Måndag den 19 Januari 2009
Ja, idag startade det vanliga schemat på dagis.
Vilket även innebar att lämna över Max i hallen och inte följa med in. Jag tänkte just…få se nu…..hur det går. Men jag gav honom en kram och lämnade över honom till Ingela, hans resurs. Vinkade hejdå och han vinkade glatt tillbaka. Så härligt.
Sedan när jag hämtade honom, så får jag höra att allt har bara gått bra. Inga ledsna miner alls. De sitter vid bordet och har just ätit lunch. En söt liten tjej sitter mitt emot Max vid bordet och hon tittar på mig och informerar mig:
”jag kan tala om att Max har ätit…..och så har han druckit”
Så söt. Ingela berättar att den här tjejen är väldigt intresserad av Max och har lärt sig göra hans eget tecken. Hon berättar en roligt grej…..
Idag då de satt vid bordet och åt
så tecknar tjejen tecknet för ”Max” till Max.
Då tittar Max på henne och tecknar
tillbaka ”duktig” till henne. (hi,hi)
Här är en bild som Ingela tog tidigare på Max, då han hade krypit in i en koja som de gjort genom att sätta ett tygstycke över ett bord.
Max satt och gjorde något med en gaffel och till slut
ser Ingela vad han gör, han matar ju lejonet
på tyget såklart =)
Idag blev vi bortbjudna på middag hos farmor och farfar. Vilket lyx få komma till dukat bord. Vi var ju även och åt hos mormor och morfar lördag. Mums! Tänk om det vore så jämt, det skulle man fort kunna vänja sig med =) Tänk om hade kunnat ha en anställd kock. Slippa bry sig om att handla och laga mat. Oh, så skönt!
Dröm vidare tänker nog ni, va?!……..=)
Ett nytt liv... 
Hej!
Vilken kille ni har! Så härligt att det går så bra på dagis. Jag blir alldeles glad över att läsa om er Max, fast att jag inte känner honom.
Maria, Sagas mamma
Tack du!
ja, det är kul då dagis fungerar bra. Tror han kommer lära sig en massa roliga saker och få en massa kompisar =)
/ anna
Tack för en fin hemsida!
Har följt er och såg idag om Max och hans bravader på dagis. Blir rörd då vi själva har en liten Samuel med samma diagnos, 15 månader. Samuel är vårat första barn och det bästa som hänt oss, vilken liten gofis.
Första barnet och ororn är stor hos mig som mamma, lämna..oj oj..hur ska man klara det då man suttit ihop så länge..men det ska väl gå det med, han kan ju inte gärna hänga ihop med mig hela livet ”ler”
Tack för en fin sida och lycka till med Max!
Kram Maya
Hej Maya!
Jag håller med dig om ”oron med första barnet”.Man har ju sina barn dygnet runt och så ska man lämna iväg dem. Men du ska se att det kommer gå bra. När man ser att de trivs och har kul och hur mycket de lär sig, så går oron över i glädje istället. Jag tycker det har gått lättare med Max då han är andra barnet, då vi har varit med en gång förut. Dessutom har vi så tur att vi har ett underbart dagis att lämna Max till och det känns bra tryggt, ingen oro alls.
Jag får önska lycka till (men det kanske är ett tag innan eran lille ”gofis” börjar ?!
Ha det gott!
/ Anna
Barn är väl underbara. Ler då jag läser Max konversation med flickan. Så snabba de är på att lära sig dé små. Ska snart komma och hälsa på kram
Ja, vad vore livet ut barn =)
De förgyller verkligen tillvaron.
Det där med besök…lät trevligt, Linda =)
/ anna
Visst blir det en speciell kontakt mellan barn och barn, det finns en nyfikenhet hos barn som man avundas och som man önskar att alla vuxna fortfarande hade kvar. Vad skönt att det gick bra på dagis…det är alltid en oro man har som förälder att det inte ska funka. Ha det bra!! // Anna
Hej Anna!
(vackert namn =)
Ja, lite barnasinne skulle alla ha kvar lääänge,
tänk så kul vi skulle ha då =)
/ Anna