Kalas & bakslag

Igår var vi iväg på
kalas. Max mormor hade
fyllt år så var dit och
fikade en massa gott..

img_7707

..Max hade ritat en teckning
till mormor, deras stuga och en
randig mormor ♥

img_7709 img_7713
img_7717 img_7716

… små kusinerna hade roligt och
de lekte nån lek, där Max satt på
en tron (i fotöljen) och var kung
och så fick vi komma och få lite
”order” här är det Max pappa
som får order och jag fick till
exempel order
:” …du får gå och mocka
skit hos hästarna” ;)

Bakslag

Jag har dock lämnat en
hemsk natt bakom mig med
värk, yrsel och domningar
och annat skit, kroppen fixade
nämligen att jag rantade 2
dagar efter varann med
föräldramöte och kalas 😫👎🏼

Jag låg ju redan igår
på dan, men så for jag ändå
på kalas och hade trevligt, för
även om kroppen sa NEJ innan,
då det bara pyrde värk, så sa
huvudet JA JA JA 😉 och jag
slängde i mig ”doping” och for.

Jag tänkte dock igår att någon
kanske frågar hur jag mår, men
tydligen så syns det som vanligt
inte så mycket utåt, för ingen
fråga och på ett sätt är det ju
skönt, gillar inte att fokusera på
det, men samtidigt blir det så
jag tror att ingen uppfattar
hur jag mår ibland.

Men otroligt skönt fara på ett
kalas i ett par timmar och surra
om allt möjligt, få det sociala
surret och förtränga värken ett tag,
men tyvärr får jag ju då äta upp
det efteråt istället.

Då trappar kroppen upp det
till något som  ”exploderar” i
ett bakslag de luxe 🙁 och min
natt blev hemsk. Värk, värk och
åter värk…yrsel, domningar i
armar, ben och läppar och
illamående på det och samtidigt
som det inte går att sova och jag är
så trött att bara ögonlocken vill
fara igen. Suck.

Absolut skit-trist att alltid få
sota för att haft trevligt….

thumbnail_img_7820

….ibland behöver jag läsa
sån här text för skapa styrka 👊🏼
Det är ju en enorm styrka att
orka  leva med värk och smärta
dygnet runt. Det är så påfrestande
för psyket att varje dag mötas av
den molande värken som ALLTID
finns där, sedan 14 år tillbaka.
Jag satt först ut den här bilden
ovan, på instagram med text under,
men fortfarande har jag så sjukt
svårt att skriva om min sjukdom,
det känns som jag ”fiskar” medlidande
då, fast det inte är min tanke. Så jag
tog bort den efter en liten stund, precis
som många gånger tidigare.

Jag vill väldigt gärna upplysa hur
det är att leva med min sjukdom,
göra den mer synlig, men samtidigt
vill jag inte belysa det så mycket,
för då känns det som om sjukdomen
växer och tar över, lite jobbig
balansgång där. Men nu har jag
då skrivit lite här idag och ska
försöka låta det står kvar ;)

Har skrivit tidigare på bloggen
om min fibromyalgi och
klickar ni här >> så kommer
nog alla ”samlade inlägg om
det upp,om nån vill läsa mer.

…nu är det är ju fredag
👍🏼👍🏼 bara kriga på, hitta
ljusglimtarna and going on,
no matter what 👊🏼

Försöker nog bädda
ner mig och se om
sömnen kan få ta över
mig ett par timmar, utan
att ”herr värk & smärta”
eller ”fru yrsel” eller annat
väcker mig och ser fram
emot fredag eftermiddag
och kväll då alla kommer
hem för fredagsmys ♥

/ Anna

 

Annonser

Lämna gärna en kommentar:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s