World Down Syndrome day 2013

 

Idag är det den internationella
Downs syndrom dagen.

Att det blev just den 21/3 beror på
att vid Downs syndrom är det ju
3 kromosomer av den 21 genen.

Så Max föddes nästan på den dagen
så för oss är det 2 fina dagar efter varann ;)

Årets videoklipp….

De gör varje år fint ett bildspel
till denna dag och här får ni se:
”let us in, I want to work””…

..och jag tycker att just denna dag passar
det bra att även lägga in bildspelet på
Max som jag gjorde tidigare….

…så vi njuter lite extra idag av
vår grabb som kom med det lilla
extra i bagaget ;)

Informera….

Jag tycker det är bra om man kan
vara öppen och prata mycket om
Downs syndrom och vad det är.
Jag tror det är många som inte alls
vet, liksom vi, innan vi fick Max.

Vi har aldrig tyckt att det har varit
jobbigt att prata om att Max har Downs syndrom
på något sätt, utan jag kan faktiskt inte förstå ibland
var för det ska vara ”så udda” för en del.
Jo, lite annorlunda är det ju att ha fått en extra
kromosom, vilket kanske ändrar förutsättningarna
för vissa saker. Men tänk, alla är vi ju olika och alla
har vi ju olika förutsättningar i livet. Det är ju det
som gör livet lite spännande, att man träffar olika
personer hela tiden med olika egenskaper. Ni ser ju
bara i klippet där uppe från hela världen, det gör mig
varm i hela kroppen ♥

Så därför tog jag tillfället i akt i vårt
lokala blad i byn, att skriva lite om Max
och hans extra kromosom. Vill ni läsa
så har jag klippt ut sidorna här, blir kanske
lite tydligare om ni klickar på dem ….

infoblad Max1 kopiera

infoblad max  2 kopiera

…ja alltid svårt att veta vad man ska skriva,
det finns så mycket att berätta, men jag hoppas jag fick
med det som var väsentligaste och att jag lyckades beskriva
hur lyckligt lottade vi känner oss ;)

annaskrift2 copy

Besök hos tandhygenist….

 

Idag har Max besökt tandhygienist
som han får gå hos lite extra på grund
av att han föddes med hjärtfel.

Tänder & hjärtfel….

Max föddes ju med komplicerade hjärtfel
då han föddes och opererades med en stor
hjärtoperation då han var 5 veckor gammal.
Har skrivit mer om hans hjärta på denna sida >>

hjartamedtext2-copy.gif

När man är hjärtebarn så är det
lite saker som man gör i förebyggande
syfte med tanke på det lilla hjärtat.
Bland annat så tar han alla influensa-
vacciner i förebyggande syfte och när han
han får någon större infektion, vill de
gärna sätta in medicinering snabbt.

Men även då det gäller tänderna, så är det
förebyggande vård. På grund av sitt lilla
lagade hjärta så går Max till tandläkaren oftare.
Istället för normalt ungefär 1 gång per år, så får
han gå 3 gånger istället

Detta på grund utav att man vill förebygga och ha en
god tandhälsa på honom för att undvika att behöva
laga eller slipa tandsten eller dylikt, som gör att man måste
använda vassa instrument i munnen och som då i sin tur
utlöser bakterier som sedan kan leta sig ner till hjärtat.
Om det någongång blir aktuellt med någon sådan åtgärd så
förebygger man med antibiotika.

Så han får komma 1 gång per år hos tandläkaren och då
kommer hon avsluta med att fylla upp alla gropar i kindtänderna
med flourlack som skyddar extra och förebygger hål. Sedan ska
han får komma 2 ggr till tandhygienisten för förebyggande tandvård,
för att just kunna motverka att han behöver laga eller dylikt.
Så han blir verkligen omhändertagen.

Dagens besök….

Så dagens besök blev hos en ny
tandhygienist, eftersom den som Max haft
tidigare har slutat. Så då blev det lite extra
att uppdatera henne med läget. Men jag diggade
henne skarpt. För det är väldigt olika när man möter
olika personer och hur de hanterar att Max har Downs
Syndrom. Något som jag känner är vanligt är att många
inte låtsas om så mycket, och pratar lite ”över huvudet”
eftersom man kanske tror att han ändå inte förstår.

