Mot alla odds……

 

Jag hoppas ni ser
årets upplaga av ”Mot alla odds
på SVT 1 på tisdagar 20-21.

Har ni missat de 2 avsnitt
som varit, kolla in dem på SVT play,
för wow så impad man blir.

Ett riktigt bra tv program.
Helt i min smak. I Mot alla odds, följer man
tio svenskar med olika funktionshinder som på
28 dagar ta sig från Atlantkusten till Stilla havet.
På vägen kommer de att vandra genom tät djungel,
ta sig över bergskedjan Kordiljärerna och
bestiga en aktiv vulkan. Alla ska klara det för
egen maskin, på lite drygt tre veckor.

Att se deras inställning till livet är verkligen
härligt. Vi sitter bänkade jag, pappsen och
Max storasyster.

Ett sånt här program är ju perfekt för alla,
både barn och vuxna, att man får ta del
av olika funktionsnedsättningar och se att man
kan leva med dem och även utmana sig själv
så här.

Mot alla odds…..

Jag lyssnade just idag på två av deltagarna som
hade varit med om en motorcykelolycka och tågolycka
och de fick bland annat amputera ett ben och den
andra sin arm.

Bägge säger de att de idag inte känner någon sorg
och skulle inte vilja ha det ogjort eftersom det har
gett dem så otroligt mycket. Att de sätter värde på
livet idag på ett helt annat sätt och verkligen ”lever”
idag.

När jag hör det så kan jag känna igen mig i mycket.
Både då det gäller Max funktionsnedsättning och
även min egen, som är en form av ”dold”
funktionsnedsättning. Jag har ju en sjukdom,
men den ger ju mig en funktionsnedsättning,
eftersom jag inte klarar av vissa saker.

Jo, visst har jag dar då jag kan
känna sorg över att jag inte är frisk, speciellt då
det kanske har varit en tung period länge eller
en värk som gnager och gnager påfrestande.
Men just den resan man har varit med om,
då man insjuknade för 10 år sedan och allt man
har gått igenom och den anpassning man ändå
har fått göra av sitt liv, är ju ändå något som jag
inte skulle vilja vara utan, då man nu sitter här.

För det är ju verkligen så, som de oxå säger
i programmet, man har ju fått uppleva så mycket,
på gott & ont, som gjort att man värdesätter livet
på ett helt annat sätt.

Det gäller ju även Max funktionsnedsättning
och de hjärtfel han föddes med. Den resan
som vi har varit med om sen hans föddes, är
ju något som jag aldrig skulle velat ha varit utan idag.
Utan det har ju gett så otroligt mycket, så det
går då inte ens att beskriva med ord. Utan jag
känner mig bara lyckligt lottad att just vi blev
den familjen med ”fler kromosomer”.

Dolt handikapp…..

Jag blir alldeles rörd då jag ser
i programmet han som är blind
och hon som är döv, då de ändå kan
kommunicera med varann, genom att han
känner hennes tecken. Alltså han håller
händerna över hennes händer och så tecknar
hon och de förstår varann. Det gör mig alldeles
varm inombords.

Just blandningen av funktionsnedsättningar
i Mot alla odds är ju så fascinerande att få se.
Vissa har synligt handikapp, som till exempel
ett amputerat ben och är begränsad motoriskt
men kan kommunicera helt okej, medan vissa
har mer dolda, då som att vara döv, men har
övriga kroppen intakt.

Ibland kan jag själv önska att min
funktionsnedsättning (sjukdom) skulle
vara mer synlig, såsom att jag haltade eller hade
något hjälpmedel som tydligen visade det. Att ha
ett dolt handikapp eller sjukdom kan periodvis vara
ganska jobbigt.

För även om man har ett dolt handikapp eller
sjukdom så är den ju lika tydlig för den som har
den, fast den inte syns utåt. Dessutom blir det ju
att många inte tror att man är sjuk, eller som inte
tror att man går med den värk och smärta som
man alltid gör.

 Fibromyalgi….

Det var ett tag sedan
jag skrev ett fibro-inlägg.

