

De har en scen på den avdelningen och Max diggar
att stå och sjunga, spela och dansa där tydligen ;)

Idag hade de även ätit lunch i stora matsalen och
det var spännande då Max hade fått bära sin tallrik själv
och hämtat mjölk själv i automat. Han sa själv nu i kväll
att han nu är en ”stor kille” ;)

Ja, Max fyller  ju hela 4 år på söndag.
Stora killen. Känns lite extra med 4 år. Det känns som
ett stort kliv från 3 år till 4 år, på något sätt.

Jag avslutar med att imorgon är det
en ny dag med nya möjligheter….

Rallyprat i bilen……

 

Ibland behöver det inte vara så mycket för att dagen ska
kännas som en mycket bra dag. En mysig början med en
vännina som kom på en kaffekopp och lite surr, gjorde
att förmiddagen blev så trevlig. Fick ju ställa in en tjejträff
i byn igår, för att jag inte orkade fara, så då var det extra
kul med besök idag.

Vara självständig….

Något som jag sätter mycket värde på, är då jag klarar
vara helt självständig och inte behöver känna mig beroende
av andra personer för att klara mig genom dagen. Idag var det
en dag, då jag både klarade köra och hämta Max på dagis. Bara
en sån liten självklar sak, har de senaste veckorna, inte varit så
självklar, eftersom jag mått sämre i kroppen. Så då känner jag
mig på topp, då jag fixar det. Det ger mig en kick!

En extra kram….

Idag ville man ge Max en extra gó kram
bara för att han hade på sig en sån passande och
gulligt tryck på baksidan av sin tröja ….

…just ordet ”som” har Max börjat teckna/säga ibland och det
är ju lite kul, för det är ju ett sånt där mellanord, som man inte
tänker på så mycket. Så han tyckte det var kul att teckna
söt som socker” då han kom hem och charmade mamsen totalt =)

Utvecklat prat i bilen….

Kommer ni ihåg att Max alltid frågar om mamsen ska
köra rallycross” till och från dagis då jag skjutsar och
hämtar Max ? Nu har han utvecklat det till en längre
konversation ;)

Det börjar ju med att då vi har satt oss i bilen och jag
startar bilen så frågar han alltid:
mamma köra rallycross
Så jag svarar:
Ånej, det är ju pappa som kör det, inte mamma
Då säger Max:
jooooo…..”
Jag säger:
nääääää….”
Då säger Max:
jooooo…..”
Så då säger jag:
men då kör ju mamma i diket

…och då har han tidigare skrattat gott och nöjt
sig med detta, men nu i veckan har han då lagt till:

Max säger:
pappa traktor
Jag säger:
kommer pappa med traktorn?”
Max säger:
ja, hjälpa mamma, max
Jag säger:
Lyfter han upp oss då från diket ?”
Då säger Max helt exalterad:
jaaaaa”….och skrattar gott =))))

Så få se om vi utvecklar denna konversation ännu längre
framöver ;) Men då är nog risken att vi hinner komma fram,
innan vi disskuterat färdigt :)

Men det är lite skoj att prata så här i bilen, för man hör
ju Max framsteg hela tiden med talet. För när han sitter
bak, så ser jag ju inte honom, om han försöker teckna något,
så jag säger att man måste prata om han vill något och nu hör
man ju så bra vad han säger :))

Blandade känslor…..

 

Jag tänkte ta med er i mina blandade känslor
idag. För det känns verkligen som om alla känslor
krockar och far omvartannat idag. Men jag tror vi
börjar med de dåliga och slutar med de bra…..

Hata, hata, hata….

Japp, jag tänker rent ut sagt, hata litegrann idag.
Då förstår ni kanske att det handlar om min kropp.
Min fibro kropp är verkligen inte kul, då den reagerar på allt.
Den hatar, hatar vinter och kallt och mörkt och trist och
den gör att kroppen bara värker och åter värker. Jag har
en kropp som protesterar mot denna årstid, på all möjliga
sätt och som blir till jobbiga efterföljer för min del.
Jag önskar jag hade en ”pause-knapp” att få trycka in
ibland,  för att få en time-out och ett litet break.

Men förutom den jobbiga värken, så hatar jag mitt nyfunna
tillägg, nämligen allergin. Den har verkligen varit jobbig och
hela morgon + förmiddagen så har jag en massa allergi, som
då gör mig helt knäckt och som påverkar kroppen ännu mer
i sämre inriktning. Så det är inte mycket till övers av erergi, ork
eller till någonting överhuvudtaget resten av dagen.