Denna tjej frågade om Max kunde prata eller om
han använde sig av tecken och även frågade hon om
han förstår allt som hon säger. Det är ju skitbra!
Så jag sa att Max pratar ganska bra nu och att han absolut
förstår vad hon säger. Så hon säger okej och så tar hon
fram de stora tänderna och stor tandborste  för att visa Max,
precis som jag antar hon gör med alla barn och det kändes bra,
att hon inte hoppar över det, bara för att hon kanske tänkte att
Max förstår inte…

DSC09124 kopiera

….Max var jätteintresserad och lyssnade på allt hon
berättade om tandborstningen och varför man
ska göra si och så……

DSC09125 kopiera

…han var nog oxå impad över den stora tandborsten
och hur lätt man såg tänderna, då hon borstade
och visade ;)

Sedan fick han ett par solbrillor….

DSC09123 kopiera

…de var ju coola…lilla tuffingen ;)
Han vill gärna ha solbrillor då han
ligger, den starka lampan är så
jobbig för ögonen….

DSC09128 kopiera

…sedan så kollade hon alla tänderna och räknade
och 6-årständerna där bak har kommit upp på varje sida
nu. Så vi fick lämna stället med tummen upp, allt såg bra
ut i munnen, så det känns toppen!

Det ända som känns lite synd är
missfärgningen som Max har på en framtand och
som även är sned, som han haft sedan han var liten.
Men förhoppningsvis så får han något bättre underifrån ;)
Något som Max längtar till nu är att få en lös tand och
tappa den, något att se framemot och kanske det är
dags snart och att det blir den sneda ;)

Max var nöjd av besöket och valde
en hårtofs (!) i leksakslådan ;)

Avsluta med lite skojigt….

I morse då vi har tagit på oss kläderna
så hade jag satt fram en helt sprillans
ny tröja till Max. Han var supernöjd.

Så när han sedan kommer in till köket
så säger han att han ska visa upp den
och går iväg till ena sidan väggen i köket?
Jag tänkte, vad ska han nu göra?

Jo, då vänder han sig om och så går han
rakt ut på köksgolvet och sedan stannar
han upp och så poserar han med rent utav
handen på höften och gör den där ”knixen”
som modeller gör på Catwalken ;))

Värsta mannekängen!! :)

Japp, vi satt och gluttade på ”top model”
någon dag här tidigare i veckan på reprisen,
då det inte fanns något annat att se,  så nog
hann han snappa upp deras moves ;)

Hoppsan!!…

Fick ett jättetrevligt samtal
på telefonen idag på eftermiddagen
som verkligen förgyllde fredagsmyset
här hemma, hela familjen blev glad :)

Men den karamellen suger vi på liiiite,
återkommer med detaljer sedan :)
Trevlig helg på er!

annaskrift2 copy

Som mamma till Max….

 

..som mamma till Max
som föddes med det lilla extra
i bagaget i form av en extra kromosom,
så brottas man ibland som mamma,  med
lite prestationsångest och kan bli lite stressad
då & då.

Rörde mig till tårar….

Fast då lämpligt, när jag hade ett sånt där
”prestations-dipp” fick jag ett otroligt fint
meddelande från en annan mamma för någon
månad sedan som jag bara måste få skriva lite
om längre ner i detta inlägg, för det gjorde mig
så rörd och då kändes det verkligen som om man
ändå kanske gör något rätt och att man tillför något
med bloggen, även om man bara är en vanlig
mamma till Max  ;)

Prestationsångest….

Jag tror, som mamma till ett barn som har
lite extra behov av stöd, så måste man försöka
lita på sin magkänsla att man gör rätt, i det man gör
i bus/träning som förälder.  Det försöker i alla fall jag,
men det säkert individuellt hur man tänker.
Fast det är svårt och speciellt i början. Oj, vad det fanns
många rekommendationer överallt och för mig kändes det
ett tag att man till varje pris skulle normalisera sitt barn,
så att barnet skulle bli ”som alla andra”. Det kändes fel för mig,
för Max var ju inte som alla andra.