Fibro = fibromyalgi.
Fibro = sjukdomen som är min
ständiga följeslagare här i livet.
Skriver inte för att få medlidande på
något sätt, utan bara för att då och då kunna
sprida ut lite fakta, hur det verkligen är att ha
denna sjukdom.

Om ni inte alls vet något kan jag snabbt
bara sammanfatta vad det innebär för mig.
Molande värk dygnet runt som varierar i grad.
Smärta som förflyttar sig i kroppen. Domningar
i armar/ben/läppar. Får ofta mjölksyra i ffa armar
och kan inte jobba högt med dem. En orolig mage,
periodvis enorm trötthet. Ja, det var väl en kort
sammanfattning, man kan väl säga att det ofta
känns som det är kaos inombord i kroppen och
som att inte kroppen kan samverka utan olika
signaler skickas hit & dit. Jag blir snabbt sämre
om jag anstränger mig för mycket eller att det
blir nya rutiner eller så.

Om ni skriver in fibromyalgi i ”sök” strängen
i spalten till höger, så får ni upp alla inlägg
som jag
skrivit tidigare om det.

Berg och dalbana……

Det känns som om hösten och vintern
har bara varit en lång berg- och dalbana
för mig och kroppen. Detta förstås beroende
mycket på alla infektioner som bara avlösts
här hemma hela tiden. Det har inte blivit
någon stabil grund alls.

Min kropp gillar inte förändringar
eller belastningar eller oväntande saker.
Så för varje gång, exempelvis Max blivit sjuk,
som han blivit mycket de senaste 2 åren, då
blir det ju andra rutiner och min kropp reagerar
med mer värk och mindre ork m.m.

Så just nu känner jag mig lite sliten i kroppen
efter vår tripp och att barnen har börjat om
efter påsklovet igen. Kroppen behöver ett tag
att vänja sig igen med nya rutiner och nya tider.

Så tyvärr tar man alldeles för mycket värktabletter
då det är så här. Man försöker hålla värken i schack
så det inte ska bli olidligt. Så nu blir det att börja
”trappa ut” igen och minska ner.

Anpassat mig…..

Men jag vet ju efter 10 år med sjukdomen
ganska bra hur den fungerar och hur min kropp
fungerar, så jag vet hur jag ska göra och jag vet
numera vilka signaler som säger vad.

Visst fibron är en ständig följeslagare i mitt liv
och jag kommer aldrig undan den, men för den
skull, så vill jag absolut inte att den ska styra mig,
utan jag har lärt mig styra över den. Det är otroligt
viktigt för mig, annars skulle jag aldrig orka.
Jag försöker ligga lite ”steget före” numera. Jag
känner ju fort att när jag börjar domna först i ben,
sen armar och innan det börjar sticka i läppar, då vet jag
vad som gäller och att det bara är att ta det vackert,
innan det blir alltför mycket, så det inte tippar över
en gräns. Eller när man blundar och det snurrar och
man kan känna en yrsel komma.

Så visst…även om jag inte riktigt vill, så är
det ju den som ändå har ett stadigt grepp, där i
bakgrunden och som formar mig och hur jag
funkar. Igår var det till exempel bara gå och
lägga mig helt utslagen i soffan efter jag lämnat
Max på förskolan.

Exempelvis idag då jag hämtade Max på
förskolan så kände jag att värken började stegra fort och kom
då ihåg till min fasa att det var ett tag sedan jag tog medicin
och då kan man få lätt panik, just då man inte är hemma
och inte kan slänga i sig tabletterna på en gång, att det ska
hinna kom upp i en smärttopp som knappt går att kapa,
om den riktigt får fäste. Men det gick bra och vi anpassade
oss till det, jag dopade mig direkt och vi kröp upp i soffan
och mös och läste idagboken och sedan fick Max iPaden
en stund och jag slumrade lite halvsovande och laddade
energi till att sedan orka göra middagen.

Viktigt prioritera…..

Jag måste säga att jag har blivit ganska bra
på att prioritera vad som är viktigt.
För egen del, så skiter jag i om det någon extra
dag får vara lite skräpigt på golvet eller att en
dammråtta har uppenbarat sig, eller att strykhögen
får växa. För har jag dåligt med ork och energi eller
sån värk, eller mjölksyra i armarna, så blir det att
prioritera att orka laga mat, det som vi ändå måste
ha vareviga dag.

