Trista efterdyningar….

 

Jaha, då sitter mamsen här, mitt i natten igen.
Resten av familjen sover, sedan flera timmar. Jag har försökt
ett par gånger att sova, men det är bara konstatera att det blir
andra natten i rad med en intensiv värk och yrsel så fort jag
blundar. Egentligen är jag dödstrött, men det går inte att
somna när min följeslagare Fibromyalgin, är på detta humör.

Hemska stolar….

Jag och storasyter var ju på ”prio-syrran grej” i fredags.
Vi var och såg Grease musikalen. Den var i Coop Arena
i Luleå. Vi satt uppe på läktaren och det var otroligt
långa och jobbiga 3 timmar !!!

Missförstå mig inte, musikalen var helt OK, men det var
ändå svårt för mig att njuta av den, sittande på hårda, tunt
buntade trästolar. Efter 15 minuter, började jag  titta på den
stora klockan mitt i ishallen och började fundera, redan då, 
hur jag skulle fixa det. Jag försökte ändra ställning, på den lilla,
hårda stolen, typ hela tiden. Medans Fanny smaskade godis,
knaprade jag andra piller, för att inte få någon smärttopp, som
inte går att bryta. Jag satt och var orolig att jag inte skulle fixa
det. Bara tanken att försöka tråckla sig ut i mörkret, mellan alla
andra, kändes jobbig och tanken på om jag då skulle lämna Fanny
själv eller behöva dra med henne och hon skulle missa musikalen.

De hade en 25 minuters paus, mitt i och det var då fruktansvärt
tur. För då var det sååå nära att jag givit upp. Men då jag skulle
ta mig upp från stolen då, var det knappt, jag fixade det. Det var
som om kroppen fastnat i en ställning och jag var sååå stel.

Musikalen var helt OK och bäst var nog de sista 15 minuterna
(trots att jag bara önskade att det skulle sluta då) för då drog de
genom alla låtar igen och showade och öste på scenen. Det var
verkligen kanon.

Fick mail av Pär Johansson….

Apropå musikaler så mailade jag tidigare Pär, på Glada Hudik
teatern och frågade om de inte kunde komma upp till oss i norr.
Men tyvärr, alla ni som hoppats, så svarade han:  
inte då nästa år (då de har sverigeturnén) men kanske i framtiden”.
Så man får väl försöka njuta av dem på TV istället.

Om de kommer upp till norr sedan, så får man väl ta med sig värsta
fotöljen, eller massor av dynor, om de kommer till samma arena,
för jag kommer aldrig mer sitta och se någon musikal, i så dåliga
stolar, igen. Man sitter ju ta mig sjutton bättre på en biograf, som
håller på hälften så länge. För jag kan tycka, om man har betalat
en massa pengar, för att se en musikal som är hela 3 timmar lång,
då borde man väl få sitta bra?! Jo, jag vet, jag är ju mer känslig.
Men till och med Fanny som är ung och frisk, började klaga på
träsmak och ont i ryggen efter halva föreställningen.

Ja, lite trist….

..är det ju förstås med alla dessa bakslag jag ska få, så fort
jag far bort och gör något skoj. Men det känns ändå viktigt för
mig att prioritera mina barn, då jag kan. Jag vill någon gång ibland
känna mig som en ”vanlig” mamma. Men tyvärr blir det ju kortvarigt.
Idag har jag ju då fått vara världens tråkigaste mamma, som inte
orkat någonting och som spenderat dagen antigen i sängen eller på
soffan.

På måndag har jag läkarbesök och då har jag förhoppningen att
han antigen, har en ny kropp åt mig,  eller att det har kommit
någon mirakelmedicin. För oj, vad det skulle vara underbart
att få uppleva en dag utan värk. Men främst, få vara en vanlig
mamma och en vanlig fru, som orkar det, som man normalt
ska orka. 

Nu är klockan 01.30. Få se om jag försöker sova en stund
sittande i fåtöljen här nere, eller om jag smyger upp i min
säng och ställer upp ryggstödet högt där. Ibland kan jag
lyckas slumra om jag sover sittande. Ibland inte.

6 svar på “Trista efterdyningar….

  1. Oj oj vad jag känner med dig Anna, du som verkligen hade sett fram emot musikalen och så ska du få det så besvärligt efteråt. Hoppas att det snart känns bättre, och jag håller tummarna för att doktorn har någon mirakelkur åt dig. KRAM!

  2. Vad synd att du inte kunde njuta av musikalen. För mig gick det bra då men är sämre nu. Har precis sett Max och den pratande polisbilen. Din blogg gör mig glad och får mig att se allt det lilla i vardagen som betyder så mycket. Det är inte de stora som gör livet det är allt det lilla som finns runt oss.

    • Så ni var oxå där, Linda ?! Vad synd vi inte träffades.
      ja, visst är det charmigt, då han surrar i polisbilen.
      Jag tycker som du, det är ju det lilla i vardagen, som
      är så toppen. Jag är är så förb……lycklig av att jag
      har min familj och mina ungar, som ger mig en massa, var
      eviga dag =)))

    • Tusen tack gulliga Carita!
      Styrkekramar är altid bra att få och de tar jag så gärna emot ;)
      Jorå, efter regn, kommer ju alltid solsken. Ibland tar det ju
      bara lite längre tid innan solstrålarna kommer fram igen.
      Men som tur är, vet man att de finns där och att de kommer
      till slut. Då kan man sedan lämna det tråkiga bakom sig för
      denna gång oxå.

Lämna gärna en kommentar:

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.