Fast det är en svår balansgång det där.
För man vill både det allra bästa för Max och att han ska klara
sig bra i livet. Men för den skull vill jag absolut inte ”normalisera”
honom. Max föddes med en extra kromosom, han har en
utvecklingsstörning och det är ju det som är Max. Det är ju
hans personlighet och det är ju det som gör att han har det
där lilla extra, som förgyller dagarna här hemma.

Hittade detta citat på nätet,
det var verkligen fint och beskriver verkligen
hur man känner det själv….

svart ruta text 2 kopiera

Men det är som sagt svårt att hitta en bra balansgång.
Det är lättare nu när Max är 5 år. När man fått distans till allt.
Men jag kommer ihåg i början, vad man brottades med mycket
prestationsångest. Men även idag får jag mina anfall,
där jag kan fundera ett tag om jag missar något viktigt.
Speciellt i början av en ny termin, som nu.

Det är oftast då jag läst något som någon annan förälder
skrivit och hur de gör, då de har så strukturerat med
träningsstunder på förskolan varje dag och det tränas efter
Karlstadsmodellen och de har handledare som kommer ut
och handleder dem. För det har inte vi.
Men faktiskt så lägger sig numera den prestationsångesten,
sig ganska snart, då jag tänker till. För vi har ju det, precis
som vi vill, med Max och allt fungerar ju bra.

Men den där prestationsångest, ska som ändå komma
och knacka på då & då.Till en viss gräns, så är det kanske
bara bra, man får sig en funderare. Men jag känner idag
att jag ändå snabbt, kan sätta det åt sidan och så fokuserar
jag på att det här är vi, det här är vår familj och vi gör så här.
Jag tror ju att man kommer väldigt långt på att först och främst
vara en stabil familj med mycket kärlek, som ger trygghet
och jag tror det är viktig att inte bara stressa omkring
och göra ”allt” , bara för att det står att det är bra för just våra barn.
Då blir det gärna kaos och man känner sig otillräcklig. Så funkar
då jag, men det är ju individuellt.

Break är bra….

Här i vår familj,  är vi väldigt noga med att bara vara
familj oxå. Jag tror stenhårt på att alla ”lov” och break
är superviktiga för alla. Då man har lov, då ska man bara
busa och ha roligt och inga ”måsten”. Jag upplever att just
under eller efter alla lov, såsom jullov, påsklov, sommarlov,
höstlov osv, så händer det massor med Max i hans utveckling.
Han behöver det. Han behöver distansen till vad vi tränat.
Det behöver sjunka in. För då blir han oxå motiverad sen
och kan längta till våra busstunder. För nu efter jullovet,
så är det han som frågar efter busväskorna i köket, att vi
ska busa en stund innan förskolan ;)

Jag är lite av en person som tror på att ”väva in” träning
(eller som vi oftast bara kallar ”bus” här hemma) i
vår vardag och vi har även det upplägget på förskolan.

Karlstadsmodellen ska vara bra för
våra barn med Downs syndrom och går att
läsa mer om på denna sida >>

svart ruta text 3 kopiera

Det finns väldigt genomarbetat material att följa. Från början
hakade vi på detta till fullo och försökte följa någon bok i ämnet.
Men oj så stressad jag blev och allt blev totalt galet.
Då började vi fundera. Jo, Karlstadsmodellen är jättebra och
mycket som är logiskt där. Men vi fixade inte att köra det
fullt ut, inte till vilket pris som helst.

Vi funderade, vad ger det Max? Vad ger det oss?
Så vi bestämde oss ganska snart att vissa bitar tog
vi in som kändes bra för Max just då. Sedan har vi alltid
Max i fokus och vad som är bäst för honom och se var vi
är just nu och utgå från det och det är ju så tanken är med
modellen oxå, att man får anpassa sig. Sen har jag förstått
att vi arbetar mycket som modellen, utan att vi tänker på
det, det blir lite naturligt ;)

Många funderingar….