Maten går ju inte hoppa över,tyvärr. För uj, vad det tar
på krafterna, denna matlagning. För det är ju inte bara
matlagning i sig, det är planeringen, inköpen, tilllagning
och all disk och bortplockning efteråt. Det är som
ett maratonpass för mig.

Men jag anpassar det ändå på mitt sätt,
så det funkar, men det är nog ingen annan som
egentligen tänker på vilken kraftansträngning
det är för en varje gång, utan man gör det ju
trots värken som gnager eller smärtan som ilar
och det funkar. Man har lärt sig leva med det.
Men ibland tror jag till och med familjen inte
vet vilken värk jag bär, eftersom den är dold
inom mig och man går ju inte hela tiden och
säger ”att nu har jag ont där och där”.
Här hemma kan man ju alltid variera sig
oxå, genom att variera och ställa sig och gå
en stund för att sätta sig på annat ställe osv.
Då känns det alltid bättre i kroppen, att röra sig lite
men inte anstränga sig ;)

Livet rullar….

Ja, livet rullar på oavsett man har ett
funktionshinder, en sjukdom, eller är
trött och sliten. Det är väl det som är
tjusningen med livet och man måste
försöka ta tillvara på det, även om det
finns tyngre perioder man ska igenom.

Så jag försöker varje dag att fokusera
på allt bra, fokusera på familjen som
ger en, den där bra energin. Att hela tiden
tänka positivt och hitta det som gör att
man mår bra.

Så tänk, att vi har bara ett liv och det
går inte repris och det finna alltid någon
som har det sämre, än en själv. Så ta en
dag i taget och försök göra det bästa av den,
efter de förutsättningar du har……mot alla odds!

annaskrift2 copy

Bad body days…..

 

Nu har det varit lite
uppförsbacke några dagar.
Kroppen sa ifrån ordentligt och
krafterna som bortblåsta samtidigt
som värken gnagt jobbigt i kroppen.

Fibromyalgi….

Så dessa senaste dagarna
har ena delen av kroppen velat ligga
helt utslagen i soffan, samtidigt som
andra halvan har vridit upp strömbrytaren
för värken, vilket gjort det jobbigt att ligga
still, för då känns värken ännu mera.

Det var längesen som jag behövde
leja pappsen 2 mornar att skjutsa
på förskolan oxå, men vill inte köra
då yrsel känns av och jag blir så påverkad
i ögonen, då de inte riktigt vill hänga med,
känns som de rör sig i slow-motion i jämförelse
med övriga kroppen. Sedan har snälla farbror
hämtat Max på förskolan oxå.

Säkert många faktorer som spelat in att
jag blev sämre. Har målat lite lister här
hemma, har försökt ta det lite pö om pö,
men tydligen inget som kroppen gillade alls.
Sedan var vi ju på tripp till Sunderbyns sjukhus
tisdag med Max, vilket oxå bidrog.

Morgontimmarna….

Har även galet ont i kroppen
på morgontimmarna nu, i ryggen och
revbenen. Känns som ryggen ska gå av på
mitten och revbenen vågar man inte röra,
för att de är så ömma, man kan tro man blivit
misshandlad under natten.

Men sedan när man kickat igång kroppen igen
och rört på sig ett tag, känns det alltid bättre.
Men skulle nog seriöst behöva kika på någon
extra madrass i sängen igen. Har tidigare periodvis
legat på typ ”prinsessmadrasser” och det har känts
bättre, då man ömmar så mycket. Helst skulle jag
velat ha en tempus bäddmadrass att slänga ovanpå,
men de är ju så galet dyra, trist att man inte kan få
de ordinerat inom sjukvården :(

Gårdagen….

