Mitt i juletid ska jag vara lite
missnöjd över vintern. Eller egentligen
är väl min Fibro bovet i dramat, som gör
att vinterhalvåret inte går hem hos mig.

Bara det faktum att alla kläder ska på,
först sina egna och sedan hjälpa Max
med overall och allt. Bara det varje
morgon och det känns som jag haft
värsta träningspasset.

Bilrutan…..

Aaargghhhh….så frustrerande det
är med is på rutan på bilen…

bild lånad från nätet

…trots jag haft kupévärmare på morgonen, så
var det som pansarplåt på rutan som skulle bort,
för att överhuvudtaget kunna kika ut. Pust!

Dagen körd….

Så nu känner jag att dagen är körd.
Blev helt slutkörd av allt skrapande.
Värken har redan tilltagit och ffa den högra
handen gör så ont, har haft extra besvärligt i
den ett tag och nu blev det hundra gånger värre.

Racerbilen i taket….

Så nu blir det att grabbarna får hissa upp
racerbil i billyften i garaget och att jag får
börja köra in bilen. För så här kan man ju
inte ha det resten av vintern.

Goa ungen min….

Efter jag äntligen fått rutan ”körbar”
på morgonen efter skrapat i omgångar,
så sätter jag mig in i bilen igen för att kunna ta
oss till förskolan. Antagligen satt jag mig
med en stor ”PUST”! ….för Max säger från
baksätet:
”…mamma?”
”…ja?” svarar jag och tittar på honom.
Då sätter han huvudet lite på sne och så säger han:
”…..hur är de?” med sån där lite bekymrad röst och min ;)
Jag svarar:
”…det var lite jobbigt att skrapa rutorna idag”
Då säger han:
”…stackars mamma” , lilla goa ungen min :)