Många funderingar har kommit genom åren.
Max föddes ju med Downs syndrom och jo, det tar
lite längre tid för honom att lära sig olika saker, han behöver
mer tid på sig för att göra vissa saker och behöver ibland lite mer
handledning. Han behöver ibland tecken för att göra sig förstådd,
men i övrigt så är han ju som vilken annan som helst.
Men det är ju oxå det som är Max, det är hans personlighet, lika väl
som om vi har olika egenskaper. Men som de berättar i denna video
här nere….”We´re  more alike than Different” …

.

.

vi är mer lika, än olika!

Jo, visst vill jag Max det allra bästa och att han ska ha de
bästa förutsättningar för ett bra liv. Men absolut inte till varje pris.
För mig känns det inte rätt att det ska vara ett ”måste att träna” utan
det ska vara något roligt i så fall. Det ska absolut inte bli på bekostnad
på vår familj på något sätt, så att allt känns jobbigt och det leder till att
familjen glider isär på något sätt. Familjen är det allra viktigaste.
Det är ju det centrala i allt. Kärleken och att visa hur betydelsefulla alla är,
det är ju kärnan i allt. Vi fokuserar mycket på det och att inte storasyster
blir i skuggan av sin lillebror, därför har vi även infört ”prio-syrran-dagar”
där hon är i totalt fokus och få känna sig extra speciell, precis som hon oxå
är för oss.

Såklart tränar vi här hemma med Max. Ni vet ju allt träningsmaterial
som jag pysslat fram under åren, såsom bokstäverna i trä >> och
träningsväskorna >> med mera. Men jag har alltid försökt hitta den
där roliga vägen. VI kombinerar att pyssla fram material som sedan
är roligt att använda och tänka att det ska vara enkelt att ”busa”,
att det står lättillgängligt i köket på en hylla i lite roliga väskor
som bara inbjuder till att plocka fram sådär 5-10 minuter.
Men allt ska vara roligt och inspirerade. Inte ett tvång.

På förskolan har vi valt att inte ha specifika träninggstunder
utan vi fokuserar främst på den sociala biten och allt vad det
innebär. Fungera i grupp, ta hänsyn, vara en bra kompis,
ta plats, kommunikation m.m som är så viktiga för att fungera bra i livet.
Men även där kommer ju så många bitar automatiskt, man tränar ta på
sig av/på kläder så fort man ska in/ut, man får lära sig vänta på sin tur,
rutiner osv. Sedan allt roligt tillsammans med andra barn
såsom spela spel, leka rollekar, pyssla :)


Trevligt meddelande….

Men nu till det trevliga meddelandet,
som då var tanken med detta inlägg,
som jag då fick av en annan mamma
som har barn med Downs syndrom och som skrev:

 

svart ruta text 1 kopiera

 

WHAT!?
Var första tanken då jag läste detta.
Nä, jag kan inte förstå faktiskt.
Känns helt konstigt att få höra så här.
Men visst overkligt skoj förstås!

Jag, lilla jag som bara är en vanlig mamma,
en mamma som har kronisk värk dygnet runt,
en mamma –  en väldigt barnslig sådan, som älskar
mina barn och att busa till tillvaron och behöver
ständiga nya ideér och pysselprojekt för att få inspiration
i vardagen. Men det är kanske just den kombinationen, att
jag nog aldrig klarar att bara sätta mig ner med Max och träna
en sak, så där rakt upp & ner. Det känns alldeles för tråkigt för mig.
Det måste alltid finnas den där ”twisten” som gör det roligt och där
jag får anledning att göra något roligare träningsmaterial som har
den där tanken bakom :)

Kanske det är det som har gjort att så många läser bloggen.
Men fortfarande idag, då jag sitter så här och skriver, så har jag så
svårt att se framför mig att det verkligen är någon som läser,
även om jag får kommentarer, känns det overkligt på något sätt.
Men jag blir oerhört rörd av att få ett sånt mail. Jag läste det
flera gånger, är det verkligen sant att det är lilla mig de menar?

Verkligen jättekul.
Ja, så då känner jag, att någonting måste jag
ju ändå göra rätt då man får den responsen.
Även då jag fått mail av både logopeder och specialpedagoger
som skrivit och sagt att de läser bloggen och tackar för alla tips
de får (!) och att det tycker det är bra att få läsa ur en förälders
perspektiv, då känns det verkligen som man tillför något med bloggen.