Igår var Max ledig från förskolan och var
och badade med pappsen. Det hade gått jättebra.
Tidigare har han varit lite omöjlig i badet och mest
busat bort det och inte gjort som de velat, några gånger.
Jag och Max hade ett allvarligt samtal innan badet, om
hur viktigt det är att göra sitt bästa där och att lära sig
att simma och göra övningarna och att göra pappsen glad
genom att vara duktig och kanske det gjorde lite skillnad.
För pappsen sa att han varit så duktig, att han hade nästan
kunnat få 2 glassar efter badet ;)
Sedan berättade pappsen att då de hade ätit glass,
som de brukar efter badet, så hade Max sedan gått
och sagt hejdå och kramat alla i cafeterian, både
personal och besökare (!) och de hade alla blivit så
positivt överraskade och kramat honom tillbaka.

Ibland kan man väl tycka att han är lite för
kramig, utifall det finns personer som inte
tycker om det och då måste man ju lära honom
att alla kanske inte tycker om det. Men annars kan
jag ju tycka att det är härligt att han spontant vill dela ut
kramar och lite extra omtanke till vardagen ;)

Laddat i soffan….

Medan Max var och badade laddade
jag i soffan all energi jag bara kunde.
För jag vill gärna kunna göra något
tillsammans. Så vi gick sedan ut med
hundvalpen Kalle och busade ute en stund.

Vi har några stora kabeltrummor översnöade
på tomten , mot en snöhög, som nu är perfekta att leka på.
Där lekte Max ”Wipe-Out” igår. Det skulle föreställa de
stora bollarna som man hoppar på i programmet ;)

Han hade jätteskoj och han är ju duktig på att leka själv
och man behöver bara stå och titta på. Men han charmade
faktiskt mamsen att försiktigt klättra lite med honom där (!)
Då känns det roligt att man har lite energi över.

Sedan fick det dock bli soffan igen. Men Max trodde sig
med mig eller leka lite på egen hand medan jag halvslumrade
i soffan. Det är det som är bra, då barnen är uppväxta med mig
och min sjukdom, de har lärt sig anpassa sig och det funkar bra.

Går mot helg….

Nu går det mot helg och sportlov och ska nu
försöka ladda med lite extra energi här
hemma idag, medan alla är borta på förskola,
skola och jobb.

Sedan får vi väl ta lite sportlovet som det kommer
och se om vi kan göra någon dagsutflykt någon dag.
pappsen ska försöka vara ledig någon dag han oxå.

Trevlig helg på er!

annaskrift2 copy

Det är en ”sån där” dag….

 

Det är en ”sån där” dag idag
då allting faktiskt känns tungt
och lite jobbigt.

Har varit lite extra risig i min
Fibromyalgi och värken som
ständigt, dygnet runt, nöter på i
kroppen har varit extra påfrestande idag.

Värk….

Molvärken i hela kroppen har legat
över den gräns, som jag själv har som
acceptabel. Jag är ju ganska härdad av
alla dessa år med sjukdomen och har nog
utvecklat en ganska hög smärttröskel, då jag
ändå har värk dygnet runt jämt.

Säkert många som jag möter dagligen,
typ föräldrar på förskola eller dylikt som
aldrig ser att man är sjuk. Även nära och kära,
som nog inte riktigt kan förstå vad som sker i kroppen.
För det går att utåt se ut som vanligt, i alla fall
de stunder som man anstränger sig och då det behövs.
För att sedan kunna stå för sig själv och tårarna rinner
till den jobbiga värken.

Men som idag hann jag bara sätta mig i bilen
på väg hem, efter lämnat Max på förskolan
och jag känner hur slut jag blev av det.
Då kraften bara som rinner av en och man blir
blytung i kroppen, benen, armarna och läpparna börjar domna.
Får mjölksyra i armarna bara av att ta av mig alla kläder hemma.
Värken molar på gräsligt i kroppen. Speciellt över revbenen, som
man inte ens vill nudda, för de är så ömma. Det första man gör
när man kommer hem är att slänga av sig BH:n för att den trycker
för hårt. Sätter sig och väntar att domningarna ska börja släppa.

Den där intensiva värken som idag har förflyttat sig
mellan ett knä, ryggslutet och ena höften har varit intensiv.
det är som om någon stoppar in ett verktyg och vrider runt,
så det strålar iväg som ilningar i nerverna. Inte skönt.

Molvärken som känns som när man ligger där
med 39 graders feber i en influensa.

 

.

 

Man blir lite deppig….

