Igår stod jag på byns julmarknad
och det var sååå mysigt. Älskar att
få pynta till bordet och sedan träffa allt
folk som kommer.

Välbesökt….

Jag tycker att marknaden blev
välbesökt och det var jätteroligt.
Här ser ni mitt bord…

…ååååh tänk om man var frisk och kunde hålla på
med sånt här jämt, tänk en liten gårdsbutik. Fast det
vet jag ju att det aldrig kommer att gå med min sjukdom.
Så det är väl mycket därför jag såtter så stort värde på
denna gång, 1 gång per år, då jag får stå och sälja mitt pyssel
som jag gjort under hela året ;)
För såklart blev ju natten efter inte skoj, mått skitdåligt
som vanligt och sedan fått ligga hela dagen idag. Men
varit på benen på eftermiddagen gode skapligt ändå.
Men ögonen vill inte riktigt följa med då jag vrider
huvudet och då kommer en sprängande huvudvärk
om man är för snabb. Så jag går fortfarande på max med
doping i mediciner som jag då nu ska börja trappa ut igen,
vilket som inte kroppen kommer gilla de närmaste dagarna.
Men vissa gånger är det ändå värt det och det här var en av
de gångerna ;)

Lite bilder….

Lite mer bilder från marknaden….

…så jag får passa på att tacka alla som var med och
stod på denna marknad och alla som kom och handlade
och den snälla tomten som kom och pratade
med barnen….

…inga fega barn här inte. många av byns barn
sprang ut på ängen för att möta tomten ;)

En annan söt tomte….

…mitt brorsbarn var oxå på plats
som den sötaste tomten av alla ;)

Trist med Max….

Ja, det blev ju tyvärr trist med Max
som blev dålig i magen kvällen innan
marknaden. Men förhoppningsvis blev det
väldigt lindrigt, för aptiten är tillbaka, febern
borta och inga bakslag i övrigt. Komemr dock
vara hemma imorgon som en extra dag från förskolan.

Så nu när julmarknaden är färdig ska vi
börja ägna oss åt riktig julpyssel, jag och barnen.
Vi ligger lite efter, har inte bakat pepparkakor än
och jag skulle ju visa en del pyssel här på
bloggen….men det kommer ;)

Ska nog börja med och visa vår nya
adventskalender som blev till här tidigare
när jag fått en sån där ”inspirationsbild” i huvudet
som jag inte kunde släppa, utan var tvungen att förverkliga
med lite hjälp av gubben min. Återkommer….