Idag är jag lite arg,
ledsen och allmänt less
min sjukdom. Speciellt
då den inte låter mig få
göra det jag vill och det
känns som jag både gör
mig själv besviken och
resten av familjen.

Igår valde jag ju att fara
och se på fotbollsträningen
med Max på kvällen, trots
att vi oxå varit en stund på
kalas hos barnens morfar.
Jag var i valet och kvalet hur
jag skulle göra, eftersom jag
visste att idag söndag, skulle
det vara ”arbetsdag”på byns
badplats, som vi alltid är på.
Så jag var tveksam fara igår,
för jag visste ju att det kunde
bli så att jag inte
orkade dagens aktivitet.

Men gubben min säger lite
sisåhär ”men du behöver ju
bara stå och titta på träningen”
typ inte betungande, och japp
visst är det så, men det ingen
förstår med min sjukdom att
bara det är en bedrift i sig och
jag vet så väl vilka bakslag det
kan ge, bara att fara iväg på
något, alla intryck på plats,
nu även stå och frysa lite oxå.

Men jag tänkte, för att inte
göra nån besviken så följer jag
och hoppas det funkar.

I bilen hem börjar jag bli
yr och må illa, brukar inte
riktigt reagera så, så ofta,
men ibland. Jag hoppades
dock att det skulle bli lite
temporärt. Men mådde piss
resten av kvällen och hela
natten. Värken tilltog, yrseln
och var på vippen ligga dubbelvikt
övertoan och kräkas. Så inte
mycket sömn blev det och varit
helt slut idag. Så det var ju
såklart inte tänkbart över
huvudtaget att ta sig på någon
arbetsdag i byn…

.
… men jag skickade dit familjen.
Men fy bubblan vad det sånna
gånger känns sjuuuukt orättvist
att jag istället ska behöva vara
hemma helt slut i kropp, med en
mjölksyra som bara pyr i musklerna,
domningar i armar, ben och läppar
och en jobbig värk i hela kroppen.

Bara för att jag valde prio och se
en fotbollsträning oxå, men det
blev för mycket den dagen, då
svämma tydligen bägaren över.
Fy, blä…. så mest legat och tyckt
synd om mig idag. Ibland behövs
det oxå, för att sedan orka ta sig i
kragen och kriga sig upp på fötter
igen.

Hatar min fibromyalgi som jag
aldrig vet hur den ska reagera och
hatar den för ATT den reagerar som
den gör. Jag hatar att den begränsar
mitt liv och allt jag skulle vilja göra
och vara med på, tillsammans med
familjen.

Men bara ta ett djupt andetag,
in med positiva tankar igen,
fokusera på allt annat än värken
och alla andra konstiga symtom
och det kommer bli hanterbart
igen, som så många gånger förr.

Så då är det härligt då familjen
kommer hem igen och fokus
blir på något annat…

.
… såsom här. De hade
haft en bra arbetsdag
på badplatsen idag och
när de kom hem lekte
Max på fyrhjulingen,
han kom och krama om
mig och sa:
”…mamma, nu har jag
packat och åker iväg,
kommer tillbaka på söndag” 😉
han fortsatte:
”…jag har packat regnkläder
och kudde och jag sover på
fyrhjulingen” 👍🏼 så jag går
fram till honom och ska ta
kort på honom då han ”åker”
iväg och så ser jag honom sätta
in något på låtsas under läppen
och jag säger:
”…vad gör du?”
Och Max svarar:
”… jag sätter in en snus,
hejdå mamma ses på söndag” 👋🏼

Max fantasi och leker gör
ju en på gott humör igen ;))))

/ Anna