Jag grubblar väldigt
mycket just nu. Funderar
hit & dit och har stundvis
värsta ångesten som man
kan ha som förälder då man
vill välja det bästa för sitt barn.

Max kommer få gå ett extra
år på förskolan och det känns
bra. Både att vi tycker att extra
tid för honom att lära sig allt är
det bästa vi kan ge honom, samt
att få den extra tiden att grubbla
vidare, vad nästa steg ska bli.

Integrerat i skolan….

Första alternativet för oss är
att Max går integrerat i byns
vanliga skola och läser enligt
grundsärskolans läroplan
med extra stöd vid sin sida.

Fördel med detta är att han
följer sina kompisar i byn och
behåller den kontakten och den
sociala biten. Jag tror en stor
fördel för alla andra elever är
att de får växa upp med Max
och se att alla är olika, med olika
förutsättningar och det tror jag
är lärorikt för alla. Det finns ju
även många andra fördelar med
det här känns som de stora.

Nackdelen först och fräst tycker
jag är det ökade kravet i vanlig
skola på alla elever idag, det är
ruskigt högt tempo och det vet
man när man har en dotter som
går i 5:an idag och med allt som
det innebär. Även om Max skulle
läsa enligt särskolans läroplan så
ska han ju gå integrerat med de
andra, så det måste ju ändå vara
ett högt tempo.

En nackdel är att man inte vet
vilken resursperson som Max får.
Man vet inte alls hur allt kommer
att fungera. Hur mycket stöd han
får, kommer det att räcka? Det
känns som att man som förälder
säkert kommer få lägga ner mycket
energi på åtgärdsplaner och dyl, där
man själv säkert blir ”experten” på
Max behov och så. Det blir mer
anpassning för att allt ska passa
Max och det man är rädd för att
han ska känna sig sämre än de andra
jämt, att han kanske känner sig udda
med en speciell läroplan.
Är det värt det?

Fast jag tror ju att mycket är
beroende på vilka lärare och
elever det är runt omkring,
men som sagt väldigt svårt att
förutspå, hur det kommer
fungera och det kommer vara
jobbigt att leva med den oron,
att inte riktigt veta om det kommer
fungera bra.

Även om jag vet att både
personal och barni byns skola
är underbar och kommer göra
alltför Max, så förstår man ju
att det hela tidenhandlar om
en anpassning och nu när jag
tittade runt och försökte läsa
på om att läsa integrerat i vanlig
skolklassmed att läsa enligt
grundsärskolans läroplan, så
hittade jag detta klipp här nere,
då lärare just diskuterar just
kring den nya läroplanen och då
man går integrerat i skolan.
Intressant att höra lärarnas
synvinklar i det hela, även om
man får komma ihåg att detta
bara gäller en skola i sverige.

De beskriver just detta med
att nackdelen är att ”…de inte
har tiden, de skulle vilja ha
och att de inte riktigt hinner
med allt” men att det samtidigt
”…..ger så otroligt mycket till
alla i klassen, att man alla är
olika och har olika
förutsättningar”.

Se klippet här ….
.

.
…så det känns ju att gå
integrerat i skolan för Max,
kan bli väldigt bra, men det
är ju förstås beroende på
lärare och hur de klarar
att anpassa sig. Läste en
artikel om just detta:
”Hur tillgänglig är
den svenska skolan?”
läs den här >>

För det är ju just det
som är integrerat, att
Max i så fall ska vara
med i klassen, inte gå
undan med någon
resursperson och plugga
själv, utan då blir det ju
inte integrerat. Fixar skolan det?

Jag tycker det känns bra
att läroplanen för
grundsärskolan har mera
krav idag, vilka mål alla
elever i särskolan ska lära sig,
så det inte blir under deras nivå.
Här kan ni läsa hela  läroplanen:
läroplan särskolan 2011 >>

Särskolan…..

Särskolan har börjat kännas
som ett mer och mer intressant
alternativ faktiskt. Inget som
vi stängt dörren för alls.

Först har ju tanken varit att
börja vanlig skola och sedan
gå över till särskola då det
känns som läge. Men jag
vet inte idag. Oj, vad
tankarna snurrar.

Grundsärskolan ska ge
elever med utvecklingsstörning
en utbildning som är anpassad
efter varje elevs förutsättningar.
Utbildningen ska bland annat
ge kunskaper och värden, bidra
till  personlig utveckling, social
gemenskap och ge en god grund
för ett  aktivt deltagande i samhället.
Grundsärskolan omfattar utbildning
i ämnen eller inom ämnesområden,
eller en kombination av dessa.
Utbildningen kan också omfatta
ämnen enligt grundskolans kursplaner.

Jag var in och läste på Skolverket
om Grundsärskolan och det fanns
mycket att läsa, här hittar ni de
sidorna >>

Särskolan är en skola
utformad just för barn med
en utvecklingsstörning  och
som behöver extra stöd och
tid i sin inlärning och det
fördelen där är ju att där är
det mycket personal hela
tiden och det är ju proffs
på allt som Max behöver.

Jag har nog tidigare
förknippat särskolan med
det som idag heter
träningsskola:

Inom grundsärskolan
finns en särskild inriktning
som kallas träningsskola.
Träningsskolan är avsedd
för elever som inte kan
tillgodogöra sig hela
eller delar av utbildningen
i ämnen.

För jag har varit lite orolig
att om Max skulle gå särskolan,
att han kanske skullegå med
dem som har en större
funktionsnedsättning än
han. Som kanske inte alls
kan kommunicera och att
Max inte får det sociala
utbytet. Men idag är det
uppdelat i 2 olika skolor, om
jag fattar allt rätt.

Väljer man grundsärskolan
så känns det som om vi
”bara skulle behöva vara
föräldrar”. Om ni fattar vad
jag menar. Där vet man att allt
fungerar och Max får ju den
undervisning med rätt stöd
och tempo. Dessutom tror
jag särskolan kan öppna dörrar
till mycket annat, fritidsaktiviteter
bland annat.

Vi är kanske dumma om
vi inte väljer det redan från
start?

Nackdelen är att särskolan
är i stan och Max kommer
ifrån byn och byns barn.

Många funderingar….

Ja, många funderingar
blir det hit & dit. Jag har
väl även läst lite på ett
forum hur andra föräldrar
funderar och det är ju väldigt
olika. En del vill ju till varje
pris att deras barn ska gå i
vanlig skola och vissa har
knappt tvekat att välja särskola.

Så det är ju ett val som
just vi måste göra och som
känns rätt just för oss och
framförallt det vi tror bli bäst
för Max. Så planen är väl nu
under vårt extra år på förskolan,
att bland annat besöka särskolan
och få se med egna ögon och
höra deras upplägg. Även höra
med andra som har barn redan
i särskola/ integrerat i skola och
höra hur allt fungerar.

Med Max bästa i fokus så
kommer vi säkert fram till rätt
beslut i slutändan. Men i dagsläget
så tror jag faktiskt att både jag och
pappsen känner att särskolan inte
är lika främmande, som det kanske
kändes förnågra år sedan. Samtidigt
som det i bakhuvudetcirkulerar
tankar, om att den sociala biten
i byn blir lidande och att det kanske
skulle hämma Max på något sätt.

Ja ni hör, många funderingar
och det är nog bra att det redan
nu cirkulerar en hel del, så man
verkligen oxå hinner vrida
och vända på allt, så att det
i slutändan känns helt rätt.

Tar gärna emot synpunkter
av alla de slag i kommentarer
till detta inlägg. Alltid
spännande höra hur andra
tänker, även om man nu
inte har ett barn med extra behov.

/ Anna