Just nu när vi genomgått maginfluensa
och förkylning på det och allt går lite extra
tungt, så känner jag att jag blir lite deppig efteråt,
då man börjar blir frisk och kry igen (!)

För det är då det slår mig som hårdast
”…att just det, värken fortsätter för mig,
alla symtom med fibromyalgin försvinner inte nu
med det andra, som det gör för alla andra” …det är
faktiskt riktigt tungt och man blir lite deppig.

Men det tycker jag att man måste få vara ibland,
deppig alltså, då man har en sån här kronisk sjukdom.
Man måste nog ladda ur ibland för att sedan kunna
fokusera på allt bra igen. Tror även det är viktigt att man
berätta hur man mår, som jag gör nu. För som vanligt,
då jag skriver om min fibromyalgi, är det inte för att söka
medlidande och att alla ska tycka synd om mig, utan mer för att
visa hur det är att leva med det.

Avleda värk & ont…..

För att inte gräva ner sig sånna här dagar,
försöker jag verkligen fokusera på annat.
Helst ska jag göra något som inte är betungande,
men ändå inte helst ligga still, för då tar värken över
något så gräsligt, så då går det som inte ligga.

Så jag småpysslade lite vid köksbänken
ett tag, men till och med idag, var det för jobbigt.
Fick sån yrsel, mådde illa, så jag trodde att toastolen
skulle få ett besök, men jag värmde en vetekudde i micron
och segnade ner i soffan och var så toatalt färdig att jag
slocknade, trots värken (!) Så största delen av dagen
spenderade jag så, tills det var dags för hämtning av Max.
Underbara lille hundvalpen Kalle, anpassade sig som
vanligt och joinade mig i soffan ;)

Jag kan alltid leja för hämtning, alltid någon som
är gullig och ställer upp om man är dålig, men jag är
gode envis och vill ogärna att sjukdomen tar över.
Så med väl inplanerad dosering av värkmedicin, så gick
det att hämta Max på förskoan och bara det är en seger
för mig, att vara oberoende.

Barnen avleder….

Det går bättre, sedan barnen kommer hem
med att avleda sjukdomen. Bara sitta och prata
om vad de gjort i soffan och mysa är kanon.
Till och med läxförhör av matteproblem och
förhör inför kommande prov om olika religioner,
gör ju att man kan skjuta det onda i skymundan
ett tag ;)

Man drömmer….

Jag har ju så galet mycket drömmar
och speciellt då jag får den där ”tiden”
att drömma, då man går hemma helt sjukskriven.
Jag önskar bara att man hade haft orken att
kunna genomföra allt man vill.

Innerst inne, vet jag att det nog inte
kommer att bli, innerst inne vet jag att
jag nog får fortsätta drömma. Det är en
sorg i sig och som jag sånna här dagar kan
känna att det är extra tungt att inse.

Men det är nog inte så dumt ändå att drömma.
Man kommer ju långt bara på drömmar, då
ger man ju som, på något sätt inte upp, känns
det som.

Avslutningsvis….

Sånna här dagar är skitjobbiga, både
fysiskt och psykiskt, men jag har genomgått
många, många och vet ju att det kommer bättre
dagar.

Av erfarenhet i min sjukdom så känner
jag nu hur min natt blir. När jag nu blundar
där jag sitter och skriver, går karusellen igång.
Yrsel natt förmodligen, sedan blir det väl otaliga
vändningar i sängen pga ömheten och rent utav
blir det kanske nattvandring om jag har otur.

Men imorgon är en ny dag
och kanske rent utav det blir en dag då jag
fortsätter alla mina drömmar, gör nya planer
och låter mig inspireras av mycket ;)

annaskrift2 copy

Risigt skick….

 

Ja, det känns väl aldrig som
om det är lämpligt att få ett ordentligt
neråt-skov i sin fibromyalgi. Men det är bara
att gilla läget och ta sig igenom det och hoppas
på att det inte blir för långvarigt.
Men sämsta tiden är väl kommen nu
för mig, med vinterhalvåret som påverkar mig
mycket.

Fibromyalgi….

