Ja, ni kan ju tro att smilbanden har gått från öra till öra här i morse 😁👌🏼 ÄNTLIGEN fredagen här som Max längtat efter såå mycket i veckan. Så nu har vi skickat iväg honom först till skola och sen på korttids hela helgen och så kommer han hem med skoltaxin på måndag efter skolan (!) 👍🏼…
…såklart kommer han vara saknad 💛 men jag är bara så genuint glad för hans skull, att han trivs så bra på korttids och vill iväg och får möjligheten att åka iväg och utforska nya saker och umgås med andra 🙌🏼⭐️✨
Känns ändå som en perfekt tajming att jag ska genom ett ”bakslag” i min fibromyalgi samtidigt som Max i helgen är på korttids och får ha skoj och gubben är och jobbar på Race of Champions. Jag kan verkligen lägga fokus bara på mig själv 👍🏼 jag skrev av mig lite hur ett bakslag kan se ut i min fibro i förra inlägget här på bloggen och är nån intresserad att läsa mer så finns det där, men i övrigt ska jag försöka förtränga det onda så långt bak som möjligt i mitt mentala, å lägga all min fokus på allt annat positivt & på dagarna där framåt, då det vänder till det bättre 👌🏼 å nyss ringde Max från korttids och jag sa: ”…är du på korttids nu?” Och Max svarade med ett sån där lycklig och fnittrigt nöjt skratt med ett stort: ”…jaa-a” 😁☺️ så jag sa: ”…ha nu så superskoj och njut” och Max svarade: ”….det ska jag” 👍🏼 så det är sååå härligt att höra honom så nöjd och glad 💛 känns som bästa starten för denna helg 👌🏼
Max ringde igår till mig, när han kom till korttids efter skolan, med sån där glädje på rösten, så jag såg framför mig hur ”smilbanden” gick från öra till öra medans han pratade. Han sa: ”…nu har jag kommit till korttids” superlycklig på rösten och jag sa typ …”vad härligt” och då säger Max: ”…å vet du mamma, vi ska äta hamburgare” (!!) totalt överlycklig 😁👌🏼✨ …
…sedan ringde han även i morse och berättade att han skulle gå till skolan och att han sovit bra 💛 Alltså finns nog knappast nån bättre känsla än då barnen är lyckliga och mår bra 🙌🏼✨ sån tillfredställelse & trygghet som infinner sig i mammahjärtat 💛 tänkte samma sak då dottern kom in på sin efterlängtade utbildning och den totala lyckan. Å nu är bägge barnen igång med nya inriktningar i livet som är så spännande. Å det viktigaste av allt, enligt mig, är att de gör något de tycker om. Något de själva valt att göra och som de är intresserade av. Å det ju lika spännande att vara med nu och se de små stegen de gör framåt i livet, precis som när de var små. Blir så kul att följa de olika små inriktning de gör och hur alla erfarenheter kommer ta dem vidare till nya sakerna👌🏼 Det är såklart en omställning för oss föräldrar oxå, speciellt det här att inte ha dem hemma, men så nyttigt för oss oxå att hantera ☺️ å såklart blir det ju speciellt med Max, där stöd och hjälpbehovet hela tiden finns och gå från det till total tystnad och att inte behöva tänka och planera för minsta grej hela tiden, i 3 hela dygn, de dagar han är på korttids, det är ovant efter 15 år. Det låter kanske inte mycket, men för oss är det ett stort steg ☺️ Men känns så bra för alla parter och det bästa beslut vi tagit och helt rätt i tid för oss. Älskar känslan att vi får längta efter varann, en känsla som vi inte fått känna så mycket tidigare 👌🏼 men så viktigt att ta de där stegen, i en ny inriktning, även om det känns lite skrämmande från början. Å allting går ju ändra, skulle det inte funka, så vet man ju det, men att prova och det blir lyckat, det är sååå värt det 👌🏼
Oj vad Abbe söker efter Max på morgonen, han har sprungit upp flera gånger och så hör jag hur han söker i alla sängar 💛 å det gjorde väl inte saken bättre att den andra husse även for iväg med flygtaxi på morgonen, snacka om konstig morgon, ingen rutiner som vanligt ☺️…
