Tisdag den 9 September 2008
Att man aldrig lär sig……
Nu sitter jag här mitt i natten och kan inte sova. Värken är urjobbig i kroppen och huvudet bara snurrar då jag lägger mig på kudden. Men absolut självförvållat. Alldeles för mycket på programmet idag, då pallar inte kroppen.
Morgonen började med ett besök på habiliteringen för Lek & Rytmik. Idag var det ett par barn till med, så de var 5 st. Max hade jätteskoj och var duktigt och bidrog med diverse rörelser i sång och lek. Jag är lite imponerad, han är ändå bara 1 1/2år och resten av barnen är runt 4-5 år. Men inte är han direkt blyg. Jag tror det är jättebra träffar för honom både rörelsemässigt och den sociala biten och framförallt att man ser att han har roligt. Idag kunde vi även vara med på fikat efteråt och det var trevligt att sitta och surra lite med de andra föräldrarna en stund.
Fint väder ute även idag. Så efter Max sovit en tidig middag hemma (eftersom han somnade på väg hem från gympan) så blev det sedan att gå ut och vara ute. När Fanny kom hem från skolan, tog vi en promenad tillsammans till ”moster Erika” och fick fika. Mums!
På programmet hade jag även en ”tjejträff” där vi är några tjejer (lät ungt va?!!=) i byn som träffas och bara surrar och fikar. Jag velade länge fram och tillbaka om jag skulle fara. Kände mig inte på topp. Skulle ha stannat hemma. Men det kändes kul att få komma iväg och surra ett tag, så jag for….
….så därför sitter man nog här. Trist! Få se om det blir en helvandranade natt eller om det går att krypa ner om någon timme. Något man aldrig vet.
Idag gick jag in i min gästbok här på bloggen och kikade. Jag hade fått en ny hälsning och den var något alldels extra:
”Hej! Vilket arbete du gör! Din blogg är så underbart bra! Jag är ofta inne o läser o tar del av era erfarenheter ert arbete o era framgångar. Det är så härligt att få ta del av Max i hans utveckling. Jag blir så glad när jag läser din blogg. Våran Ester är 8 månader nu. Max hemsida har hjälpt oss så mycket. Sedan hon var nyfödd har jag varit inne o läst, kollat på bilder o snappat upp era metoder o testat dem på Ester. Bättre uppdaterad kan jag inte bli. Så tack så oerhört mycket för ditt fina arbete”
Tack Sara, det värmde oerhört mycket! Det gör att man vill fortsätta skriva. Man får sig en tankeställare att faktiskt bloggen kan vara en hjälp till andra. Det känns konstigt att vi skulle vara några förebilder till andra, vi som känner oss som nybörjare i allt som rör Max. Det är då man börjar tänka efter. Jo, vi har hunnit en liten bit på väg i ett nytt spännande liv. Nu finns det andra familjer som kommer efter oss, där vi en gång har varit. Så då blir jag glad att lilla jag och min familj kan inspirera andra.
Just nu önskar jag bara att den där goda fén från Fannys alla prinsesstidningar, fanns på riktigt. Så jag fick trolla bort min onda kropp och kunde få tillbaka ork och energi och en fungerande kropp. Tänk om man kunde trolla bort min ”Fibromyalgi” som sjukdomen heter. Tänk om man bara kunde få ett år, eller en månad, eller bara en dag, utan värk. De senaste 6 åren har jag inte haft en enda dag som varit värkfri. Det är konstigt att man till en viss grad oxå lär sig leva med det.
Usch, vad det låter som klagan idag (eller inatt). Nej, nu ska jag göra ett försök till att gå och sova. Antigen går det eller så går det inte. Imorgon har vi besöket hos logopeden på förmiddagen. Det är då vi ska få något form av träningsprogram till Max. Så det blir intressant. Så då skulle det vara bra med några timmars sömn före…..
Ett nytt liv... 