Måndag den 16 Mars 2009

Idag fick man höra från Ingela på dagis
att vi verkar ha en liten ”casanova” =) Max har nämligen idag börjat dela ut pussar till tjejerna på dagis. Uj, uj….det ska börjas i tid !!!

Ingela hade lånat en av ”Ebba Böckerna”  (böcker med tecken som stöd) på bibblan. Det var den då Ebba har kalas. Det vankas ju snart 2 års kalas. Max fyller 2 år på fredag, helt otroligt nog.  Så vi fick låna hem boken och har kikat lite i den idag.  Jag hade förut ambitioner att hinna träna lite tecken inför den stora 2 års dagen, typ lära sig ” ja, må han leva” med tecken. Men jag förstår inte vad månaderna tagit vägen!!!!!  Nu är vi ju redan här och inte har vi lärt oss det… men det går nog lika bra utan oxå. Men det hade varit kul. Vi får väl ta och lära oss den i efterhand till kommande födelsedagar istället.

Ja, tänk 2 år på fredag. Känns som att det har gått rusktigt fort dessa två år. Jag kan även känna ….”är han bara 2 år??” Det känns som han har hunnit med så mycket på sina ynka 2 år, så han borde vara äldre =)
Vi kommer nog inte ha kalas förrän söndag eftersom vi ska upp på länsträff i Sunderbyn på fredag. Då känns det för mycket att dessutom ha kalas på samma dag.

Jag väntar på telefonsamtal från Max läkare. Jag hade ett långt samtal med henne i fredags om Max sovproblematik. Vi funderar ju om vi ska höja Melatoninet mer, eller hur vi ska göra, då vi inte ser någon effekt. Vi bollade även fram och tillbaka åter igen om alla tänkbara orsaker till varför Max sover dåligt….utan att hitta något svar, igen. Läkaren skulle nu i veckan prata med 2 av sina kollegor och rådfråga litegrann, så får vi se vad de kommer fram till.

Idag kom även mormor på besök med en vännina och hon hade med sig ett utdrag från senaste Ica-kuriren, som handlade om olika familjer med barn med Downs Syndrom. Den gick inte att läsa på nätet, så vill ni läsa, måste ni köpa tidningen, men så här skiver Chefsredaktören Åsa Lundegård på Icakuriren om artikeln:

”Det ovanliga vanliga livet

Ur Ica-kuriren nr 12/2009
Publicerad: 2009-03-12

 Det är onsdag kväll och i morgon ska vi skicka tidningen, och jag stannar kvar på jobbet och läser artiklarna en gång till och skriver den här lilla snutten.
Den här veckan fick Susanna, som är praktikant här hos oss, ett stressigt uppdrag: Att intervjua tre föräldrar om hur det är att ha barn med Downs syndrom. Det är nämligen Internationella DS-dagen den 21 mars. Förutom intervjuerna bad vi henne saxa utdrag ur mammornas bloggar. Så att vi som läsare skulle få dyka rakt in i deras vardag. (Ja, vi letade efter pappor också, men vi hittade inga där ute, hör av er om ni finns!)

När jag läser texten som precis är klar, gråter jag. Inte för att det är synd om nån. Inte för att det är en sentimental artikel – tvärtom! Det är tre berättelser om det ovanliga, vanliga livet. Det är inte svårt att vara förälder till Malin, Linnéa och William. Det som är svårt med att vara förälder till ett annorlunda barn, är vi. Du och jag. Vi som tycker synd om, eller har fördomar. Den andra svårigheten handlar om pengar, eller resurser som det heter med ett finare ord. Och att behöva slåss för det som vanliga barn har rätt till. Men glädjen över framsteg, trotsutbrott och syskonkramar, är densamma. Stoltheten är precis lika stor. Njut av de fina vardagslivsberättelserna på sidan 50! ”

<!–Cissi–>