Men aldrig hade jag väl kunnat tro att min blogg
skulle komma upp som samtal på utbildningsdagar i södra Sverige (!!)
Så då känner jag mig lite nöjd, jag som annars är så låst
här hemmavid och less vara hemma pga sjukdomen,
finns ändå i ”cybervärlden” lite varstans i Sverige.
den karamellen ska jag suga lite extra på ;))

Tack & stor kram till er
alla som läser bloggen!

annaskrift2 copy

Skola alternativt särskola…..

 

Jag grubblar väldigt
mycket just nu. Funderar
hit & dit och har stundvis
värsta ångesten som man
kan ha som förälder då man
vill välja det bästa för sitt barn.

Max kommer få gå ett extra
år på förskolan och det känns
bra. Både att vi tycker att extra
tid för honom att lära sig allt är
det bästa vi kan ge honom, samt
att få den extra tiden att grubbla
vidare, vad nästa steg ska bli.

Integrerat i skolan….

Första alternativet för oss är
att Max går integrerat i byns
vanliga skola 
och läser enligt
grundsärskolans läroplan
med extra stöd vid sin sida.

Fördel med detta är att han
följer sina kompisar i byn och
behåller den kontakten och den
sociala biten. Jag tror en stor
fördel för alla andra elever är
att de får växa upp med Max
och se att alla är olika, med olika
förutsättningar och det tror jag
är lärorikt för alla. Det finns ju
även många andra fördelar med
det här känns som de stora.

Nackdelen först och fräst tycker
jag är det ökade kravet i vanlig
skola på alla elever idag, det är
ruskigt högt tempo och det vet
man när man har en dotter som
går i 5:an idag och med allt som
det innebär. Även om Max skulle
läsa enligt särskolans läroplan så
ska han ju gå integrerat med de
andra, så det måste ju ändå vara
ett högt tempo.

En nackdel är att man inte vet
vilken resursperson som Max får.
Man vet inte alls hur allt kommer
att fungera. Hur mycket stöd han
får, kommer det att räcka? Det
känns som att man som förälder
säkert kommer få lägga ner mycket
energi på åtgärdsplaner och dyl, där
man själv säkert blir ”experten” på
Max behov och så. Det blir mer
anpassning för att allt ska passa
Max och det man är rädd för att
han ska känna sig sämre än de andra
jämt, att han kanske känner sig udda
med en speciell läroplan.
Är det värt det?

Fast jag tror ju att mycket är
beroende på vilka lärare och
elever det är runt omkring,
men som sagt väldigt svårt att
förutspå, hur det kommer
fungera och det kommer vara
jobbigt att leva med den oron,
att inte riktigt veta om det kommer
fungera bra.

Även om jag vet att både
personal och barni byns skola
är underbar och kommer göra
alltför Max, så förstår man ju
att det hela tidenhandlar om
en anpassning och nu när jag
tittade runt och försökte läsa
på om att läsa integrerat i vanlig
skolklassmed att läsa enligt
grundsärskolans läroplan, så
hittade jag detta klipp här nere,
då lärare just diskuterar just
kring den nya läroplanen och då
man går integrerat i skolan.
Intressant att höra lärarnas
synvinklar i det hela, även om
man får komma ihåg att detta
bara gäller en skola i sverige.

De beskriver just detta med
att nackdelen är att ”…de inte
har tiden, de skulle vilja ha
och att de inte 
riktigt hinner
med allt
” men att det samtidigt
”…..ger så otroligt mycket till
alla i klassen, att man 
alla är
olika och har olika
förutsättningar
”.

Se klippet här ….
.

.
…så det känns ju att gå
integrerat i skolan för Max,
kan bli väldigt bra, men det
är ju förstås beroende på
lärare och hur de klarar
att anpassa sig. Läste en
artikel om just detta:
Hur tillgänglig är
den svenska skolan
?”
läs den här >>

För det är ju just det
som är integrerat, att
Max i så fall ska vara
med i klassen, inte gå
undan med någon
resursperson och plugga
själv, utan då blir det ju
inte integrerat. Fixar skolan det?

grundskola1

Jag tycker det känns bra
att läroplanen för
grundsärskolan har mera
krav idag, vilka mål alla
elever i särskolan ska lära sig,
så det inte blir under deras nivå.
Här kan ni läsa hela  läroplanen:
läroplan särskolan 2011 >>

Särskolan…..