…är ju min kroniska sjukdom som
jag lever med som ständig följeslagare
dygnet runt. Förutom ständig kronisk värk
så blandas det med andra symtom, såsom
exempelvis, domningar, mjölksyra, yrsel,
trötthet, kraftlöshet osv…

https://ettnyttliv.com/wp-content/uploads/2010/01/fibro.gif

Jag har levt med detta i 10 år och har ju lärt mig
ganska bra hur jag ska ”hantera” min sjukdom och
hur jag ska anpassa mig bäst, för att oxå må bäst.
Främst handlar det om att inte anstränga mig
för mycket och gärna vara hemmavid utan för
mycket stimuli. För det är verkligen då jag kan må som bäst,
om jag bara är hemma och inte gör så mycket, då hamnar
värken på en rimlig nivå och de andra symtomen hålls i schack.

Men så är det olika då, i olika perioder.
Vissa perioder är jag mer känslig för typ allt,
och då behövs det så lite, för att bägaren ska rinna
över och det blir bakslag.

Lite risigt skick nu….

Nu på vintern är det sämre och då är jag
mer känslig. Jag kände redan tidigare oroväckande
signaler för ett par veckor sedan. Just då jag får mjölksyra
i armar för ingenting, eller då domningarna kommer stickande
efter bara gå ut till bilen i garaget, eller då jag vid vår lilla julafton
med släkten känner hur ögonen påverkas med stimuli, som jag inte
kan sortera.

Så just bakslaget som kom i veckan, var nog
inte oväntat för mig. Det har varit mycket mera just nu,
med julmaknad och allt annat inför jul och så, samt att jag
är mer känslig. Nätterna har varit jobbiga med mycket värk och yrsel,
dagarna har jag känts som jag varit i total koma och ögonen
vill bara slockna. Har ingen kraft i musklerna och jag får mjölksyra
för ingenting.

Luciafirandet….

…valde jag att hoppa över med barnen.
Jag hade en riktigt dålig dag och hade jag farit på
bara Max luciatåg på morgonen, hade jag nog spätt på
att ännu ett snäpp och kanske legat dubbelvikt över toan hela
natten.

Dessa dagar….

Dessa dagar i veckan har varit lite jobbiga.
Igår körde jag Max själv till förskolan, har fått anlita
lite assistans annars. Men kände redan då jag kom hem,
att den lilla utflykten tog knäcken på mig.
Igår typ låg jag hela dagen helt slut, ingen som helst
kraft i kroppen. Tur hade jag en hundvalp som anpassade
sig och låg med mig i soffan hela dagen ;) Max blev hämtat av
farmor och farfar och fick vara där ett tag. Tur man har sina
nära och köra runtomkring sig, då det är så här.

fibromyalgia-pain

Eftersom jag låg i soffan igår, så blir min kropp
inte glad, då jag byter underlag. Så i natt blev det
fruktansvärt i sängen. Kunnat ligga still max 5 minuter
på en sida eller ställning, tills jag fått byta. Gah! Inte ens
värsta dopningen av medikament hjälpte. Sedan protesterar
magen av intaget av värkmedicin och så blir det att man
tar man medicin för medicin och rundgången är total ;))

Nya tag….

Nä, så det är väl aldrig lämpligt att må risigt. Men jag får ju
ändå tänka, att det är ju detta liv jag fått, bara göra det bästa
utav det. Jag kan inte gräva ner mig och tycka synd om mig,
det funkar inte. Jag vänder det till något positivt istället.
Jag har många bra dagar oxå, när jag mår bättre och det gör att
man oxå klarar de tuffa jobbiga dagarna.

Jag hoppas dock att mitt ”skov” blir bättre till veckan.
Jag vet att det är mycket som inte behövs göras inför
jul. Jag behöver inte städa något extremt, man klarar
julhelgen ändå, jag behöver inte ha 7 sortes julgodis,
det går att köpa allt färdigt. Orkas det inte pyntas nå mer,
så får man se det posititva, att det är mindre att plocka
bort sen hi-hi!

Allt går ju på ett eller annat sätt, bara man anpassar
sig och det viktigaste är ju att man har sin familj runt
om sig. Är det något jag lärt mig under alla dessa år,
så är det att prioritera ;)

annaskrift2 copy