Hi-hi, jag tror vi har en grabb som trivs som fisken i vattnet, där borta på korttids 👌🏼✨ han hade sovit bra i natt och ända till klockan 07 tiden 👍🏼 å idag prövade jag ringa honom efter skolan och då hade han nyss kommit till korttids och inte var han väl så sugen surra med mig då 😁😆 så det blev ett snabbt samtal, ingen prio morsan i detta läge, vilket är helt UNDERBART 💛 Jag njuter för hans skull jag oxå. Å under alla år har vi ju levt med att han nästan jämt blivit sjuk då det varit inplanerat något. Å har det inte varit han, så har min sjukdom satt käppar i hjulet. Så mycket som vi har behövs ställa in under åren och jag lever fortfarande kvar lite i det och då det nu varit inplanerat saker i höst, såsom till exempel syrrans flytt, innebandycupen och nu då korttids, har hela tiden tanken snurrat: ”..undrar om han är frisk då” och jag har hållt tummarna och nu helt GALET så har han varit frisk hela hösten, efter skolstart (!) Inte en enda bacill, så otroligt härligt 🙌🏼 så jag har FULL FÖRSTÅELSE att han njuter där borta och jag är såååå glad för hans skull 💛 nu blir det en natt till och så kommer han hem efter skolan imorgon 👍🏼
Tecken som stöd
Tänkte jag skulle berätta lite om hur vi startade med ”tecken som stöd” åt Max då han var liten. Så från början blev det främst jag , pappa Jonas och storasyster Fanny som började smått att lära oss de allra första tecknena, för att komma igång. Så det blev: ”äta – välling – sova – tutte – blöja” ✨ sedan tog vi ungefär ett till två nya tecken i veckan och smög in. Efter ett tag frågade jag om de närmaste i familjen runt Max var intresserad att komma hem till oss och att vi körde en egen ”teckenkurs. Vi drog igång detta då Max var 11 mån gammal. Vi körde sedan 1 träff i veckan. Här ser ni några bilder från sommaren 2008 då vi hade en ”kurs” ute på altan….
…Max älskade vara i centrum och om ni swipar så tecknar nog pappa Jonas ”älg” och mormor ”klossar” jag ”skola”, farmor ”glass” och farfar ”tupp” ✨Vi startade upp teckenkursen allra första gången den 9 Mars 2008. Strax innan Max skulle fylla 1 år. Denna sommar då vi tog bilderna var Max ungefär 1 år och 3-4 månader. Då tecknade han själv dessa ord och i denna ordningsföljd: ”äta – kissen – bil – bada – fanny – kossa – skor – hund – mamma – pappa – telefon” ✨ Jag är otroligt glad att vi startade dessa träffar. Det är ett helt suveränt sätt, att lära sig tecken. Vi hjälptes åt och man har lättare att lära sig tillsammans med andra, då man får repetera, även då de andra tecknar. Jag tror aldrig vi skulle ha kommit så här långt om vi hade ”harvat” på själva. Dessutom fick ju Max ett otroligt bra grund, då alla närmaste runt omkring honom tecknade med honom. Han är lyckligt lottad att ha så många engagerade och träningsvilliga kompisar =) Det var mor- och farföräldrar, farbröderna, morbror och ”moster” och så vi. Så vi var totalt 11 stycken. På sista bilderna var storasyster Fanny då 7 år och höll i kursen. Hon var otroligt duktig på alla tecken och lärde sig snabbt. Vid detta tillfälle är det December 2008. Max var 1 år och 9 månader. Det hade verkligen exploderat i hans teckenförråd och kommunikation. Han tecknade mellan 40-50 tecken då och förstod många fler. Jättekul! Alltså jag älskar tecken och vilken kommunikation det kan ge snabbt & underbart att Max kunde göra sig förstådd 🙌🏼
[8 nov 2010] Om vi då fortsätter med våran ”teckenkurs” vi hade, så tränade vi ju även teckna bokstäverna vid nått tillfälle och då tog vi Max träbokstäver (som jag skrev om tidigare ) som han tränade att ljuda med och så fick Max dela ut dem till deltagarna och då fick han träna på att se vilka bokstäverna var och att ljuda dem samtidigt som gruppen ska kunna teckna dem. Å då de tecknade dem, så blev det oxå en repetition för Max. 2 flugor i en smäll 👍🏼 …