Sedan har min jä**** svanskota fått något tuppjuck, för jag
kan nämligen inte sitta, utan att den ska börja göra så ont efter
en liten stund. Så nu sitter jag på en sån där sittring för att
avslasta. Ja fy, man känner sig som 80- åring som har krämper
överallt, då jag helst bara skulle vilja ut och jogga, shoppa, leka,
jobba…ja i stort sett vad som helst annat, än spendera dem
inne mellan husets alla väggar. Men som tur är jag ju den som
ändå försöker på det positiva och jag kan väl glädja mig åt att det
nog är som värst nu. Vi går mot ljusare och förhoppningsvis snart
varmare tider. Dock varit minus 25 grader här idag. Men det går åt
rätt håll och tiden brukar ju gå fort, så hips-vips är vi framme vid
vår och sommar igen. Men jag tror faktiskt att jag nog måste ringa
farbror doktorn, det tar emot, men det kanske går underlätta mina
besvär något, på något sätt. Eller så är det bättre imorgon ??!! ;)

Dåligt…..

Vi lämnar det sämsta och går vidare mot det som är dåligt.
Det som är dåligt är att min nya fina Canon kamera, har
behagat gå sönder. Bara så där efter 1 dryg månad i min ägo.
Ingen aning vad det är. Det går inte zooma och den fokuserar inte
skärpan. Så nu ska den in på koll, så då blir jag väl utan
den i flera veckor. Trist, jättetrist!
Tur man har sin lilla troga sony som back-up.

Dessutom har min stationära dator varit på översyn för
att få en ny hårddisk, nu i en veckas tid och man inser hur
pass fäst (beroende) man är av sin ”trogna vän”. Inte alls lika
bra, skönt eller praktiskt att sitta och skriva och göra saker på
våran tröga laptop.

Bra…..

Men det bra-iga är att min dator ska vara klar imorgon och
att den nog kommer tillbaka med 2 nya stora hårddiskar som
jag kan fortsätta fylla med en massa inspiration och ideér :)
(stor kram till Magnus som fixat detta)

Igår fick vi även de nya skorna till Max….

…ett par adidas skor som vi ska testa som inneskor
just nu. Men vi fick trixa en del med de hans speciella
inlägg, för de blev lite trånga i hälen. Men med lite klipp,
här och där hoppas vi det ska funka. Ska få testa dem på
dagis imorgon.

Skojigt…..

Var det idag att få skicka iväg Max och pappsen på första
badet med habiliteringen. För ni skulle ha sett före, hur
förväntansfull och glad Max var…… och sedan hur han efter,
var så uppspelt och ivrig att berätta. Han hade simmat,
plaskat, hoppat och förstås ätit glass efteråt :)

Skojigt var det även att jag tidigare en dag fick min vinst
från TV4 förkväll, där jag vann en espressomaskin då jag
vann julkorttävlingen >>




…men ännu skojigare var det väl att jag fick sälja
den snabbt, eftersom jag inte är någon riktigt 
espresso-människa själv.

Underbart…….

Så då för det över oss till det underbara. Jag har nämligen under
flera månader försökt få tag i kaffekoppar, som jag har, men som det
börjar vara brist på, efter diverse olyckor. Men tyvärr har de ju
slutat tillverka dessa koppar ur serien ”Anna” från fd DUKA och jag
älskar dricka kaffe i dem. Så jag har försökt då och då hålla utkik
på blocket, om det skulle dyka upp några.

Så vad tror ni, jo förra veckan, så blir jag helt paff, då det är en tjej,
till och med i Piteå (!!) som har 10 st koppar med fat att sälja =))))
Ni kan ju tro, hur glad jag blev på en skala ?!!!!!!
Så i eftermiddag var vi och köpte lös dem och jag är bara
så underbart glad, just nu……


…visst är det väl fina? De är helt underbara att dricka kaffe i.
Helt perfekta. Så det var som bra tajming att sälja espressokaskinen,
som jag inte har användning av och istället kunna köpa dessa
kaffekoppar som jag ska njuta av vanligt perkulatorkaffe i :)

Vi avslutar med ett skratt….

Så då kan jag avsluta med en rolig grej, då vi pratar om
perkulatorkaffe. Jag var lite disträ idag, då jag skulle koka
kaffe. Jag hade kokat kaffe i perkulatorn och tömde ur
kaffetermosen för att kunna hälla i det nya kaffet. Men det
visade sig att jag hällde ut det nykokade kaffet, som jag tydligen
nyss redan hällt upp i termosen.
Bara koka nytt igen ;)

Bra med lite blandat…

Så det är väl tur att det är blandade känslor under en dag.
Bra-iga och underbara känslor som blandar ut de sämre
och gör att dagen inte blir så pjåkig ändå ;)

Men såklart är det ju barnen som främst gör en på gott
humör. För de är enastående glädjespridare. Sedan att man
har en man, som alltid ställer upp och fixar. Det är guld värt!
Så kramizar till hela familjen!

Psst!…. är det någon som är kaffesugen, så bjuds det gärna på
en kaffetår i mina nya koppar :))))