Det har varit en sån där dag idag, då det inte
har gått att göra någonting. Kroppen har protesterat
bara av att gå i trappen till övervåningen eller över att
jag måsta kliva upp för ett toabesök.

Men kroppen är inte överens, för samtidigt som den
helst BARA vill sova, så vill inte kroppen ligga, för då
blir värken så himla intensiv och jobbig. Jag tror det har
värkt från fingerleder ner till fotleder idag.

Så det har varit en sån där dag idag…..

Då man bara får skita i allt. Ingen idé att ens fundera
på att orka någonting. Alltså en fibro-dag när den visar
upp sig från sitt sämsta sida. Det har ju varit sämre nu
några dar och nu blev det kanske den sämsta dagen (??)
och så börja det kankse blir bättre igen (?) Ofta kan jag bli
succesivt sämre ibland och då blir en och 2 dagar som är
superjobbiga innan det vänder igen, så jag hoppas på det nu.
Antar att detta skitväder är en stor bov i sammanhanget.

Men jag har försökt att inte knapra medicin
hela dagen, som det lätt kan bli. Utan idag har
jag försökt med värme av olika slag.
Det råder lite sömnbrist efter 3 dåliga nätter.
Så jag höll på att somna i ångduschen =) men den 
ger en djup och härlig värme i hela kroppen och
sedan få krypa ner varm i sängen liggande på en
trippel uppsättning av vetevärmare, gjorde att jag
somnade en stund =D

Finns många mysiga vetevärmare att köpa idag….

….jag har 2 ”standard” vetevärmare som är ”raka”. Sedan har jag även
en sån där kisse som på bilden här uppe. Den är perfekt bakom nacken,
där benen letar sig ner på bägge sidor som halsen. Den där gosiga björnen
och vetetofflorna ser mysiga ut, (har dem inte själv) de måste vara härliga
framförallt vintertid.

Har ibland funderat på att försöka sy mig någon egen vetevärmare
någongång, bara för att det skulle vara kul att göra en ”egen” variant.
Verkar ju inte så inveckat. Först sy en ”innerpåse” och fylla med bovete
och sedan en ”ytterpåse” som man kan ta av och tvätta.

Det blir många funderingar….

…då man har en sån här dag. Allt för att slippa tänka på värken
antar jag, så istället blir det pyssel och inredning =)  Så just det där,
att sy sig en egen vetevärmare eller något annat pyssel. Jag har nog
tusentals idéer i huvudet som jag skulle vilja förverkliga och göra
någon dag. En dag.

Jag låg och tänkte idag på att jag är ju helt sjukskriven sedan
2002. Fy sjutton så länge….8 år. Trist att man måste ”ge bort”
8 år av sitt liv och vara så oförmögen att göra det man vill.
Jag som har så mycket innom mig som jag vill förverkliga
och en skaparlust som är så stor. Tänk om jag vore rik. Då
skulle jag kunna ”bara” bli arbetsgivare och anställa någon som
förverkligade allt som jag vill göra =)

Som allt runt Max. Det har ju öppnat en helt ny värld
för oss, just det här med kommunikation och tecken som stöd.
Han inspirerar mig något oerhört och jag kan säga att dagligen
får jag nya roliga  ideér som jag skulle vilja göra till honom, men
det går ju inte. Men jag försöker skriva ner många saker som jag
kommer på…och om jag orkar göra lite då och då…så blir det ju oxå
något till slut, även om det tar längre tid.

Barnen kom hem…..

Bara det faktum, gör ju att man blir på bättre humör. Syrran ville
gärna att vi skulle ta en promenad till några andra hästar här längre
bort och vi planerade för det efter vi hämtat Max på dagis. För det
kändes ett snäpp bättre i kroppen och det skulle vara skönt med
lite frisk luft. Men tyvärr…..det fick vi ge upp, jag orkade inte.
Var helt slut efter hämtat Max.

Så det blev en mys-eftermiddag i soffan istället. Men det går ju oxå.
Som vanligt är barnen underbara då inte morsan orkar. De roade och
lekte så bra medan jag låg och kikade på dem lite halvsovandes =)

Fanny lärde Max att ”prutta” på hennes mage så det lät högt och
ni kan ju tro att det blev en höjdare. Oj, vad de skrattade !!!

Det är så underbart att se den
syskonkärlek de har, just när
de leker så här med varann.
Det är underbart att se.
Jag önskar jag hade haft
kameran brevid mig i soffan.
Men det hade jag inte och
bara tanken på att orka gå
och hämta den i köket, blev
för jobbigt =)

Så ni får nöja  er med en
gammal men fin bild på
deras syskonkärlek från
Augusti 2009.

Visst är det väl kärlek i
de ögonen?

Ja,  det blev ”en sån där dag” idag….

Ja, egentligen ska jag väl kanske ligga och grina och tycka att
livet är skit, en sån här dag. Jo, visst  inte är det skoj, sånna här
dar och visst kan jag grina, men inte då för att jag är så deppad
över livet, utan då mest för att det gör så där skiiiit-ont, just då,
så man knappt vet var man ska ta vägen. 
Nä, jag är nog gode positiv trots allt. Jag har inte gett upp. Jag tror
att min tid kommer. Jag tror att jag ska bli bättre, bli starkare och jag
ska kunna göra något vettigt och då mina kära vänner, då ska jag
verkligen njuta av livet och göra ALLT som jag inte orkar nu =)

Tro nu inte……

…att jag är inte ute efter medlidande eller era sympatier.
Det är inte därför jag skriver om en sån ”här dag”. Men jag kan tycka
att det är viktigt att skriva hur det är att ha fibromyalgi, eftersom
den är så osynligt utåt. Många tror kanske inte att man är så dålig
som man är. Men tro mig, det är inget som ni skulle vilja ha =)

Men nu tänker jag positivt igen……nu är det kväll och den här
dagen är snart bortgjord. Imorgon är en ny dag med nya
möjligheter =)