Fredag den 4 December 2009
Idag har vi varit på Habiliteringens träff för familjer
som har barn med Downs Syndrom i Piteå. Det var väldigt trevligt. Många kom, både gamla bekanskaper men även nya. Fick bland annat träffa en lite kille på 3 månader……mysigt!
Ibland tycker jag inte att det var längesedan Max låg som liten bebis i famnen och att det gått så fort till 2 år och 9 månader. Men samtidigt ibland känns det som om vi har upplevt sååå himla mycket med Max, så jag kan ha honom äldre än vad han är. Så ibland känns det konstigt!
Det var både föräldrar, syskon och resurspersonal från förskola. från habiliteringen var det arbetsterapeut, sjukgymnaster, kurator, psykolog. logopeder och en ny i teamet, som jag inte riktigt hajade hennes arbetstitel, men typ ”specialpedagog/beteendevetare”.
Lek & rytmik…….
Idag börjades det med lek & sång för alla både stora och små i gympasalen. Ett uppskattat inslag av barnen. Jag tog förstås flera kort och helst hade man ju velat visa upp alla barn, men det får ju bli våra barn då jag inte kan lägga ut någon annan här.
Ni skulle ha sett den
GLADA minen….då de
plockade fram den stora trumman.
Då Max gick på Lek & Rytmik tidigare så fick de alltid spela på denna och sjunga. Det är ju så skoj att stå vid trumman och få slå på den med de stora trumpinnarna medans alla andra sjunger …
”Å Max han spelar på trumman han spear medan vi sjunger så här…goddá, goddá, hur mår du idag, vi hoppas att du mår bra….”
På första bilden fick de även instrument att använda i en del låtar. Koncentrerade barn som lyssnar vad sjukgymnasten säger =) På andra bilden ska barnen springa från en bänk och kasta sig i en madrass då det är deras tur. Superskoj!
Mumsigt fika…..
Efter det gó fika tillsammans och seda fick vi dela upp oss. Arbetsterapeut och sjukgymnaster tog hand om alla barnen med lek och pyssel och vi föräldrar fick sitta och prata om ditten & datten. Det är guld värt!
Vi fick bland annat information om en studiecirkel som 5 av de andra föräldrarna går i Karlstadsmodellen, som är en modell för språkträning. Studiecirkeln låter så intressant och bra och det känns tråkigt att jag inte är med. Men jag tog beslutet att inte vara med tidigare då förfrågan kom eftersom det är långa arbetspass, då de väl träffas och min kropp orkar inte. Så lite tips fick jag och det sitter ju inte helt fel då man själv försöker hanka sig fram mellan lämpliga övningar och dylikt här hemma.
Ho-ho-ho….
Små tomtar fanns
det i pysselrummet =)
Men man fick vara
snabb om man skulle
hinna föreviga dem.
Det blev nog lite varmt
med luvorna inomhus.
De rykte fort av sig dem igen.
Men de var söta som socker =)
När vi kom hem blev det förstås middagsvila efter lunch. När Max vaknar så vill han gärna mysa i sängen eller i famnen en stund. Det är mamsens älsklingstund på dagen men en varm och gó kille i famnen…..
….idag när han sitter i min famn, mot mig med tutten i mun, så börjar han stryka mig med bägge händerna efter bägge kinderna, med sina goá, varma händer. Sedan tittar han mig i ögonen och tar ut tutten och säger…
”min mamma” !!!! Tror ni att mamsens ögon kunde vara torra då….åhnej. Vilken känsla. Den kommer jag ta med mig i mitt hjärta läääänge…..
Ett nytt liv... 
Jätte inspirerande blogg Anna. Även om jag själv inte har några barn så läser jag varje dag. Kul att se att du ger så himla mycket till din familj och vilken fin familj det är. Har skrivit förut att jag jobbar med barn som har down syndrom och nu har bloggen blivit tipsad till alla föräldrar! Kul att du lägger upp tips på hur ni jobbar med språket också då jag vet att fantasin kan sätta många gränser men den verkar du ha ett ton av! Så tack för en superbra blogg på många sätt! kram Therese
Tack för alla fina ord. Jag blir alldels rörd och det känns fortfarande så konstigt att det finns dom som du som följer bloggen varje dag!!! Smickrande…. men kom ihåg att jag är en vanlig mamma och ingen expert på något sätt. Utan jag gör det som känns inspirerande för mig och mina barn och som känns bra.
AVUNDSJUUUK!!!!! Vilken bra habilitering ni verkar ha!! Vill ju också träffas…
Härligt att höra ”min mamma”…förstår att det blev bkött i ögonen ;) Max är verkligen jätteduktig med språket… eloge till dig och ditt arbete som du lägger ner!!!
Trevlig andra advent!
Kram Annica
Ja, Annica det var superroligt att träffas, speciellt då det inte har varit några träffar i Sunderbyn nu. Jag njöt hela tiden, kan jag lova! vår habilitering är super!
Ja, alla kärliksförklaringar man får från sina barn betyder så otroligt mycket. Fanny gjorde då de pysslade med habiliteringen ett jättefint kort med en ängel på ”till mamma”. Det värmde oxå gott!
Sedan tror jag inte att jag lägger ner en massa mer jobb än någon annan med träning på Max. Det går i vågor…det där. Viktigt att det finns en balansgång mellan att bara vara en familj och flika in lite ”träning”. Jag tror dock att jag har en duktig ”elev” och det inspirerar förstås =)