Fredag eftermiddag var jag på stan med
Max storasyster för viktig mor/dotter tid.
Jag tror det var mitt första besök på stan sedan
i höstas någongång (!!)

Med min fibromyalgi…..

…så finns det inte mycket energi till att ränna
och fara iväg på olika saker. Dessutom är de otrevliga
bakslagen efteråt, ingen ”hit”. Så oftast så känns det inte
värt att fara.

Men vissa gånger, som den här, känns det som att det är
viktigt för både mig själv och omgivningen. Men mitt
stadsbesök skiljer sig nog från många andras ändå.

1. Först och främst packar jag med mig en nätt
   sulkyvagn, inte för att Max ska med, utan för
   att den är perfekt att lasta eventuella påsar
   man handlar på, eftersom jag inte skulle orka
   bära på dem. Sedan är även vagnen ett bra
   stöd, då jag går, för jag blir fort trött, speciellt
   vid stadsbesök.
2. Sedan är planering A och O för mig.
   Jag planerar vad det är som ska handlas och var
   och så skiver jag inköpslistan utefter var affärerna
   är placerade, så att det blir minsta möjliga väg att gå.
3. Sedan är det viktigt planera in ett par pauser
   någonstans mitt i så man får en andhämtning. 
   Såsom en kaffetår eller en glasspaus.  
4. Till slut är det oxå oftast oxå korta besök som
   gäller. Ungefär 2 timmar är lagomt. För mig känns
   det, som om jag har gått heeeela långa dan på stan.
   Fast ibland om jag är själv och ska försöka orka prova
   kläder till mig själv (som är det absolut jobbigaste på
   ett stadsbesök och blir oerhört sällan) då vill jag istället
   dra ut på tiden och vara där längre,  just för att hinna med
   att ta fler pauser mellan istället. annars blir det för stressigt
   och då orkar jag inte.

Jag tror att min nedsatta förmåga att sortera intryck
gör att jag får sånna baklag, just på stadsbesök. För det
är ju alltid mycket folk överallt och liv och rörelser. Tydligen
så klarar inte min ögon att sortera undan vissa intryck, som man
normalt gör, sa en ögonläkare jag var hos tidigare.
Utan det blir jättejobbigt att gå och det passerar männsikor
på bägge sidor och åt olika håll. Det i kombination med att man
tittar på skyltar och på olika saker uppradade på hyllor osv…gör
att det blir för mycket. Jag får känslan att jag skulle vilja
ta på mig skygglappar på sidan av ögonen och bara få ett
tunnelseende och bara fokusera rakt fram.

 Nostalgitripp….

Fredagens stadsbesök blev verkligen så där mysig som
jag önskade. Att få ägna all energi åt storasyster.
Jag känner nu när hon fyller 10 år, att det är så mycket
som jag själv får uppleva igen, som jag själv gjorde då
man var i ungefär samma ålder. Början till intresse för
utseendet, killar osv….Jag tror tamifanken att jag blir
yngre själv på köpet . Ha,ha!

I fredags skulle storsyster göra hål i öronen, efter en lång
tid av övervägande. Lill-stackarn var så nervös att hela
hon skakade på pallen, men fullt beslutsam att hon skulle
nu göra detta….

 Hon valde fina turkosa ”ploppar” och var otroligt stolt efteråt
och lyste som en solstråle. Mammas stora lilla flicka ;)

Baklaget, ja…..

Japp, såklart kom det som ett brev på posten med en
jobbig natt. Dessutom spädde jag på det, genom att även
ränna lördag till några kompisar på middag. Vilket var
supertrevligt. Vääääälidgt längesedan vi var iväg på något
sådant. Det blir att vi mest håller oss hemma, eftersom jag inte
orkar med bakslagen hela tiden. Men såklart blev ju då även
denna natt väldigt jobbig med mycket värk och yrsel och
illamående. Då har även Max haft en jobbig natt, så min kropp
har kännts ungefär som en urvriden trasa. Helt slutkörd.

Barnen på skotertripp…..

Idag dök farfar upp med skotern och skoterpulkan på
morgonkvisten, då jag själv låg halvt i dvala i vardagsrums-
soffan. Så han tog bägge barnen med sig i skoterpulkan och så for
de iväg på en tripp…..

 …de hade stannat och gjort en brasa och grillat
korv. Så mysigt…..

…storasyster hade med sig kameran och tog kort på
Max sitter överlycklig och gasar på skotern ;)

Sliten efter helgen…..

…men trots en djävulusisk värk ,yrsel, trötthet och allmänt
knäckt, så sitter jag här med ett leende på läpparna. För i helgen
har det ändå kännts som värt det att ta bakslag, det har varit så
trevligt komma sig utanför husets 4 väggar!

Nu hoppas jag att jag får sova i natt och hämta lite ny energi
och så hoppas jag att Max får sova. Vi har fått lite bekymmersamt
med lilleman som äter dåligt, troligtvis har ont i magen på
nätterna och pruttar ovanligt mycket. Lite lur om att det inte
står rätt till i magen och ska slå en pling imorgon och höra mig
för. Tror att de nu ska få kolla upp magen ordentligt. Kanske
det kan vara något gluten eller liknande som ligger och spökar?!
Något är då inte rätt i alla fall.  Nu har det gått så långt att han
skippar mer och mer saker att äta. Till och med glass (!!)

Fast han är ju ändå pigg på dagarna.
Men som sagt något är galet och det måste vi kolla upp.