Särskolan har börjat kännas
som ett mer och mer intressant
alternativ faktiskt. Inget som
vi stängt dörren för alls.

Först har ju tanken varit att
börja vanlig skola och sedan
gå över till särskola då det
känns som läge. Men jag
vet inte idag. Oj, vad
tankarna snurrar.

Grundsärskolan ska ge
elever med utvecklingsstörning

en utbildning som är anpassad
efter varje elevs förutsättningar.

Utbildningen ska bland annat
ge kunskaper och värden, bidra
till  
personlig utveckling, social
gemenskap och ge en god grund
för ett  
aktivt deltagande i samhället.
Grundsärskolan omfattar utbildning

i ämnen eller inom ämnesområden,
eller en kombination av dessa.
Utbildningen kan också omfatta
ämnen enligt grundskolans kursplaner.

Jag var in och läste på Skolverket
om Grundsärskolan och det fanns
mycket att läsa, här hittar ni de
sidorna >>

Särskolan är en skola
utformad just för barn med
en utvecklingsstörning  och
som behöver extra stöd och
tid i sin inlärning och det
fördelen där är ju att där är
det mycket personal hela
tiden och det är ju proffs
på allt som Max behöver.

Jag har nog tidigare
förknippat särskolan med
det som idag heter
träningsskola:

Inom grundsärskolan
finns en särskild inriktning

som kallas träningsskola.
Träningsskolan är avsedd
för elever som inte kan
tillgodogöra sig hela
eller 
delar av utbildningen
i ämnen.

För jag har varit lite orolig
att om Max skulle gå särskolan,
att han kanske skullegå med
dem som har en större
funktionsnedsättning än
han. Som kanske inte alls
kan kommunicera och att
Max inte får det sociala
utbytet. Men idag är det
uppdelat i 2 olika skolor, om
jag fattar allt rätt.

Väljer man grundsärskolan
så känns det som om vi
”bara skulle behöva vara
föräldrar”. Om ni fattar vad
jag menar. Där vet man att allt
fungerar och Max får ju den
undervisning med rätt stöd
och tempo. Dessutom tror
jag särskolan kan öppna dörrar
till mycket annat, fritidsaktiviteter
bland annat.

Vi är kanske dumma om
vi inte väljer det redan från
start?

Nackdelen är att särskolan
är i stan och Max kommer
ifrån byn och byns barn.

Många funderingar….

Ja, många funderingar
blir det hit & dit. Jag har
väl även läst lite på ett
forum hur andra föräldrar
funderar och det är ju väldigt
olika. En del vill ju till varje
pris att deras barn ska gå i
vanlig skola och vissa har
knappt tvekat att välja särskola.

Så det är ju ett val som
just vi
måste göra och som
känns rätt just för oss och
framförallt det vi tror bli bäst
för Max. Så planen är väl nu
under vårt extra år på förskolan,
att bland annat besöka särskolan
och få se med egna ögon och
höra deras upplägg. Även höra
med andra som har barn redan
i särskola/ integrerat i skola och
höra hur allt fungerar.

Med Max bästa i fokus så
kommer vi säkert fram till rätt
beslut i slutändan. Men i dagsläget
så tror jag faktiskt att både jag och
pappsen känner att särskolan inte
är lika främmande, som det kanske
kändes förnågra år sedan. Samtidigt
som det i bakhuvudetcirkulerar
tankar, om att den sociala biten
i byn blir lidande och att det kanske
skulle hämma Max på något sätt.

Ja ni hör, många funderingar
och det är nog bra att det redan
nu cirkulerar en hel del, så man
verkligen oxå hinner vrida
och vända på allt, så att det
i slutändan känns helt rätt.

Tar gärna emot synpunkter
av alla de slag i kommentarer
till detta inlägg. Alltid
spännande höra hur andra
tänker, även om man nu
inte har ett barn med extra behov.

/ Anna