…Max hade ju även ärtpåsarna med sina ljudbokstäver på. Så vi gjorde likadant med dem, han hade dem i en låda mitt på bordet, men då fick Max kasta dem istället och det blev ju roligt 😉👍🏼 deltagarna fick även hitta på och teckna ett ord till bokstaven oxå. Exempel ….”n som i nysa” ✨ Vi hade ju alltid skoj på dessa teckenkurser och det brukade bli många roliga skratt. Det är sällan att jag skrattar tills tårarna sprutar, men det har jag gjort vid flera tillfällen, just på våra teckenkurser. Allt från att vissa tecknade en helt knasig mening, till att vissa hade problem att böja fingrarna 😂 å jag ska efter detta dela ett filmklipp, där ni kommer skratta så ni gråter, just från detta tillfälle på teckenkursen 🤣🤣 ( och oj vad trä vi hade i köket förr 🙈🙈)
Alltså SKRATT-VARNING 🤣🤣 detta var ju då på vår teckenkurs 8 nov 2010 och Max har ärtpåsarna med bokstäverna på och ska själv ljuda dem och sedan kasta till deltagarna. Men han flikar in lite ”nöff-nöff” och låter som en gris oxå, bara för att han älskade vara i centrum och få reaktioner 😁😆😂 i filmen så ljudar Max till exempel ”n” och sedan när han kastat den till morfar så tecknar han ”n som i nysa” ☺️ och hör ni storasyster Fannys skratt 😂😂😂 ja herregud sån tur att jag filmade detta ögonblick 👌🏼✨💛…
Japp, nu åkte han iväg och kommer inte hem förrän torsdag (!) så såklart har jag tagit några extra kramar för att klara mig ☺️ å Max är såå laddad att sova borta & det är så underbart att se hans förväntan och se honom trygg i det. Han har gått med världens smile hela morgonen 😁 och bus-Max ringde sen även från taxin och sa med värsta busiga rösten: ”…mamma, nu slipper jag dig till på torsdag” och skrattade gott 😁😁 Älskade busungen 💛 så nyttigt att vi får längta efter varann nu oxå 👍🏼
Ja, ibland är det som så självklart och tydligt då man kommer till ett nytt vägskäl i livet, eller hur? Både stort som smått. Att det blir som en liten ”ny start” med ny inriktning, nytt att utforska och som samtidigt är en liten utmaning som i slutändan ger oss en erfarenhet rikare i livet. Det känns som om vi fick oss en ny inriktning i samband med att Max nu håller sig frisk & slipper behandling och att han nu testar korttids de här dagarna ⭐️ det känns så rätt i tid och tror det kommer bli så bra för Max på så många sätt & framförallt för att han själv är så positiv och vill frigöra sig mer hemifrån och stå på lite mer egna ben. Så just därför att det känns så rätt, så känns det inte heller jobbigt på något sätt för min egen del, fått en del frågor om jag tycker det är jobbigt, men jag är bara sååå glad om han är glad. Jag skrev tidigare ikväll och frågade personalen hur det gick för Max och de svarade: ”…det går bara bra för Max. Han har spelat biljard och bandy tillsammans med mig och två andra barn. Han känns trygg och lugn” ✨ så det kändes fint att höra 👌🏼 sedan skrev hon att han kom upp några gånger då han lagt sig för att sova, så hon hade suttit inne på hans rum i fåtöljen tills han somnat. Då hade han somnat gott och hon avslutade med att: ”….så hoppas ni där hemma också kommer att sova gott i natt” 💛 och jag kommer sova gott, jag vet att Max känner sig trygg & jag är inte orolig på något sätt, utan vi är på rätt plats i livet, där vi ska vara nu, känner jag. Det enda är väl att jag saknar vår ”kindis” vi gör varje kväll innan vi går och sover. En enkel kind mot kind och säger godnatt, men den får jag ju snart igen, så jag får längta lite bara 💛 å så Abbe är lite fundersam vars husse är, han är så van våra rutiner som blev lite annars idag ☺️
Ett nytt liv... 