Ja, hi–hi hur det kan
bli ibland. Max gillar att jag
fimar honom med mobilen
och att han får titta efteråt &
det ville han även igår.
Prova skor….
Vi skulle bara testa så att
hans skor funkar nu i höst
och han ville att jag skulle filma det
och då gjorde han så här….
…så modellargenturer,
bara ställa er i kö & betala bra
så kanske ni får ta del av Max talanger ;)
Med det önskar vi alla en trevlig helg!
En av Max favoritlekar
är att leka doktor. Både med
kompis eller då vi ställer upp
som patienter eller så helt själv
med dockor som patienter ;)
Max har haft ett leksaksstetoskop
som funkat så dåligt, sitter inte i öronen
och faller bara ner hela tiden, så jag var
ute efter något bättre.
Så nu tänkte jag få ge er ett tips om era barn
oxå gillar leka doktor. För jag fick nämligen tipset
själv, från Max moster, som är sjuksköterska att
de hade riktiga stetoskop till bra peng hos
Vårdväskan på nätet….
…så vi köpte ett grönt stetoskop till Max ;)
Just nu kostar det bara 149 kr. Det är ju faktiskt
kul att ha ett riktigt där man kan höra varandras
hjärtan och speciellt nu när Max är så intresserad.
Han är även intresserad över
sin egen hjärtoperation och
det märks i leken med dockorna ;)
Idag då jag knogade att städa
så ville Max istället leka doktor
själv och då passade jag på att ta
fram lite doktorskläder, som vi haft
sedan storasyrran var liten, men jag har
haft dem undanlagda ett tag ett tvätt och
då blir de ju extra kul igen att ta fram…
…han skulle såklart ha hela munderingen på sig och
så stetoskopet runt axlarna som de riktiga doktorerna har ;)
…så här undersöker han dockorna ordentligt.
Men stetoskopet är lite tight än, då det är nytt, så
ha tycker det trycker lite för hårt i öronen, så vi ska försöka
tänja ut dem lite åt honom….
…sedan försökte han förklara för mig då han opererade hjärtat
på dockan och hur han tar i då han skär upp och sedan syr ihop ♥
…jodå, så han knogade på i soffan läääänge för sig själv.
Försökte ha tålamod att klä på dockorna oxå, men där fick jag rycka in
lite då & då, det tycker han är så svårt att klarar själv, men han försöker
då i alla fall ;)
Här kommer några filmklipp
från ikväll med lite bus på
gården….
…det som är lite kul, är att vi fått
höra att pappsen lekte på samma sätt då han
var liten, nerför backen hos sin farmor och farfar,
om och om igen, så det sitter nog i generna ;)
Här kommer ytterligare ett filmklipp
på en trött, busig och väldigt skrattig
Max…..
…jo, han fick redan igår världens bula av ett
knottbett och ikväll kom en till och bet på
samma ställe, så den växte till världens bula,
men jag fick ju som inte riktigt visa er ;)
Då & då kan man ju fundera
om man ska fortsätta blogga eller inte.
Ibland funderar man om det har något
syfte, eller är det mest bara för att man
själv tycker om att skriva….
Men så får man ibland något fint mail
som gör att det känns meningsfullt att
dela med sig av vår vardag med Max.
Att kunna visa allt som blir lite speciellt
med Max, men oxå visa att vår vardag
är ungefär som alla andras, fast kanske
lite mer innehåll av lite andra saker än
vad som normalt sker i en familj.
Sedan såklart att få dela med sig av
allt underbart som kom med som extra
då Max kom, all den glädje, kärlek och
en ny mening med livet….
För jag fick nämligen ett mail nu
för någon dag sedan och det gjorde mig
så glad och jag fick lov att lägga in några
rader här på bloggen:
”Hejsan, för 10 månader sedan föddes
min son, med downs syndrom. Det var en
väldigt jobbig tid i början. (Vilket jag förmodligen
inte behöver förklara för dig ;-)) Jag sökte väldigt
mycket på nätet i början och läste ALLT jag kom åt,
både bra och dåligt. Men så hittade jag din blogg och
jag grät av glädje när jag läste och tittade på några
underbara filmer! Jag kom ihåg att jag tänkte, om vår
son utvecklas till att bli ett sånt här underbart charmtroll,
vad är då problemet. Och så kändes allt bättre.
Jag gårfortfarande in och tittar och läser om
goa Max när allt känns lite jobbigt ibland och då
känns allt lite bättre och lättare igen. Så vad jag vill
med det här mailet är egentligen bara att tacka!
Du/ni hjälpte mig när det var som värst och det
betydde väldigt mycket för mig. Så TACK ni underbara!!
Jag och min man satt och kollade på klippet om när han
pratar till sin pappa som är och tävlingskör igår kväll. Jag grät
hela klippet, glädjetårar så klart! Åhh vad fin han är! ”
Här är klippet som hon menar
de kikade på, som vi spelade in för 2 år sedan….
…det var roligt själv att se igen,
man glömmer så fort :)
Så tack så mycket för det fina mailet,
som åter igen gör att jag känner att
det finns en liten mening med att fortsätta
blogga om Max framfart i livet ♥
Jätteroligt att få mail och oxå dem
som skriver någon liten kommentar här
på bloggen, då de tittar in. Kram på er alla!
