Alla hjärtans dag
började bra och slutade
lite mindre bra.
Max fina saker
Max kom hem
med så fina saker från
skolan på Alla hjärtans dag,
de hade gjort både en tavla
och ett kort ♥
.
… så vi har så himla
fint i köket just nu ♥
Middag
Sedan var storasyster
barnvakt åt Max, medan
vi for ut och firade vår
bröllopsdag med en
middag på tu man hand…
.
…så mysigt och gott!!
Jag säger just till gubben
i bilen, vad härligt att vi
tog oss iväg, brukar annars
vara en sån sak som kan bli
inställd hos oss, antigen på
grund av att jag inte orkar eller
att Max blir sjuk då han är
infektionskänslig. Så jag sa just
att då Max varit frisk såå länge
nu, så tänkte jag att han säkert
skulle hinna bli sjuk och det
inte skulle bli av. Så vi var nöjda
där i bilen och njöt lite av att
vara så där proppmätta av utsökt
mat och sedan fick vi samtalet ;)
När vi är på väg hem och
bara är 5 minuter hemifrån,
så ringer storasyster och säger
”…Max kräks!!”
Så vi fick avsluta kvällen
med en spyhink och en
massa kräkningar. Men vi
hann i alla fall ut och äta ;)))
Supertuff natt
Ja, herregud vad Max
kräktes under natten
till onsdag…
.
…först med 5-10 minuters
intervaller från 19.30 till
02 tiden och sedan med en
halvtimmes intervaller fram
till 06. Stackarn.
Så huvva så knäckt kille
och svårt få i honom något…
.
…sedan vid 13 tiden
ett bakslag igår med
ytterligare kräkningar
och sedan sov och sov
och sov Max och jag
försökte pytsa med
vätskeersättning lite
då och då.
Även gjort så i natt och
så härligt då han då på
tidig morgontimma,
frågar om han får se
fotboll på iPaden…
.
…då kom vändningen,
var lite orolig att vi
skulle behöva få hjälp att
få i honom något, men
nu svarade kroppen bra
igen på vätskeersättningen.
Så nu bara ta det lite lugnt
och komma igång med en
mage igen då. Å ingen annan
har fått något än, så vi hoppas
det stannar så.
/ Anna
Samma här i skrivande stund!! Usch och tvi! Lenni ligger och skruvar på sig i sömnen och gnyr och gnäller. Tur att ni hann ut och äta i alla fall! Krya!
Ja, fy bubblan, magsjuka är det
absolut värsta som finns. Sån
dödsångest så huvva. Känslan
där man sitter och känner att det
stegrar sig och ”är på gång”, den
ångest som infinner sig då, den är
hemsk, jag skulle kunna sitta och
lova vem som helst , vad som helst,
bara denne kunde göra att jag slapp spy.
Ja, här har vi nu gjort bort den, både
Max och jag. De övriga verkar klara sig.
Hur går det hos er? Bara Lenni eller?
Har han piggnat på sig? Krya på er till er!