”…onsdag 7 feb,
igår låg jag med
min iPad” ✍🏼 …
.
.
…idag hade jag velat
krypa ner i skolväskan
hos dottern, idag ska de
få lyssna på Pär Johansson
grundare av Glada Hudik
teatern 👌🏼 skulle sååå vilja
höra honom föreläsa nån
dag, en riktig förebild, så
idag är eleverna på Strömbacka
skolan i Piteå lyckligt lottade
och kommer få så många
kloka och tänkvärda ord
med sig därifrån 👍🏼✨
Löpbandet
Blir numera en morgonrutin
för mig att gå på löpbandet
efter Max farit på skolan 🚶🏼♀️👍🏼
så nu efter några veckor med
det så vill jag säga att jag är
supernöjd 👌🏼 jag har längtat
efter detta i sååå många år.
För mig är det så stort att få
”träna” lite trots min pissiga
sjukdom. Har alltid saknat
träningen som var en stor del
av mitt liv tidigare. Men ni ska
ju inte tro att det går fort eller
långt, typ ligger nu på 800 m på
15 minuter. Men allt blir oxå
mer intensivt på ett löpband,
det är helt annars än gå som
vanligt. Men bara det att gå i
15 minuter sådär statiskt känns
helt underbart 👌🏼
.
…å ”tävlingsmänniskan”
i mig försöker hela tiden
”öka” på nått litet sätt, typ
gå något steg längre eller
1 minut längre eller nått
sånt 😉 så jag tror, om jag
skyndar väldigt långsamt
och tar det lugnt och
”bygger upp” något, så
måste ju detta vara bra
på många sätt och det ger
värsta boosten varje gång
efteråt 💪🏼 och samtidigt
känns det som jag knäpper
sjukdomen lite på näsan och
säger ”…du kanske styr en
stor del över mig, men
övertaget ska jag ha” 👊🏼☺
det är helt underbart att
stoppa fast iPaden, sätta på
lurarna och se något på play
samtidigt, då går allt så
mycket bättre. Jag såg idag
#andersknackarpå och med
@hedlund_hanna och hon sa
något så sant i programmet,
hennes pappa har gått bort
och hon sa just att i en kris så
är det såklart jobbigt men man
kommer ju ut starkare och med
mer i bagaget och med mer
erfarenhet. Samma känns för
mig, då jag insjuknade för 15 år
sedan i fibromyalgi och att gå
från superaktiv till att då inte
fixa nånting, var ju värsta krisen
för mig, det har tagit mååånga år
att bearbeta det och jag sörjer
fortfarande att inte få det liv jag
tänkt från början, men samtidigt
har jag landat i det hela och får ju
göra det bästa av det liv jag får och
hoppas varje dag få vakna till en
smärtfri dag och den kommer kanske
en dag 😉Men då kanske ni förstår
att en sån här liten sak betyder
sååå mycket för mig, att kunna gå
på ett löpband och distrahera ständig
molvärk ett tag och känna att jag
tränar på ”mitt lilla sätt” och enkelt
kunna göra det här hemma 👊🏼👍🏼
Nostalgi
Nostalgi, 11 år sedan.
Max 3 dagar gammal
och hade här fått flytta
från värmesängen på
barn IVA till en vanlig
bebisvagn och vi fick
flytta in i ett eget rum
på sjukhuset 👍🏼 det som
var stort denna dagen,
var att Mormor & morfar
samt storasyster Fanny
kommer på besök för första
gången…
.
…Fanny hade klätt
upp sig i klänning för sin
lillebror och hade ritat en
teckning där hon skrivit
Max i ett hjärta med glittertext
💛✨Fanny var mäktigt stolt
över sin lillebror, men det
blev ju lite speciellt, då vi inte
alls hade i beräkning att
lillebror skulle ha med sig
både en extra kromosom och
trasigt hjärta i bagaget. Så var
lite tuff tid innan hjärtoperationen
med lång sjukhusvistelse och
slita sig mellan bägge barnen,
men det gick ju det med, men
vilken lycka sen då vi väl var
utskrivna och fick fara hem
och äntligen bli till en familj 💛
vilka minnen 👌🏼✨
Dans
Alltså dessa dans-
onsdagar 💛✨ att
varje gång mötas av
öppna varma famnar….
.
…alla är så goa
med varann och
det är som att de
inte träffats på
jättelänge, fast de
kanske nyss träffats
på skolan, helt
underbart ☺👌🏼
/ Anna